fredag 2 januari 2015

Zoom back camera!
En liten artikel om Alejandro Jodorowsky från 2008

JODOROWSKY

Är du trött på förutsägbara filmer som du efter två minuter redan listat ut slutet på? Känner du att du inte längre utmanas av de filmer du ser? Svaret är fyra stavelser: Jod-o-row-sky. En film av chilenaren Alejandro Jodorowsky utmanar dig som åskådare att dyka ner i ett hav av symboler för att sedan utmattad krypa upp på en strand som kryllar av dolda budskap och brännas av solens livsgivande strålar. Låter det märkligt? Det är inte alls lika märkligt som Jodorowskys liv och skapelser. Följande artikel är en kort exposé av mannen som skulle kunnas liknas vid filmens och psychomagins Frank Zappa; Alejandro Jodorowsky.


THE FOOL

LE MAT / THE FOOL
Original energy. The indefinite. Freedom. Folly. Chaos. Man moving toward his own evolution. Nomad. Anarchy. Desire. Infinite dimension. Delirium. Aspiring to light and eternal life. Seeking the truth. Advancing toward developing all human possibilities. Prophet. Bears the essential. Visionary.

Vi är ju alla summan av vårat liv, och Alejandro Jodorowsky har i likhet med många haft en lång och krokig väg för att komma till den punkt han är på idag. Jodorowsky föddes 1929 i Chile. Fadern var rysk immigrant och modern var chilenare (men hade även hon ryskt påbrå). Uppväxten verkar ha varit mindre idyllisk och kroppskontakt och kärlek var något av en bristvara i hemmet. Temat med den kärlekslöse fadern är ett tema som återkommer i Jodorowskys filmer, inte minst i El Topo från 1970. Den fysiska kontakten mellan de två verkar ha varit så ovanlig så i en intervju med Jodorowsky nämner han det enda tillfälle hans far hade nära kontakt med honom. Det skulle ha inträffat då de fått punktering på sin bil under en semester och hans far bar då Alejandro på sina axlar.

Alejandro började tidigt utforska världen omkring sig tillsammans med sina kompisar, och detta blev ett komplement till den kalla atmosfären hemma. Under deras upptäcktsfärder fann han att världen inte är helt okomplicerad utan upptäckte sexualitet och närheten till döden. Två komponenter som följt honom genom livet, både privat och i hans verk.

THE MAGICIAN

LE BATELEUR / THE MAGICIAN

A beginning. Everything is possible. Taking one’s place. Man on the rise. Initiate. Work. Trickery. The art of convincing. Spontaneity. Egotism. Beginning the search for lost wisdom. Artist. Game. A will to create.


Själsligt blev han inte som sina föräldrar och debuterade som poesiförfattare i tonåren. På 1950-talet startade han upp en pantomimteater i Chile. Trots att han hade framgång med den beslöt han sig att ta steget över atlanten till frankrike 1953. Detta skulle visa sig vara en lyckträff. Han kom snart i kontakt med pantomimläraren Etienne Decroux som hade en pantomimlegend i varande hos sig, ingen mindre än Marcel Marceau. Tillsammans med Marceau skapade Jodorowsky några av Marceaus mest kända pantomimstycken som The Cage.

Nu tog teater och pantomim upp Jodorowskys värld och 1957 regisserade han sin första spelfilm La Cravate. La Cravate bygger på en pjäs av Thomas Mann och handlar om en värld då det är möjligt att i ett enkelt handgrepp byta huvuden. En ung man försöker få sitt hjärtas älskade att falla för honom och byter till det ena huvudet efter det andra för att behaga henne. Misslyckandet är totalt och inte blir det bättre av att affären som utför huvudtransplantationerna slagit igen och att hans originalhuvud försvunnit. Alla, inklusive Jodorowsky själv, trodde att La Cravate var försvunnen för evig, men 2006 dök filmen upp på en vind i Paris! Filmen finns inkluderad i Anchor Bays eminenta box The films of Alejandro Jodorowsky.

Åren flöt på och Alejandro kastade sig in i Panikrörelsen. Ett anarkistiskt teatersällskap som jobbade med improvisation och kaos som instrument. Inga föreställningar var den andra lik och här kom hans känsla för rörelse och surrealism till fullt utlopp. Inget var förbjudet och det oväntade förväntades.

Långfilmdebuten kom 1968 med Fando y Lis. Jodorowsky hade spelat teaterföreställningen, som skrevs av Fernando Arrabal, under ett par år och kände att den skulle kunna bli bra som film. Då han kunde materialet väl så spelade han in den utan något manus. Frågan är om det var bra eller anus? Fando y Lis är en filmupplevelse som många åskådare kan ha problem med att se från början till slut, och även jag som ser mig som ett fan av Jodorowsky hade vissa problem med att förstå filmen alls. Personligen är Jodorowsky fortfarande väldigt nöjd med den, trots att den är totalförbjuden i Mexico och att han nästan blev lynchad av en, milt sagt, väldigt upprörd publik på Acapulcos filmfestival 1968. Eller så är det tack vare den kontroversen och den uppmärksamheten som gör att Jodorowsky har ett så gott minne av den.

THE EMPEROR

L’EMPEREUR / THE EMPEROR
Stability. Domineering father. Power. Basis for all constructions. Material energy. Support. Influential man. Power over the material world. Spouse. Sexual potency. Head of the family. Patriarchy. Soothing force.

Två ord skrivs när man pratar om Jodorowskys första framgångar som regissör: 1. El 2. Topo, vilekt då bli El Topo. Detta är en västerfilm (även om Jodorowsky väljer att kalla den en ”eastern”, då den innehåller mycket österländsk filosofi) som tar med åskådaren på en resa genom ökenlandskap, blodiga shot-outs och djupa filosofiska tankegångar, krig liv och död. I Mexiko blev Jodorowsky utskrattad för sin galna vision att visa den utanför Mexicos gränser där filmen spelades in. Men han frångick belackarnas klagosång och tog sig till USA och försökte sälja den till de stora filmbolagen. Trots att de visade intresse för den originella filmen, visste inga hur de skulle kunna marknadsföra filmen. Med hjälp av två personer, producenten Allan Douglas och biografägaren Ben Barenholtz skedde ett smärre mirakel. El Topo blev startskottet för det numera välkända fenomenet ”midnight movies”. I Barenholtz biograf Elgin som utgångspunkt började en ny subkultur inom filmvisning i USA ta sina första stapplande steg. Med en enkel radannons med texten ”tonight at midnight: El Topo” tog den inte ens en vecka innan kassakön ringlade sig utanför Elgin. I över ett år visades El Topo och andra filmer som fick sitt genombrott och kultstatus genom detta fenomen var John Waters Pink Flamingos, David Lynchs Eraserhed, George A. Romeros Night of the living dead och inte minst Rocky horror picture show.

Den inte helt okände John Lennon fann El Topo så fantastisk att han finansierade Jodorowskys nästa, och i denna artikelförfattares åsikt bästa, film; The Holy Mountain. Förutom Lennons finansiella inflytande skulle en annan Beatles medlem, George Harrisson spelat rollen som tjuven, men då han inte ville få sitt anus rengjort på den stora duken (fegis) så gick den rollen till en okänd mexikansk skådespelare.

The Holy Mountain är scenografisk sett en vacker film, men det är det filosofiska innehållet som gör den så intressant. Resan från den absoluta botten till ett upphöjt tillstånd, resan dit och vilka uppoffringar en individ måste göra för att bli komplett. Dessutom känns filmen inte tung utan har ett skönt tempo, och full av komiska anekdoter och analogier för det moderna penninghungriga och våldsfixerade samhälle. The Holy Mountain har ett stort kultrykte och musikerna/konstnären Marilyn Manson fick Jodorowsky att utföra inledningsceremonin från The Holy Mountain på Mansons bröllop med den inte helt okända pinuppan Dita Von Teese 2005. Manson frågade om Jodorowsky hade kläderna kvar från The Holy Mountain, men fick ett nej till svar. Skam den som ger sig, Manson bad om Jodorowskys mått och lät sy upp exakta kopior av kläderna från filmen. Så kan man göra om man inte vet vart man ska göra av pengarna.

Så långt gick att bra för Jodorowsky. Teatern rullade på, filmerna gick relativt bra och han fick massa möjligheter till sex med kvinnor (enligt utsago från Jodorowsky själv i alla fall). Som mycket i livet behövs det jämvikt. Jodorowsky kom i konflikt med sin producent Allen Klein. Klein ville att Jodorowsky skulle ta sig an den klassiska s/m boken Historien om O, men då Jodorowsky ansåg att den var kvinnoförnedrande ville han inte göra den. Klein kontrade med att se till att både El Topo och The Holy Mountain försvann från den vita duken och att ingen skulle få se dem igen. Fortsättning på detta bråk kommer senare…

THE HERMIT

 L’HERMITE / THE HERMIT
Moving onward without knowing where to. Crisis. Doubting and transcending doubt. Prudence. Wisdom. Inner life. Initiate operating the inner work. Obscure night of the soul. Solitude. Absent father. Alcoholism. Shedding light on the past. Therapist. Pilgrimage. Knowledge of the occult. Time. Chastity. Secret. Self-study.

Alejandro är inte en person som stannar på en punkt i livet, livet är ett skede som aldrig stannar upp och är satt i ständig förändring. Nästa projekt han skulle knytas till var även det baserat på en känd bok, men denna gång i en annan genre och en bok som många ville se filmatiserad, nämligen Frank Herberts Dune. Idel kända skådespelare som Orson Wells knöts till projektet, och en av världens största surrealistiska målare Salvador Dali skulle spela rollen som kejsaren av galaxen (även om han ville ha HUTLÖST mycket pengar, 100.000 dollar i timmen, och inkorporera vissa av sina egna excentriska idéer, som till och med fick Jodorowsky att verka fullständigt normal och fantasilös!). Designen av filmen skapades av bl.a. Christopher Foss, Moebius (som målar fantastiska futuristiska miljöer) och den inte helt okända H.R Giger. Vad gällde manuset till filmen samarbetade Jodorowsky med Dan O´Bannon. Dino de Laurentis skulle finansiera filmen men efter år av förberedelser, lades projektet tyvärr ner (Tillägg: Sedan artikeln har skrivits har nu den eminienta dokumentären Jodorowsky´s Dune släppts som på ett underhållande och intressant sätt beskriver ovanstående stycke!)

Den urvattnade och bleka Dune som David Lynch senare släppte från sig gjorde ingen glad. Även om Dune måste ses som Jodorowskys största fiasko så knöts några viktiga personliga kontakter. O´Bannon, Moebius och Giger gick tillsammans vidare till att skapa en av sci-fi världens bästa film, Alien.

THE WHEEL OF FORTUNE

LA ROUE DE FORTUNE / THE WHEEL OF FORTUNE
End of a cycle. Universal wheel of the laws of nature set in motion by Providence. Need for outside help. Cycle of deaths and rebirth. Circulation. Alternation. Immobility awaiting the force which will set it in motion. Circumstances. Incarnating the spirit and spiritualizing matter.

Efter fiaskot med Dune saktade saker och ting ner aningen för Jodorowsky. Visserligen regisserade han Tusk, en film som utspelas i det koloniserade Indien där en kvinna och en elefants (som delar samma födelsedag) öden vävs samman. Inte en film som är speciellt bra eller intressant. Om man inte gillar elefanter det vill säga.

Desto mer intressant är Jodorowskys samarbete med Claudio Argento (Darios bror). Jodorowsky antydde i en face to face frågestund att Claudio var komplett galen och inte så lite opålitlig att arbeta med, men tillsammans skapade de Jodorowskys, i skräckfilmskretsar mest kända film, Santa Sangre. En ypperligt visuell film där den färgstarka paletten från El Topo och The Holy Mountain tilllåter Jodorowsky att frossa i utsökt scenografi och blodiga mord. Snata Sangre är en hybrid mellan Jodorowskys febriga El Topo och Dario Argentos bästa verk. En giallo, som lyckas vara mer mystisk och stämningshöjande än vad de aktiva, på den här tiden, regissörerna i Italien, Lamberto Bava, Lucio Fulci, Ruggero Deodato, Sergio Martino m.fl. Även om filmen kanske inte skulle ha sett ut som slutprodukten om Jodorowsky själv hade fått råda över produktionen, är den fortfarande ett smärre mästerverk. Och ni som har sett den, visst är scenen med den försmådda kvinnan och den fete knivmannen är en av de vackraste mordscenerna filmade under 1980-talet?

THE TEMPERANCE

 TEMPERANCE / TEMPERANCE
Recovery. Guardian angel. Moderation. Equilibrium. Reciprocity. Internal circulation. Harmony. Communication. Soul purification. Messenger of grace. Elixir vitae. Divine aid. Flow of the past into the present toward the future. Medicine. The double flow of vital forces. Serenity of mind. Even-temper. Mellowing down. Giving and receiving.

Ännu mindre kontroll hade Jodorowsky över sin nästa film, The Rainbow Theif. Filmens uppkomst var att producenten, Alexander (Superman-filmerna) Salkind, ville filmatisera sin frus bok som en ”present” till henne. Nu var ju Berta Domínguez inte direkt någon uttråkad hemmafru som hade skrivit lite på skoj, utan redan en firad författarinna. Problemen var mer på produktionsplanet. Herr Salkind valde ut skådespelarna Omar Sharif och Peter O´Toole och valde att ha total kontroll över produktionen. I klarspråk innebar det att om det blev problem med skådespelarna och regissören, innebar det att regissören var den ersättningsvaran. Detta blev en hård läxa för Jodorowsky, men han valde att spela med i spelet. Filmen fick slutligen ingen någon biodistrubition. Varför man väljer en visionär som regissör till en film där han inte får någon som helst inflytande i produktionen är ett mysterium.

THE SUN
 LE SOLEIL / THE SUN
Paternal archetype. Cosmic Father. Radiance. Brotherly love. Building a common work. Success. Happiness. Light. Starting couple. The one helps the other to cross. A rich harvest. Glory. Achieved awareness. Father who loves his children. Solidarity.

I början av 1980-talet började Alejandro Jodorowsky och Moebius att samarbeta med sci-fi serier. De hade ett oortodoxt samarbete, där Jodorowsky brukade prata på oavbrutet (vissa avbrott i flödet för frågor från Moebius fanns visserligen, annars var det en improviserad spontan monolog) där en historia uppdagades från start till slut. Sedan var det up till Moebius att skriva ner och slutligen illustrera det hela. Det har varit ett fruktsamt och kreativt samarbete och Incal sviten är den mest kända. Liten parantes är att de tu herrarna stämde Luc Besson, efter han släppt Femte elementet, för plagiat. En annan fransk serieskapare som samarbetat med Jodorowsky är Milo Manara, som är en mästare som sexiga, och underfundiga berättelser. Dessutom tecknar han kvinnor på ett fantastiskt ekivokt sätt. Borgia heter deras samarbete för den hugade som vill ge sig in i serietidningsdjugeln och leta upp de två delarna som finns.

Under denna tid startade Jodorowsky upp sin Psykomagi. Om ni tycker att hans filmer är fulla av filosofi och svåra tankegångar, är de bara en del av den filosofiska världsbild som Jodorowsky ser. Enligt honom är det ett sätt att läka skadorna i det själsliga tillståndet. Bl.a. får man en bra inblick i hans sätt att arbeta i Louis Mouchets dokumentär La constellation Jodorowsky, där åskådaren (och filmskaparen) får vara med i en ”familjeterapi”session kallad (”tree of genealogy”). Där får olika människor bland åhörarna representera olika släktingar för den person som gör terapin. Ett sätt att arbeta som många new age terapeuter använder sig av än idag.

Följande utdrag publicerades i SF Weekly 2004 från en psykomagic session med Jodorowsky, vilket visar på hans oortodoxa sätt att hjälpa folk komma till instinkt med sig själva.

”Another young man raised his hand and said he had ”23 dreams” he felt compelled to ”turn into reality,” but he didn’t know how. When pressed by Jodorowsky, the man described a typical dream, in which he found himself spinning in space, with stars all around him.
”You are an adult, but these are a child’s dreams,” Jodorowsky chided. The psychomagical cure for the dream conundrum, Jodorowsky said, also involved going to Disneyland. But the man must dress as a child and wear a Shirley Temple wig. ”And your nose — painted red!” he added as an afterthought.”


En annan filosofisk gren där Jodorowsky är ett ledande namn är inom Tarotkortens symboliska värld. Tillsammans med Phillipe Camoin, som är ättling i rakt nedstigande led till Marseilles kortlekens skapare Nicolas Conver, har Jodorowsky restaurerat Marseille lekens 78 kort. Leken skapades 1760, och nu har de två männen tillsammans lyckats med att återskapa dess ursprungliga symboler, tolkningar och färgscheman. Det hela tog femton år att slutföra, och Jodorowsky räknas som en av de främsta i världen på Tarotkort och dess utförande.

THE WORLD

LE MONDE / THE WORLD
Accomplishment in the world. Achievement. The four energy and the fifth essence. Cosmic center. Fame. Universal soul. Travels. Woman’s sex. Achieving unity. Spiritual androgyny. Confinement. An obstacle one must rise above. Difficult Birth. Ideal woman. Happy marriage. Womb. Perfect world. Being born to the world. Creative dancing. Opening. Cosmic egg.

I början på 2000-talet så kom en inbjudan från Allen Kleins dotter om att försöka sig på en försoning mellan de två män som vid denna tidpunkt hade varit bittra fiender i många år. Jodorowsky accepterade detta och har sagt att det var en av de bästa stunderna i hans liv när han återförenades med Klein och att det var antagligen så att han såg Klein som en representant för sin känslokalle far. Tack vare denna försoning, blev de inte bara vänner igen, utan El Topo och The Holy Mountain kunde nu ges ut i officiella restaurerade utgåvor. Dessa filmer har gått och få tag i tidigare, med det har varit bootlegutgåvor, men mindre bra kvalité på bild repektive ljud. Min första kontakt med The Holy Mountain var en turkisk VHS kopia från den Japanska laserdisken. Jag måste ju säga att Anchor Bays remastrade utgåva representerar Jodorowskys ursprungliga vision bättre. Recension på The films of Alejandro Jodorowsky finns att läsa på swegore.wordpress.com/2008/09/28/the-films-of-alejandro-jodorowsky/

Det finns ju fortfarande filmskapare som använder den stora duken när de skapar film, senast Tarsems nya film The Fall. Tyvärr så känns det som att Tarsem bara kastar in en hel del fantastiska visuella idéer utan att de egentligen har någon grund. Jag har egentligen ingenting emot glättiga ytor utan innehåll, men när filmskaparen försöker säga något behövs det lite substans. Gamla Delicatessen medarbetaren Marc Caro utmanade åskådare med sin sci-fi film Dante 01 nyligen och innehåller faktiskt lite mer tänkvärda tankegångar á la Jodorowsky med sin blandning av klaustrofobisk scenografi, sköna visuella effekter och filosofiska tankegångar (filmen har ett slut som faktiskt går att diskutera vad som egentligen skedde, och det är ju alltid trevligt). En filmskapare som Jodorowsky själv har nämnt är Alex Proyas, som gjorde den mästerliga The Crow, och sedan den dystotopiska, surrealistiska och, till scenografin, expressionistiska Dark City 1998. Även Danny Boyles något splittrade Sunshine bjuder på ett förvirrat och visuellt slagkraftigt slut som Jodorowsky säkerligen tycker om. Men hans inflytande sträcker sig lång bortom en stil som är kopieringsbar så att säga. Det är hans sätt att arbeta med symboler och det visuella, i kombination som skakar om hans publik. Sångaren Peter Gabriel hade bl.a. El Topo som inspiration när han var med och skrev Genesis skivan The lamb lies down on Broadway. Icke förglömma svenska Thomas Rusiak som gör en strålade El Topo hyllning i videon till den suggestiva Spinning från skivan In the sun.

Om Jodorowsky någonsin kommer att göra den utannonserade Son of El Topo någon gång återstår att se, men den nu sjuttionioåriga mångsysslaren verkar fortfarande ha idéer och ett driv att fortsätta skapa saker som han vill prestera, inte för våras skull, utan för sin egen. Beundransvärt tycker jag, och när man har uppnått en sådan respektabel ålder, utan att tappa vare sig intresse för konst, kultur, film eller filosofi utan fortfarande söker vidare måste man applådera. En stor visionär, som på många sätt faktiskt redan hunnit få ta del av den uppskattning många initierade ger honom. Om han överlever till de 150 år som han strävar emot, hoppas jag att han sätter fart med filmskapandet på allvar igen och utmanar alla hjärndöda filmskapare med att skapa filmer som DU själv får reagera på, inte reagera som filmskaparen lurar in dig att göra subliminalt. Befria dig själv mentalt och se på lite Jodorowskyfilmer nu, jag ska inte uppehålla dig längre.


* förklaringarna på tarotkorten är skrivna av Alexandro Jodorowsky

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar