torsdag 15 oktober 2009

Hjärndött



Nej, det är inte ännu ett inlägg om zombies, zombiefilmer eller hur jag fungerar på morgonen. Det handlar om actionfilmer som inte vill vara något mer än actionfilmer. Inga budskap, ingen politik eller inte tillstymmelse av att konstruera någon avancerad berättelse. Det är filmer vars syfte är att visa skottlossningar, slagsmål, sunkig sexism och massor med explosioner. Ungefär som att som att uppfostra tonåringar med andra ord, fast utan sexismen då.

Kritiker hatar dem och de flesta skulle snarare erkänna att de ser transexuell dvärgporr hellre än att de ser ,och njuter av ,90 minuters hjärndöd actionfilm. Jag gillar dem (actionfilmerna alltså… ) men då är ju jag rätt hjärndöd själv. Ofta är det fantastiskt skönt att se en film som inte ens försöker vara annat än underhållande och som inte skäms för det ett dugg. Det är faktiskt inget fel att vilja underhålla, eller hur?

Vissa skådepelare har byggt hela karriärer på detta, som Steven Segal, Jason Statham, Sylvester Stallone, Jean Claude van Damme och inte att förglömma vår egna Dolph Lundgren. Oräkneliga är deras direct-to-video/dvd filmer och outtröttligt fortsätter de att medverka i film efter film. Underligt nog vet jag nästan inga som ser på filmerna, men om det inte fanns något kundunderlag skulle de ju knappast fortsätta att spela in dem? Och jag ser lätt en korkad actionfilm inspelad i Bulgarien före en Ingmar Bergmanfilm.

Hur som haver, var modig! Kasta bort ditt förnuft! Strunta in att ha politisk korrekt filmsmak! Omfamna lågbudgetactionfilmerna och håll dem nära ditt bröst! Vart annars kan man njuta av välskrivna one-liners som ”let´s rock” och ”I´ll kill you!”, få uppleva hur två främlingar hinner få ett fungerande kärleksförhållande med medföljande sex tidsmässigt någonstans mellan en byggnad som sprängs och en biljakt, en massa omotiverade explosioner, grymt långa slagsmål och skurkar med skäggstubb och mörka solglasögon. Dessa filmer håller envist kvar i gamla schabloner som är väl inkörda så att vi som åskådare inte ska behöva ens fundera på vem som är god eller ond, kvinnor är till 99 % våp som trippar omkring i högklackat och alla män har svart bälte i valfri kampsport och är dessutom rackare på att skjuta med två pistoler ( i alla fall efter Hong Kong filmens framgångar i väst under tidigt 1990-tal).

Några tips för dig som är modig!


Jean Claude Van Damme

Maximum risk - underskattad pärla av Ringo Lam.
Universal soldier - Med Dolph!
Double Team – Några riktigt snygga slagsmål. Regi av Tsui Hark, viss keografi av Sammo Hung!
The Shepard – Rätt snygg och underhållande film inspelad efter JCVD.

Sen för alla Van Damme belackare. Se JCVD och återkom till mig om era intryck om ett av, i mitt tycke, 2008 års bästa skådespelar prestationer!


Steven Segal

Marked for death – ger övervåldet ett ansikte
Hard to kill – ger övervåldet en torso
Out for justice – ger övervåldet ben att sparkas med
Under siege – riktigt bra film med Gary Busy in drag och Tommy Lee Jones i bandana!


Dolph Lundgren

Red Scorpion – kladdig och trevlig
The Punisher – bättre än Thomas Jane kalkonen
Man of war – ”spring era jävlar!”
Black Jack – John Woo regisserad tevefilm
Command Performance – Dolph som rock trummis och slå-på-käften expert! Kan inte bli dåligt!


Jason Statham
The transporter 1-3 – Från punkt A till B med mesta möjliga action!
Crank 1-2 – Underbart hysteriska filmer. Tvåan är så anarkistisk så jag gapade i mellanåt. Smörjolja + hagelgevär=… ja se filmen själv!
Revolver – av Guy Ritchie
The One – Statham och Jet Li
Death Race - mer korkad än så här är det svårare att bli


Sylvester Stallone

Cliffhanger – en av de bästa I denna genre. Av Renny Harlin
First blood fram till Rambo – förra årets kladdigaste actionfilm
Assassins – mot hunken Antonio Banderas
Judge dredd – inte alls så dålig som en del vill få den till!

Sen är det ju så att nästa år samlas Stallone, Statham, Li, Lundgren i pang-pang filmen The Expendables. Hjärndöd action, check! Explosioner, check! Korkade one-liners, check!, kvinnliga våp, check! Slagsmål, check! Kolla trailern och skit i vad du BÖR tycka om och låt reptilhjärnan ha lite kul också. För tråkig kommer filmen knappast bli!


torsdag 8 oktober 2009

Filmtips till Halloween

Halloween bild av Andreas Svensson R.I.P killen!

Då var det dags att plocka fram pumpor, döskallar och rota reda på det där liket du har undanstoppat i förrådet i svarta sopsäckar. Det är snart Halloween igen! Till kristna organisationers stora förfäran har denna amerikanska företeelse rotat sig ganska bra i Sveriges mörka hösttraditioner. Samtidigt som du pyntar hemmet med spindelväv och åderlåter husdjuren så du kan stänka lite blod på väggar och tak, letar Guds arme upp telefonnummer till närmaste leksaksaffär för att skälla lite innan de fördriver resten av dagen med att skriva fördomsfulla insändare till lokaltidningen. Härligt att leva i en demokrati (det var inte ironiskt, alla får plats i ett modernt samhälle, även om en del bör klämmas in i ett hörn där de inte får mycket mer luft än de kan andas pytte-pyttelite)!
Som en tjänst till er ska jag även detta år tipsa om lite film att fördjupa skräckkänslan med där hemma! Det är ju trots allt en trevlig och gosig höst. För dig (”er” känns lite förmätet att skriva) som läste ett liknande inlägg förra året och som märker att det är titlar som återkommer… ja, en del titlar är desamma. Kan ju inte bortse från bra filmer och krysta fram andra bara för att.

Gorehunden:
Braindead
Martyrs
Inside
Grotesque
Meat Grinder
Planet Terror
Hellraiser
Klassikern: Re-Animator

Thrillertittaren
Seven
Basic Instinct
Cape Fear
Den sista färden
Psycho


Klassikern: Wicker man

Djävulsdyrkaren
Omen
The devils rain
The devil rides out
Mark of the devil
Witchfinder General


Klassiker: Exorcisten

Spökjägaren
Poltergeist
The Abandoned
The Broken
The Ring
Riket 1 och 2
The Frighteners


Klassiker: The legend of Hell House

Fegisen
Best of Bingolotto (eller var det för hardcorefansen?)


Nekrofilen:
The Beyond
City of the Living Dead
Shaun of the dead
Zombie Flesh eaters
Dawn of the dead



Klassikern: Night of the Living Dead

Dateskräckisen
Scream
The Children
Fredag den 13:e (ta rebooten!)
Terror på Elm Street

Klassikern: The Changeling, den från 1980. (denna funkar bra, vet av egen erfarenhet)

Familjeskräckisar
Vikarien
Nightmare before christmas
Monsters vs aliens
Monsters Inc.
Corpses’s Bride
Casper
Lilla Spöket Laban ( då vill jag att du ska se den gamla hederliga teveproduktionerna. När spökpappan blir sjuk… sjukt bra!)

Klassikern: Trick and treat. Tecknad film med Kalle och Knattarna.

Sexälskaren:
Zombie strippers
Mark of the whip
Re-Penetrator


Klassikern: Night of the giving head

Halloweenfilmer
Halloween
Trick ´r treat

Klassikern: E.T (ja vaffan, det är inte en skräckis, men den är så bra!)

Just det… ett par musiktips under tiden du väntar på att det ska ringa på dörren och medans du dammar av farföräldrarnas dammiga lik!


King Diamond - Valfri skiva
HelloweenHelloween
John Carpenters soundtrack till Halloween
Celtic FrostMorbid tales
Annihilator - Alice in hell
Black SabbathSabbath bloody Sabbath
Mercyful FateDon’t break the Oath
Savatage - The dungeons are calling

Så slipa motorsågen, sy klart den där rocken av människohud och peta ner rakblad i godiset… frosten liggen kvar på taken och endast psykopaten är vaken!

lördag 3 oktober 2009

Till minne av Stevie Ray Vaughan

I klassiskt rockstjärnemanér så togs Stevie från oss alldeles för tidigt i en helikopterkrasch den 27 augusti 1990. Men innan dess hann han spela in en hel rad oförglömliga låtar och spela gitarr på ett sätt som få gjort innan och ännu färre efteråt. Hans intonation med nerstämd gitarr och till synes outtömligt förråd av riffs och licks imponerar än idag. Som en kompis sa, Stevie spelar inte gitarr, han pratar gitarr. Så sant, så sant. Stevie spelade bl.a gitarr på David Bowies klassiska Let’s dance, men ville inte turnera med Bowie, då det var för mycket koregrafi på scenen.

En karriär som kantades av en hel del alkohol och droger, påverkade honom så mycket att han till slut till och med kollapsade på scenen. 1986 togs han in för att behandlas och efter det tog han sig upp på karriärstegen igen och nådde toppen av sin populäritet. Då sveptes han bort. Du är saknad Stevie! Idag skulle du ha fyllt 55år!

Visst det är lite långa klipp, men lyssna på dem. Luta dig tillbaka. Life without you är bländande vacker, Voodoo Chile visar på hans förmåga att tolka Jimi Hendrix och Lenny är en vacker liten melodi, perfekt utfört av Stevie!