lördag 29 november 2008

Människans gryning... full av monster, bystiga tjejer och sämsskinnsbeklädda hjältar



Italienarna kunde inte bara svetsa och göra fräsiga punkkläder i en dystotopisk framtid. Perukmakarna Corridori & co fick fullt upp och mången pälsdjur fick ställa upp med sina skinn när John Milus fantastiska Conan the Barbarian blev en megasuccé 1981. Ännu en lukrativ genre för italienarna att ta sig an, och när de gör det gör de det med besked. 

Med makalöst snygga omslag till filmerna (ofta signerade E. Sciotti) lockade de med muskulösa hjältar, otäcka monster och skamligt lättklädda kvinnor. I likhet med postapokalysfilmer behövs det inte så mycket till miljöer. Lite skog, några gamla kulisser från de otaliga peplumfilmer som skapades på 1960-talet och några provisoriska träkojor/hyddor så hade de allt de behövde. Även om jag personligen är ganska nöjd med ett innehåll som är lika tunt som den mintkakan Mr. Kreosot äter i Meningen med Livet, så skulle lite mer variation från manusförfattarna inte skada. Checklista för sandalfilmer:
-By blir attackerad, check!
-Pojke överlever massakern, check!
-Pojke växer upp och blir stark, check!
-Hämnd på hjärnan bakom massakern, check!  
-Lite magi, check!
-Ett par monster, check!

Ni som sett Conan känner igen varenda liten pyttedetalj där, och det blev formulär 1A för denna genre. Dålig fantasi, kassa peruker och papier-machie kulisser kunde dock inte stoppa oss fanatiker från att se filmerna. 

För er eventuella filmsnobbar som läser detta! Bra film betyder inte att den måste vara välkonstruerad, välskriven, välspelad, välgjord, politisk korrekt, vara gjord av någon hypad kulturregissör (alternativt Woody Allen, Ingmar Bergman, Sergeij Eisenstein), att den ses av 12 personer på någon obskyr festival eller att DN´s kulturkritiker säger att den är bra. Bra film är helt enkelt en film som du, personligen, på eget bevåg, myser lite extra när du ser, blir lite glad av, och gärna kanske ser om och om igen. Vad någon annan tycker är totalt ointressant. Det DU känner och tycker är det viktiga. Gillar du inte filmen, innebär det inte att alla tycker illa om den. Bevara oss från smakkritiker och viktigpettrar!

Så, tillbaka till svärdssvingande anabolaknuttar!  Svärdsgenren var lika långlivad som cannibalfilmerna i Italien, det vill säga under några intensiva år producerades massor med film, för att senare långsamt dö ut. Men då film är det närmaste tidsmaskin vi människor någonsin kan komma (tänk lite på det, vi tar film som så självklart ibland. Människor som varit döda i ett sekel kan vi fortfarande se hur de såg ut när de levde och hur de rörde sig. Det är rätt fantastiskt faktiskt! ) 

Liten introduktionslista för svärd & sandalfilmer:
-Sword of the barbarians - underbar och totalkorkad Conankopia med Peter McCoy.
- Ator filmerna - Med höftskynket från Bo Dereks Tarzan, begav sig Michael O´keeffe till Italien och svingade svärdet högt och låt. Underhållande av genrehopparen Joe D´Amato.
- The barbarians - "barntillåten" Conankomedi med muskeltvillingarna Peter och David Paul. Skämtsam, rätt snygg att se på och regisserad av Ruggero Deodato! Missa inte cameo av George Eastman!
- Thorne of Fire - Peter McCoy ser om möjligt ÄNNU mer korkad ut i denna superduperbilliga film. Filmen är dock underhållande. 
- Ironmaster  - En ohelig allians av Conan och Kampen om Elden. Rätt välgjord i sin enkelhet, och har ju faktiskt George Eastman i huvudrollen!
- Conquest - Fulcis inlägg i denna genre! Spinkig hjälte följer nun-chucks svingande mentor. Underhållande, och snodde också en hel del ideér från Kampen om elden.
- Thor the conqurer - Inte så bra, men skitsnyggt omslag!
- Hundra - Kvinnlig Conankopia med Lauren Landon. Inte dum alls. (Spansk film... jag vet) 

Så åk till macken, köp lite sämsskinn, beställ ett replikasvärd från Hobbex och låt bli att klippa håret ett par veckor så är du redo att ta dig an dessa filmer på bästa sätt! Mattips: revbenspjäll eller grillad kyckling.
   

5 kommentarer:

  1. Thor the Conqueror har ju världens bästa trailer ändå.

    SvaraRadera
  2. Det har den faktiskt... missa för allt i världen inte den ryska wolfhound som är en riktigt trevlig conan ripoff med ordentlilga fantasyövertoner mor slutet av filmen.

    SvaraRadera
  3. Men vad tror man om remaken på Red Sonja?

    SvaraRadera
  4. Remaken på Red sonja... hmmm... affischen är fantastiskt fin och ligger som skrivbordsbild. Rodriquez är ju en av de få auteurerna kvar som gör det mesta bakom kameran, men fruktansvärt ojämn. Lyckas han dock ta med det sjåsfria humöret från Desperado, blodet från Planet Terror och det grafiska från Sin City har vi nog verkligen något att se fram emot. Hoppas jag iaf *s*

    SvaraRadera
  5. Jag gillade Planet Terror (allt med Rose McGowan är bra automatiskt precis som alla filmer med snö är bra automatiskt).
    (Ps: Kan du länka till min blogg? Inte mkt till blogg jag vet men jag har länkat tillbaka hit och ska försöka besöka så ofta jag kommer ihåg)

    SvaraRadera