måndag 9 september 2013

Jag, jag, jag... eller det kreativa jaget.

Genom åren har jag haft turen att fått lära känna många kreativa personer. Jag gillar kreativa personer, och i rätt sammanhang kan även en liten hårdrockare känna att det rycker i den kreativa tarmen. Då det är min blogg, tänker jag helt skamlöst lägga upp lite av de kreativa projekt jag tagit åt mig, men någon liten kommentar till dem. Tycker du inte om att läsa självgoda kommentarer, sluta läs nu!

Violent Vision # 1- 3

Violent Vision

Violent vision var det första riktigt stora kreativa projektet jag var inblandad i. Tillsammans med Björn Schagerström och Peter Danielsson skapade vi en engelskspråkig skräckfilmstidning i pappersform (detta var innan internet). Med bidrag från ett studieförbund lyckades vi ge ut inte mindre än tre stycken tidningar fulla med artiklar, recensioner och intervjuer med bl. a. Dario Argento, Lamberto Bava, Bruce Campbell och Luigi Cozzi. En produkt som jag än i dag är stolt över att ha gjort.

Luna Macabre

När jag fick chansen att vara trummis i punk/metallbandet Luna Macabre var det som en kreativ flod rann genom min hjärna. Jag gjorde en logotyp till bandet, samt fick en idé om att alla låtar borde ha en egen "affisch", en slags mood-card till låten och dess innehåll. Här kommer de som jag gjorde under mitt inhopp i bandet.

Luna Macabres logga

Tonight var den första låtaffischen som jag gjorde. Enkel och tydlig.

Hymns of blood. Lite rött, lite grönt, lite guld!



Speed of passion. Ted Bundy är lite arg.

                                           
Affisch till Metalgeddon. Fick hjälp av Anders Karlsson
att förverkliga den brinnande näven. Bra jobbat Anders! 



Heroin. En av bilderna i den "vita" serien.


All the boys. Nöjd med denna pastich av Exorcisten.


Tröjtrycksidé


Hammerfist. Kattungen blev för magstark tyckte bandet...


Så version två hade en kvinna istället, och vips var det ok. Märkligt...


Showerboy. No comments.


What hides inside. Oanvänd. Rätt bra tycker jag själv.

Blood of my blood. Josef Fritzl goes Andy Warhol. Denna är jag sjukt nöjd med.

Sarah. Oanvänd. För poppig tyckte vissa. Jag tycker den är lite söt. Skräckfilmen
The House of the Devils inledning inspirerade mig.


Jack the Ripper. Låt som aldrig blev av.


This moment. Denna blev inte speciellt bra. Inte alls faktiskt...


Tror att låtidén var Fornication Highway. 


Cum in heaven. Lite för uppenbar blev domen. Jag kan väl hålla med.



Lite annat grejjs.

Logga till det eminenta bandet!

Fiktivt skivomslag till eventuellt musikaliskt projekt!

Baksidan


Nya headern till Dawn of the Blogg


Facebookbild. Jag har ibland en hemlig önskan att vara lite större
och få slåss sida med sida med Godzilla

 

söndag 1 september 2013

Film ABC




Listdags! En lista som är optimerad för dig som vill se någon hyfsad film, men har svårt att komma på vad du egentligen vill se. Listan är alfabetiskt ordnad och då det är blandade genres i listan så tror jag nog att en eller två filmer kommer att kunna falla dig i smaken kära läsare. Listan innehåller förhållandevis nya filmer och det kan hända att jag tipsat om en och annan film förut. Men du vet, quality never goes out of style!  Det blir dagen till ära ett anglosaxiskt alfabet då svenska filmer/titlar lyser med sin frånvaro.

A står för - Argo
Ben Affleck visar att han är en regissör att räkna med. Argo är den fantastiska, och sanna, historien om hur en faux-filminspelning initieras för att rädda amerikansk gisslan i revolutionens Teheran 1980. Låter det otroligt? Se filmen!

Berberian sound studio

B står för - Berberian sound studio
En kärleksförklaring till italiensk skräckfilm, och inte minst det ljudarbete som lades ner på dessa filmer. En suggestiv och fantasifull film om den engelska ljudteknikern Gilderoy (Tobey Jones) som hamnar i ett konfliktfyllt ljudläggningsarbete av en italiensk skräckfilm. Verklighet och fantasi blandas och Gilderoy får inte bara problem med att få ut sin lön…

C står för - Collection, The
Uppgöljaren till The Collector tar delar av Saw filmerna för att skapa en både blodig och bitvis ganska spännande film. Personligen fick jag ut mer av The Collection än vilken som helst av uppföljarna till Saw. Så det så! Dessutom är The Collection ganska blodig. Yay!

Dark skies

D står för - Dark skies
Paranormal Activity möter E.T. Skickligt berättad “found horror” film.

E står för - Evidence
Ännu en “found horror” film. Denna gång är det ett gäng ungdomar som ska göra en filminspelning i en skog. Evidence börjar i ganska makligt tempo, men blir riktigt adrenalinstinn ju längre filmer går. Bra skådespeleri och skickligt berättad.

F står för - Fast and furious 6
Bilar, explotioner och sanslös action. Ja, inte är någon av filmerna  i Fast and furiou- franchisen speciellt minnesvärd för välbyggda karaktärsskildringar eller finurligt skriven dialog, men filmerna kompenserar med tung action och snabba klipp. Dwayne ”the rock” Johnson är lika bra som alltid.  

G står för - Grave encounters/Grave encounters 2
Sjukt underhållande “found horror” filmer om ett Ghost hunters liknande filmteam som slentrianaktigt ska spela in ett avsnitt på ett hemsökt sjukhus. Från att de med tama repliker försöker konstruera övernaturliga händelser för att göra ”bra” teve, visar det sig rätt snart att sjukhuset i själva verket är hemsökt på riktigt. Grave encouters 2 är en metafilm som dels kommenterar ”found horror” genren, dels fortsätter den berättelsen från film ett. Flera snäpp bättre och intressantare filmer än vad jag trodde från början.

Holy Motors!

H står för - Holy Motors!
Fantastisk fransk dramafilm. Surrealistisk, utmanande och fragmentarisk  Denis Lavant är fantastisk och hans karaktär guidar oss genom ett flertal olika scenarion. Ett måste om du gillar europeisk film som utmanar åskådaren lite! Dessutom är ju Herr Merde med i en klassisk sekvens!

I står för - Insensibles
En aningen ojämn spansk skräck/drama film som ändå är en film värd att se. Mycket vackert fotad och scenografin är tipptopp. Insensibles handlar en grupp barn som inte har någon som helst känsel i sina kroppar, vars berättelse löper i två tidsplan, dels under ett inbördeskrigsdrabbat Spanien, dels på 1960-talet. Forskare försöker lösa barnens problem, men när spanska inbördeskriget sliter landet i bitar, ändras synen på dessa barn och vad gör man med företeelser man inte förstår? Jo, man antingen förstör eller låser in.

Jagten

J står för - Jagten
Thomas Vinterbergs senaste film med en briljant skådespelarensemble, med Mads Mikkelsen i huvudrollen. Mikkelsen spelar en förskolelärare som blir anklagad för att ha förgripigt sig på sin bästa väns dotter, varpå hans privata liv slås i spillror. Men Vinterberg har gjort en smart film, i stället för att huvudrollskaraktären blir helt utelåst från allt socialt liv, finns det även vänner i hans närhet som ställer upp för honom. Mikkelsen brillierar med små medel, och ger ett trovärdigt porträtt av en man som helt plötsligt befinner sig i en situation utanför hans kontroll.

K står för - Kon-Tiki
Från Danmark tar vi båten till Norge, eller rättare sagt stråbåten till polynesien! Joakim Rönning och Espen Sandberg har gjort en fängslande film om den Thor Heyerdahl och hans första resa över stilla havet i ett försök att bevisa att det kan vara möjligt att Polynesien befolkades av sydamerikaner för länge sedan. En underhållande bio-pic med bland annat Gustav Skarsgård i en biroll. Välspelad och oväntat snyggt gjord film.

 Lords of Salem

L står för - Lords of Salem
Rob Zombies senaste alster. Jag vill tycka om filmen mer än vad den egentligen är bra. Det är synd för Lords of Salem har mycket som talar till dess fördel; ett mycket bra soundtrack, vackert foto och en sjuttiotals luktande berättelse om häxor och annat satans oknytt. Tyvärr drar Sheri Moon Zombie ner filmen med sitt rätt dåliga skådespeleri. Synd på så rara ärtor. Dock är den värd att se, dels för ovan nämnda foto och musik, men även för ett fint galleri av birollsskådespelare. Filmen påminner inte så lite om den klassiska The sentinel.

M står för – Mama
Guillermo deToro producerar Andrés Muschettis sköna spökfilm Mama, med Jessica Chastain i huvudrollen. En stämningsfull och ganska finstämd spökfilm som handlar om förlust, kärlek och en mystisk skuggvarelse som tycks vara i barnens garderob. Gillar du spökfilmer? Ja, då är denna ett måste. Vad väntar du på… se den!


N står för - Not dead yet! – The Jason Becker story
En fantastisk hjärtevärmande dokumentär om gitarristen Jason Becker som efter han fått sitt stora genombrott som Steve Vais ersättare i David Lee Roths soloband 1989, märker att det inte står helt rätt till i hans kropp. Diagnosen är ALS och filmen berättar kärleksfullt om Jason och hans önskan att få spela gitarr, vidare hans önskan att trots en helkroppsförlamning fortsätta att komponera musik och leva ett fullt liv. En mycket gripande, rörande och på samma gång livsbejakande filmupplevelse.

O står för - Oblivion
Tom Cruise fortsätter att medverka i kanonfilmer och Oblivion är inget undantag. Mänskligheten på jorden har blivit tvungna att söka sig vidare i universum då jorden har blivit obeboelig efter naturkatastrofer och utomjordingar har farit fram. Kvar finns Tom Cruise och  Olga Kurylenko som agerar övervakare över de gigantiska maskiner som samlar upp vatten till de utomjordiska kolonierna. Men kvar på jordytan finns det liv som saboterar deras arbete och i jakten på en övervakningsdron som försvunnit startar i stället jakten på sanningen vad som egentligen har hänt. Bra tempo, vackert foto och fantastiska special effekter gör Joseph Kosinkis Oblivion till ett måste!

P står för - Pacific Rim
Visserligen blev Pacific Rim inte riktigt den fantastiska film som jag såg framför mig i fantasin. Även fast filmen är fylld till bredden med gigantiska monster och  lika gigantiska robotar är det något som saknas (och jag är verkligen inte kräsen när det kommer till den här sortens genrefilm). Det går inte att klaga på vare sig special effekterna eller Ron Pearlman, men det är historien i sig som är Pacific Rims akilleshäl. Hade filmen utspelats under den period som filmcollaget i början komprimerar till 10 minuter, om hur stora monster plötsligt bokstavligt dyker upp från en dimensionsspricka i stilla havet och börjar spöa skiten ur alla huvudstäder de kan simma till, hade filmen varit betydligt bättre. Nu kastas vi åskådare in i en post-monster värld där det blir svårt att identifiera sig med någon karaktär (förutom Pearlman då…).  Nu är DeToro ingen dålig filmskapare och likväl som jag tycker att Jackson sköt bredvid målet med The Hobbit, är Pacific Rim trots sina narrativa problem väl spenderade två timmar.  

Q står för – Q- The Winged Serpent
Larry Cohen klassiker med en lysande Michael Moriarty I jakt efter en atzetisk flygande demon I New York. Det är sant, filmen finns och den ÄR bra!


R står för - Room 237
Tycker du att undertecknad ser för mycket film och grottar ner sig? Se då denna film där ett par filmälskare har grottat ner sig I Stanley Kubricks The Shining och försöker avslöja dolda budskap, konspirationer och hotellets till synes ständiga förändring i sin planlösning. Underhållande och bitvis skrattretande.

Sightseers

S står för – Sightseers
En drama/komedi/seriemördarfilm som tusan bara skulle kunna göras i England! Ben Wheatly som tidigare gjort Kill List regisserar ledigt de två manusförfattarna Alice Lowe och Steve Oram som varmt portätterar det nyförälskade paret som ger sig ut på husvagnssemester i England. De till synes blyga och lätt socialt oanpassade tur-tur duvorna råkar dock snart i trångmål när de konfronteras med notoriska nedskräpare, hipsters och parkpoliser. Sightseers är en lågmäld film, som trots en del våldsamma scener är en mycket trevlig och rolig filmupplevelse.  

T står för –Trance
Danny Boyle återvänder till thrillerskapandet efter utflykter med Slumdog millionaire, 127 timmar och den underskattade Sunshine. Trance är inget mästerverk, men är ett stabilt hantverk i ”heist” genren, i vilken en hypnotisör försöker hjälpa ett gäng konstrånare att hitta ett konstverk som mystiskt försvunnit under senaste stöten. Som vanligt i denna genre är det många falska ledtrådar och oväntade turer som väntar åskådaren (plus en mycket trevlig nakenchock). Bra skådespelare som Vincent Cassel, Rosario Dawnsom och James McAvoy driver filmen framåt. Ett stort extra plus för den suggestiva och skickligt lagda musiken till filmen!

V-H-S  - Amateur night

V står för - V-H-S och V-H-S 2
Kompilationsfilmer brukar ha en tendens att vara ojämna, och V-H-S och V-H-S 2 är inga undantag från denna regel. Dock så är de segment som är bra, mycket bra och rätt otäcka. Nyskapande regissörer som Ti West, Glenn Maquade, Timo Tjahjanto och Eduardo Sánchez visar på att det finns hopp för skräckgenren. Vissa av segmenten stannar kvar i minnet, speciellt Amateur night, där Fredrik Lindströms klassiska Hassan replik ”man får passa sig för vad man tar hem” stämmer in perfekt och sektfilmen Safe Heaven.

X-men – first class
Nja, vill ju ha ett komplett anglosaxiskt alfabet. Dock är X-men –first class inte alls en dum superhjältefilm. Men handen på hjärtat är Pumaman är mer underhållande.

Zero dark thirty
Katheryn Bigelow imponerar fortfarande som regissör. Denna gång har hon tagit till sig den inte helt enkla uppgiften att försöka beskriva hur jakten på Usama Bin-Ladin gick till. Det intressanta är inte bara att hon gör den politisk, utan även att amerikanernas medel för att få fram information om Ladin är allt annat är rumsrena. Spännande, intressant och bra skådespelare med Jessica Chastain i huvudrollen.

Så, jag hoppas att du fick upp ögonen och intresset för någon film i alla fall! Tills nästa gång, ha det bäst!