fredag 6 januari 2012

The Dead Walk! - en genomgång av den moderna zombiefilmen



Artikeln är hämtad från http://blog.swegore.com/2009/01/26/en-genomgang-av-den-moderna-zombiegenren-2/ där den ursprungligen publicerades 26/1 2009.  


The Dead Walk!
av Christer Persson


Filmvärldens mest illaluktande 40 åring granskas under lupp! En genomgång av den moderna zombiegenren från ett globalt perspektiv 1968-2009.

Föreställ dig detta; Det är natt. Vinden blåser kallt omkring dig, månen lyser blekt bakom molnslöjorna och det enda ljudet du hör är ljudet från fladdermöss som oroligt flyger omkring över ditt huvud. Du bär på en ficklampa och är utmanad av dina kamrater att tillbringa midnattstimmen på den lokala kyrkogården. Det dröjer inte länge efter timmen slagit tolv när du hör ett krafsande ljud från under en av gravarna som du sitter och tittar på. Långsamt reser sig marken uppåt och jord tränger upp. Nervöst riktar du ficklampan mot området du hörde ljudet från. I skenet av din ficklampa ser du hur något tar sig vertikalt upp från graven, du skymtar ett huvud, maskätet, halvruttet och bebott av otaliga likmaskar. Väl uppe på marknivå riktar varelsen blickarna mot dig och väser fram ett ”uuuuuunnngggggghhh!”. När din paralysering släpper märker du att det inte är den enda graven som beter sig oroligt och innan du kan stava till ”likstelhet” är du längst ner på näringskedjan och högst upp på menys för de odöda som har 37 gradigt människokött som favoritföda. Vare sig du springer eller stannar kvar, så är utgången ganska självklar. Vi människor är i klart underläge. Frågan är ju då hur dödar du och besegrar något som redan är dött? Denna artikel kommer inte ge anspråk på att vara någon sorts handbok i hur du ska överleva en zombieattack, det finns ju redan en, snarare en snabb genomgång av de moderna zombiefilmerna, i några av dem kanske du kan finna några tips och ledtrådar hur du kan klara dig ur den knipa som dina idioter dina kamrater har försatt dig i.



INTRODUKTION
Zombies. De levande döda. De odöda. Smaka på orden. Det finns något högst otrevligt och obehagligt med tanken på att de som gått hädan från jordelivet plötsligt reser sig upp från sina viloplatser. Dessutom är de hungriga och definitivt inte vegaterianer! Zombies är de filmmonster som jag personligen tycker är otäckast och på något underligt sätt utsätter mig för fång efter gång. If you can´t beat them, join them! Ungdomens rädsla inför filmerna och tematiken är mindre märkbar idag, men trots detta önskar jag att återfinna det. De senaste åren har zombiefilmerna fått en nytändning och genren bollas från ren dystopiskt mardrömssamhälle till småputtriga komedier! Allt till min barnsliga skräckblandade förtjusning.
Jag har medvetet försökt att inte dela in artikeln i allt för krångliga termer eller uppdelningar. Denna artikel tar upp den ”moderna” zombien som skapades i slutet av 1960-talet. Vidare går artikeln i en rakt nedstigande kronologi, och hoppar fram och tillbaka mellan kontinenterna. Vissa filmer som är av större betydelse (enligt mig då) får större plats i texten, medan andra filmer (som kanske är din personliga favorit) bara nämns i förbigående. Det är inte helt enkelt att försöka få ihop en hel genre i en artikel och jag gör inga som helst anspråk på att den är helt komplett. I slutet finns några listor. Listor är alltid bra, eller hur? Dessutom ett index på de filmer som nämns i texten. I alfabetisk ordning till och med!
Så, följ med i en resa över en filmepidemi som tar sin början i USA i slutet på sextiotalet och som fortsatte över kontinenterna och som än idag infekterar massvis med människor!

zombie |s. [zåmbi] Avlidna människor som av olika anledningar, t.ex. förbannelser, epidemier, kemisk krigsföring, återuppstår som själlösa monster vars mål är att konsumera levande människor. Se även; odöda.



They are coming to get you Barbara!
Den Första zombien kravlar upp till ytan 1968
Den moderna zombien föddes i George A. Romeros numera klassiska film Night of the Living Dead som släpptes på drive-in biografer runt omkring Pittsburgh 1968, men fick vidare distubition i början av 1969. Efter att ha jobbat inom reklambranschen i flera år, beslöt sig Romero och hans kompanjoner att göra en film. Ursprungligen skulle det vara en monsterfilm a´la Godzilla. Men budgetbegränsningar tvingade de unga ambitiösa filmarna att se på andra alternativ. Efter att ha jobbat ihop en blygsam budget, som endast tillät filmen att filmas i svart-vitt, och fått vänner och bekanta att ställa upp som allt i allos under inspelningen satte det igång. Föga insåg de inblandade att de var på väg att skapa en av skräckfilmens mest älskade genre. Förutom att filmen gjordes i en dokumentär anda, hade den även en svart skådespelare i huvudrollen, Duane Jones. Detta faktum har gjort att många filmvetare och recensenter har läst in många olika buskap i Night of the Living Dead som att det handlar om rasfrågor, om den tysta massan som reser sig och gör uppror mot etablissemanget osv. Sanningen var snarare den att Jones var den bästa skådespelaren som de testade för rollen. Ett modigt val hur som helst, då det var ganska tätt inpå rasbråken i USA. Night of the Living Dead är en klaustrofobisk historia om ett gäng överlevande som barrikaderar sig i ett öde hus på den amerikanska landsbygden. Olika personligheter som representerar olika samhällsskick i landet får valet att samarbeta tillsammans eller dö tillsammans. De inre olikheterna blir inte enklare att överkomma då det kryllar av odöda som till varje pris vill ta sig in i huset för att konsumera våra protagonister. Trots många år på nacken är Night of the Living Dead fortfarande en film som skrämmer, inte minst på grund av Romeros förmåga att blanda in samhällskritik och realistiska karaktärer i filmen. Filmen fick ett omedelbart kultrykte och zombiefilmen i dess moderna form var nu lika svår att stoppa som en katolsk präst vid en pojkkör!



Una zombie, por favor!
Smittan sprids till Europa under 1970-talet!
Trots att det var i USA som den moderna zombiefilmen föddes, var det definitivt i Europa som den växte upp. Jorge Grau spelade in, i mitt tycke, en av de bästa 70-tals zombiefilmerna med The Living Dead at the Manchester Morgue. En zombiefilm med miljötänkande i främsta rummet! Jordbruksdepartementet arbetar med ett nytt sätt att ta död på skadedjur med hjälp av ljudvågor. Visserligen tar det effektiv kål på de små gynnarna, men en liten bieffekt blir att de nyligen döda reser på sig. Om det nu kan kallas för liten bieffekt. The Living Dead at the Manchester Morgue är visserligen en ganska långsam och pratig film, dock är det ett bra manus i botten, kompetenta skådespelare i rollerna och intressant i sin långsamhet, så man blir som åskådare dubbelt belönad när väl zombierna reser sig. En scen utspelas på en kyrkogård, och den är fortfarande en av mina favoritzombiescener. Tajt, spännande och med lite smaskigt gore till och med.
Spanjoren Armando de Ossorio flörtade med zombies med sina Blind Dead filmer; Tombs of the Blind Dead, Return of the Evil Dead, Horror of the Zombies och Night of the Seagulls. Visserligen faller den mer i andan över gamla ”förbannelser”, och rör-inte-de-dödas-saker filmer. Men de är fullspäckade med fula kläder, vidriga frisyrer och några extremt stämningsfyllda scener då de gravt förruttnade Tempelriddarna tar sig upp ur sina gravar i slow motion.
En annan spanjor är den extremt produktiva Jess Franco som även han kikade in i zombiegenren med bl.a. Oasis of the Zombies och Virgin among the Living Dead. Den franska artyfartsy regissören Jean Rollin, som är mest känd för sitt lukrativa samarbete med porrskådespelerskan Brigitte Lathie och sina vampyrfilmer, gjorde några zombiefilmer han med; Grapes of Death, Zombie Lake och The Living Dead girl. Apropå zombies och vatten får inte Shock Waves med Peter Cushing glömmas bort!
När vi är inne på Rollin och Franco ligger det inte så långt bort att nämna veteranen Joe D´Amato. Han gjorde filmer i alla tänkbara genres och kunde självklart inte heller hålla sina fingrar borta från en filmgenre som verkade lukrativ. Smart affärsman som han var, kopplade han ihop sex och zombies i Erotic Nights of the Living Dead och Porno Holocaust. Inga speciellt välgjorda filmer, men man kommer ihåg dem i alla fall. Det är ju alltid något!



When there´s no more room in hell, the dead will walk the earth!
I USA zombiefieras oroväckande många människor under slutet av 1970-talet!
George A. Romero skapade zombiegenrens Citizen Kane med Dawn of the Dead 1978. Dawn of the Dead är den naturliga fortsättningen på Night of the Living Dead. Nu har zombiesmittan tagit större proportioner och nationen håller sakta men säkert på att kollapsa. De döda reser sig i så snabb takt att det är omöjligt att häva den effekt som de har på samhället. Människorna börjar bli i underläge. Tre män och en kvinna flyr storstaden för att leta reda på en tillflyktsort där de kan samla krafterna och se över sina odds. Efter att ha flugit över ett USA i kaos hamnar de tillslut vid ett gigantiskt shoppingcentra. Där finner de det mesta de behöver, mat, kläder, vapen och inte minst tak över huvudet. Efter att eliminerat alla zombies inomhus låser de in sig. Tiden går, de slår sig tillrätta men säg den lycka som varar för evigt. Ett gäng knuttar har hittat köpcentrat och forcerar sig in. Med dem kommer zombierna in och våra hjältars så trygga tillvaro slås i spillror. Filmen eskalerar i den sista akten som domineras av skrik, lemlästning, pajkastning och våld.
Dawn of the Dead är ett mindre mästerverk. Manus, effekter (även om blodet ser lite för lila ut) och skådespeleri smälter samman till en samhällskritisk skräckfilm som fortfarande inspirerar och förför. Dawn of the Dead var även det stora genombrottet för Romero och special-effekts mästaren Tom Savinis samarbete.



We´re going to eat you!
Italienska zombies invaderar – Karibien, USA och Italien!
Tillbaka till Europa letade några producenter efter en regissör för att filma deras senaste rip-off på en internationell succé. I Lucio Fulci hittade de sin man för jobbet och filmen han sattes att regissera var ZOMBIE FLESH EATERS. Den kanske mest kända zombiefilmen efter Dawn of the Dead. Istället för att göra en ren kopia på Dawn of the Dead, hade ZOMBIE FLESH EATERS sina rötter i de gamla zombiefilmerna från 30-40 talet och den mer moderna äventyrsgenren. Med underbart foto, stämningsfull musik och riktigt läbbiga effekter tog ZOMBIE FLESH EATERS marknaden med storm och startade upp en våg av zombiefilmer från Italien och Spanien. Frågan huruvida det är Fulcis film, har diskuteras i det oändliga. Men det är solklart tycker jag att det är Fulcis sätt att se på våld och filmfoto som är ZOMBIE FLESH EATERS stora fördel. Engelsmannen Ian McCollugh som tillsammans med Tisa Farrow är perfekta i huvudrollerna, och de ger filmen en skön internationell stil. Ett plus för det vackra sceneriet på den karibiska ön, och den ologiska, men helt klart originella, hajattacken. Fulci fortsatte med City of the Living Dead och hans främsta film The Beyond. The Beyond är arketypen för italienska zombies med hasande steg, blicken riktad snett nedåt och med astmatung andning. Även House by the Cemetery, Zombie 3 (även om hans inblandning i den kan diskuteras) och Demonia hade lite zombies i sig.
<
Hellre-än-bra mannen Bruno Mattei gjorde Hell of the living dead och den luttrade veteranen Umberto Lenzi krystade fram Nightmare City, som gav en försmak på springande zombies som blivit vanligare och vanligare nuförtiden. Dessa filmer är inte särskilt bra, speciellt inte Matteis klumpiga Hell of the living dead, men charmen och intensiteten hos dessa italienska filmer gör de helt acceptabla att se. Mario Girolami kopplade ihop kannibalgenren med zombies i Zombie Holocaust. Underbar liten pärla med knasig make-up och ännu knasigare manus. Kanske inte någon film som nämns i samma andetag som Apokalypse Now, men minst lika underhållande. Jag säger bara… Obrero! Sen ska inte Andrea Bianchis Burial Ground glömmas bort. Av två anledningar. 1. Den vidriga Peter Bark som spelar ett barn trots att det är fullkomligt synligt att han är dvärg! 2. Det var dessutom filmen som nästan fick mig brutalt mördad! Bjud mig på en öl någon gång så kanske jag ska berätta hela historien kring det. I gränslandet av zombies skapade Lamberto Bava Demons 1985. Tung och tempofylld actionrulle som lätt skulle kunna transponeras om till att vara en zombiefilm. Pupi Avatis märkliga Zeder passar definitivt in i denna sub-kategori likaså Franco Girolamis Dawn of the mummy… mumier, zombies, schmombies…



They are even more beautiful than the living!
Amerikanska småstäder råkar I de odödas våld!
John Carpenters klassiska the fog med Blake och hans män som söker hämnd på den lilla sömniga hamnstaden Antonio Bay skrämde en och annan biobesökare när den kom ut och Dan O´Bannon gjorde med Gary Sherman den lågmälda zombiethrillern dead and buried 1981. En mysig film om en stad som döljer mer hemligheter än Harry Potters kammare. Välskriven, välspelad och fruktansvärt effektiva effekter av Stan Winston. När jag ändå är inne på amerikanska filmer bör ju Stephen Kings Petsemetery nämnas, dels för att det är odöda med och för världens sötaste zombie i Cage.



Say hello Aunt Alicia!
I mitten av 80-talet var allt hopp om räddning för USA ute!
1985 återvände Romero än en gång till de odöda med den massivt underskattade Day of the Dead. Visst den ÄR pratig och Romeros ursprungliga manus kanske var en mer episk film, men vad tusan, mer klaustrofobisk och mörk framtidsvision får man leta efter. Några överlevande forskare och militärer trängs i en underjordisk bas, där militärerna ska bistå forskarna med hjälp. Mao, hitta zombies som experiment kan utföras på. Läkaren Logan tror han har kommit nära en lösning på zombieproblemet! Med ett belönings/bestraffnings system tror han sig kunna tygla zombierna och få dem att, på ett skevt sätt visserligen, låta bli att äta de levande. Hans stjärnelev Bub, en militär som har varit zombiefierad ett tag, visar på både tankeverksamhet och inlärningsförmåga. Detta blir lite för mycket för militärerna och kaos utbryter mellan de två lägren. Ingen Romerofilm utan lite gutmunching och mot slutet när ett hundratal zombies intar den tidigare så trygga basen, glömmer man bort eventuella longörer med dialog. Jag gillar verkligen denna film och har svårt att välja mellan denna och Dawn of the Dead vad gäller Romerofavorit. Så det så!



Whatever you do…don´t name it after me!
Eller ligger räddningen mot de odöda i humor? Eller.. The dead talk!
Return of the Living Dead letade sig upp ur myllan 1985. En riktig rock n´roll zombiefilm, komplett med underfundigt, välskrivet manus, bra skådespelare, sköna effekter och pratande zombies! Många konservativa zombieälskare satte morgonkaffet i halsen av O´Bannons respektlösa sätt att hantera våra odöda vänner. Själv föll jag pladask för den välskrivna dialogen och charmen i att försöka göra något nytt av en genre som vid det här laget började bli satt i sten. Return of the Living Dead ruskade om genren vid fundamentet och släppte fram en ny våg av zombiefilmer (tyvärr fem uppföljare också, varav endast trean har något sorts berättigande att finnas till). En ung kille börjar jobba på ett lager som säljer diverse saker till läkare och sjukhus, bl.a. oumbärliga saker som skelett, halva hundar och färska lik. I källaren bevaras dock en liten hemlighet som lagrets gamla trotjänare gärna visar upp. Det visar sig vara en tunna som hamnat där av misstag. I denna lilla oansenliga tunna ligger ett lik, Tar-man, som härstammar från en incident i Pittsburgh (Night of the Living Dead någon?). Klantskallarna förstör tunnan som genast släpper ut en giftig gas, dödlig och återupplivande på samma sätt. Det dröjer inte länge innan liken i kylen börjar röra på sig och för att skapa lite ordning i det kaos de startat, tar klantarna de återupplivade delarna till det närliggande krematoriet. När röken tar sig ut från skorstenarna, börjar det regna och den giftiga gasen tränger ner i marken på kyrkogården. Nu råkar ett gäng punkare partaja där och de blir de första offren för zombierna som nu i alarmerande takt reser sig från sina gravar. Just det.. nämnde jag att zombierna springer OCH pratar också? En klassiker som bör vårdas lika ömt som din mumifierade mamma på vinden.
Samma år dök en och annan hyperaktiv zombie upp i Stuart Gordons underbara filmatisering av H.P Lovecrafts Re-Animator. Gordon vågade göra en totalt hämningslös, kompromisslös, respektlös film om åtrå, kärlek, vänskap och den enstaka återupplivningen av något som varit dött. Blodig, hysterisk och underbar. Extra poäng för Jeffrey Combs maniska tolkning av Herbert West.
Bill Heinzmann, som spelade den första stapplande zombien på kyrkogården i Night of the Living Dead, gjorde Revenge of the Living Zombies där han fortsatte att spela kostymklädd zombie. Inte en så bra film. Glöm bort! Lloyd Kaufman och Michael Hertz på Troma hakade på trenden och tog till sig att distribuera amatörfilmen Redneck zombies som, om du är på ett riktigt förlåtande humör, är ganska rolig. Ungefär som Bevis & Butthead är roliga att se i lagom dos. Extra plus för den uppenbart glada bebisen som spelar zombieextra och ”I love knockers”-scenen.
Fler lågbudget zombiefilmer var bl.a. Hard rock Zombies, The Dead Pit, The Killing Box, The Video Dead, Dead Heat (med Treat Williams och Vincent Price!), The Dead next door, Toxic Zombies, Neon Maniacs, The Killing Box, Supernaturals och Graveyard disturbance.



I kick arse for the lord!
Nytänkande och nyinspelningar på 1990-talet skapar fler offer!
En viss excentrisk filmskapare på Nya Zeeland vid namn Peter Jackson tog tag i zombiegenren och skapade en liten film vid namn Braindead. Jag kommer ihåg den första VHS kopian som jag såg. Vi samlades ett gäng hos en kompis, kokade stora mängder kaffe och satte oss på plats i lägenheten och hade vissa förväntningar. Vi hade ju sett en förhandskopia på Bad Taste några år tidigare (denna ökända visning hör samman med Burial Ground. Som sagt, en öl och du kan få reda på allt). Inget kunde dock förbereda oss på den film som spelades upp framför våra ögon. Jackson hade växt som personregissör, effekterna i toppklass, manus i en helt egen klass och mängderna blod som forsade i filmen… jisses! Jackson lyckades faktiskt ännu bättre än O´Bannon med att blanda humor och zombies. Braindead är en riktigt rolig slapstick liknande film, välproducerad, fantasifullt filmad och med skådespelare som inte har några problem med att driva filmen framåt. Timothy Balme, som påminner lite om en ung Michael Palin, och Elisabeth Moody som spelar hans lätt neurotiska och överbeskyddade mamma är helt perfekta i sina roller. Men det man kommer ihåg är det den sista delen av filmen. Visserligen har den första delen ett par splatterscener, men den sista halvan är en lång orgie i splatter, gore och sanslöst våld. Inte nog med att man som åskådare gapar av alla innovativa sätt att skicka de odöda tillbaka till den andra sidan, men även av energin och humorn som Jackson lyckas hålla igång hela tiden. Jag läste en recension där det stod att enda sättet att slå blodsmängden i Braindead skulle vara att filma i en tunna fylld med blod i 90 minuter! Jag kan vara böjd att hålla med om det påståendet. Hur som helst är Braindead en ”måste ses” film. Gärna i sällskap med andra människor! The gore the merrier som jag brukar säga!
Tom Savini, som inte nöjer sig med att vara make-up artist, skådespelare, atlet, självgod och stuntman, utan tog på sig regissörsbaskern och filmade nyinspelningen av Night of the Living Dead. Må hända lite onödigt då originalfilmen är så pass bra som den är. Men jag tycker nog att den inte är så dum alls. Optic nerves sköna zombies och skådespelarna Tony (Candyman) Todd, Patricia Tallman och Tom Towles lyckas göra 1991 års version till ett spännande kammerspiel. Romero passade på att kasta in en skön zombie i Two evil eyes. Även om han jobbade med grundmaterial av Edgar Allen Poe, så kunde han inte låta bli att ha med en zombie i filmen. Det tackar vi för. Just det, i Creepshow bjuder han på inte mindre än tre stycken zombies. För det bugar vi oss också (och laddar hagelbössan)!



I hope it´s not… Barrys blood!
Kan den virituella världen erbjuda ett botemedel?
Sen blev det tyst som i graven ett tag. Zombierna verkade ha blivit besegrad på biorepertoaren och genren kändes lika död som en zombie med en kofot genom skallen. Jag köpte Playstation 1 endast för att kunna spela Capcoms fantastiska Resident Evil spel som på ett färgstarkt sätt gav liv till zombierna igen. Äntligen kunde man ta rollen som zombiejägare och få interagera i en värld infekterad av dessa vandrande köttklumpar. Mången var svordomarna över ”pussel” jag inte förstod eller monster som helt enkelt inte ville ge upp, men ändå så kunde jag inte låta bli att fortsätta spela. Tack o lov var det fler som torskade dit på spelet och snart kommer Resident Evil 5 ut till PS3 och det ser ut som att det kommer att bli ett fantastiskt spel. Fin-fina konsolen Dreamcast bjöd på en variant av arkadklassikern House of the Dead och till X-box kom Dead Rising som utspelas i en zombievärld och som fått bra kritik och nu senast släpptes den adrenalinstinna och rappa Left4dead till flera konsoler. Undertecknad har spelat genom PC versionen av det och tyckte det var kul (sista meningen var understatement of the year).
Om du, kära läsare, har något som helst intresse av zombiefilm, så vet du att Resident Evil inte bara är ett tevespel längre. Paul WS Andersson (som gjorde den bästa Hellraiser-uppföljaren med Event Horizon) tog sig an att filmatisera Resident Evil. Nu vet jag att filmen inte följer spelen slaviskt på något sätt och att det skulle kunnat bli en extremt bra film, men det är något med Resident Evil filmerna som jag har en soft spot för. Första filmen hade några riktigt bra scener, den andra filmen ville jag skulle ha bra scener och den tredje, ja vad tusan, så kräsen är jag inte. Den har ett par riktigt trevliga actionsekvenser och Milla är inte alls dum som actionhjältinna. Den nya dataanimerade Resident Evil-degeneration, påminner mer om spelen och det skulle vara trevligt om en liveversion av den skulle komma till skott. Lägg märke till att jag nästan inte alls nämnde Uwe Bolls House of the Dead filmatisering eller Scooby Doo on Zombie Island!



Domo arigato Mr. Zombi!
Smittan tar sig till Asien och asiater både blöder mer och finns i större omfattning!
Asiaterna har ju inte direkt någon historia med zombies, utan mer med hoppande vampyrer och bizzara monster. Men även från öster har några bra zombiefilmer tagit sig hitåt. Självklart några dåliga med. Oavsätt så kan man hur som helst räkna med att de filmerna är rätt så extrema och att kroppsdelar och blod flyger och far! Bästa och mest kända zombiefilmen är Versus. Filmen är lite för lång, men är på den positiva sidan fullspäckade med zombies, våld och samurajsvärd. Ungefär som Oneechanbara som bjuder på en skamligt klädd hjältinna med cowboyhatt som hugger zombies i smådelar. Junk är en kärleksfull hyllning till amerikansk zombiefilm och rätt så blodig. Trevligt. Kortfilmen Zombie Selfdefence Force är en liten parantes, supervilda punkfilmen Wild Zero som välförtjänt fått kultrykte. Några asiatiska titlar till är The Living Dead in Tokyo Bay, Attack Girls’ Swim Team Versus the Undead, Stacy-filmerna, och Bio-Zombie.



Run Forrest RUN!!!
På 2000-talet kan England inte längre
28 days later var nästa uppenbarelse inom zombiegenren. Nu kan vi väl diskutera fram och tillbaka om det är zombies eller inte! Jag tolkar det som zombies, så stäm mig! Danny Boyle skapade en lysande tolkning av ett lands undergång i denna dystopi. En sak som en del hade problem med var att zombierna sprang. Inte bara sprang, de var ena riktiga sprinters! Sen gillar jag att det faktum att 28 days later filosoferar om de människor som överlever ska ta sig till i den nya värld som raserat den gamla. Det är ju vissa saker som behövs diskuteras, hur leva, hur göra med fortsättningen av mänskligheten? Om det finns 30 män och 2 kvinnor, ska kvinnorna då delas mellan alla? En diskussion som även togs upp i Virus av Kinji Fukasaku från 1980 som tar upp världens undergång på grund av biologisk krigsföring. Uppföljaren 28 weeks later är en ännu mer intensiv upplevelse.
De första 10 minuterna är brillianta och andra halvan av filmen innehåller extrem våld och ett par ”så kan man väl inte göra i en film heller”-ögonblick. Jag ser fram emot den utannonserade trean som Boyle eventuellt kommer att regissera.
Vi håller oss kvar i England ett tag. Efter den lysande sit-comen Spaced (där det flörtas med zombies i ett par sekvenser) skapade Simon Pegg och Edgar Wright den extremt lyckade zombiekomedin Shaun of the Dead. En komedi som verkligen tar ämnet och genren på allvar samtidigt som den tar sig rätten att skämta med den. Med det blir aldrig tråkigt eller plumpt, det är gjort med hjärta, fullsmockat med humor… och zombies! Dessutom är den en klassisk kärlekshistoria också. En perfekt film med andra ord! Zombies och kyssar! Kom inte och säg att skräckfilmsfans inte tycker om romanser! (och då menar jag inte romantiska filmer som Necromantic, Castle Freak eller Buio Omega!).
Amerikanska Dance of the Dead är den senaste i raden av romantiska zombiekomedier, och trots att den har en alldeles för ung rollbesättning (kändes som man såg en depraverad variant av High School Musical i vissa partier) så har den hjärtat på rätt ställe och en del kul idéer. Många homages och vinkningar till zombiegenren är dessutom med.



The dead shall inherit the earth!
I USA råder anarki och vad hände egentligen den där första natten?
Romero är inte en man som man ska räkna bort. 20 år efter sin senaste zombiefilm återkom han med den fjärde delen i sin berättelse om ett USA i zombies våld, Land of the Dead. En storbudgetvision där klasskillnaderna blir tydliga, de fattiga bor i slummen, medan de som har råd huserar i ett superbevakat huskomplex som ägs av Mr. Kaufman (Dennis Hopper). Zombies har funnits så pass länge nu att vissa av dem börjar påvisa samma intelligens som Bub gjorde i Day of the Dead. När fienden blir smartare blir det svårare för människorna att värja sig mor de odödas framtåg. Kanske inte riktigt så bra som den skulle kunna vara, men Greg Nicoteros zombie makeup är i toppklass.
En film som däremot var bättre än förväntat var Zack Snyders Dawn of the Dead. Inte så mycket en nyinspelning, som att den har samma grundpremisser med en grupp människor som flyr till ett shoppingcentrum. Även om en del klagar på att den inte har samma samhällerliga kritik som Romeros, tycker jag nog att det faktiskt visst har det. Dawn of the Dead är en supertajt actionfilm, med bra skådespelare, snygga zombies och välskriven dialog. Att filmen sedan inleds med en sång av Johnny Cash är bara ett extra plus!
Däremot kan Romeros Diary of the Dead hoppas över. Tyvärr. Jag imponeras av hans anarkistiska anda att göra en lågbudgetfilm i hans ålder, och försöka uppdatera den första natten när smittan sprids. Tyvärr faller filmen på alldeles för dåliga skådespelare och för lite zombies. Synd på så rara ärtor. Vi får hålla tummarna att hans …of the Dead blir bättre(prefixet är inte bestämt i skrivande stund, men man kanske kan tro på ett Island of the dead kanske?). Teasertrailern som redan funnit sig ut på den elektroniska motorvägen ser i alla fall helt ok ut.
Sean S. Cunninghams nyinspelning av Day of the Dead tycker jag att vi bara struntar I att nämna något mer. Vi kan väl låtsas om att den aldrig gjordes alls? Ok? Onödig fakta är att i remaken av House on Haunted Hill, finns det på vissa utgåvor med en bortklippt scen med zombies. Mycket irriterande att de valde bort den, då den inte var dum alls.



Zombies, zombies, zombies…
Dagligen kommer nya globala rapporter in om nya epidemier och smittade!
Tack vare (eller på grund av) den allt mer finslipade tekniken och Dv-kameror produceras det nu filmer i en rasande takt. Allt från hemmaproduktioner, till semi-proffs till etablerade filmskapare kan nu både billigt och enkelt göra film efter film och ge ut på den växande dvd-marknaden. Tyvärr, måste jag dock säga. Nu kommer det tretton zombies på dussinet (vilket är bättre än på spökfilmsfronten där det efter senaste räkningen var femton spöken per dussin!) och det är svårt att hitta det färskaste köttet bland denna hög av stinkande zombies. Porrindustrin har även de funnit zombies lukrativt! Det var väl bara en tidsfråga. Porn of the Dead, Zombie Gangbangers och Night of the giving head heter de jag kan komma på. Ja, inte bokstavligt talat, alltså kommit på…
Zombie Strippers med genrepersonligheter som Robert Englund och Jenna Jamesson och Zombies! Zombies! Zombies! är andra titlar som leker med blandningen sex/zombies. Dock inte på det hårda sättet.
The Signal är en blandning av zombies, 28 dagar senare och Monty Python. En rätt schizofren film, om än rätt kul på sina ställen. Bra skådespelare lyfter den över många andra lågbudgetfilmer. Sen att den är ganska kladdig på sina ställen är ju inget som jag klagar på.
Fido utspelas i en amerikansk femtiotalsmiljö var en film som smög sig upp 2007. Här råkar det vara en värld där alla hushåll värda namnet har en zombie. Som tjänstefolk det vill säga, och zombies utför de tråkigaste sysslorna i samhället. Gamla ståupparen Billy Connolly spelar Fido, som verkar vara en zombie av det smarta materialet. Småkul och småputtrig film. Kortfilmen What to do in a Zombie attack utspelas i ett liknade scenario. Finns på ett Youtube nära dig!
Spanska [rec] är en superskakig och nervpirrande upplevelse. Närmast dokumentär i känslan då den är filmad med endast en kamera. Extremt bra och spännande. Få se om den amerikanska remaken Quarantine lyckas behålla nerven. En uppföljare till [rec] är på väg. Belissimo! X-mas story av samma regissör är en julvariant av elaka barn, zombie och växa upp film. Gjord för teve, men likväl en trevlig bekantskap.
Bruno Matteis Zombie – the beginning. Ja, vad ska man säga? Har du sett Aliens? Om du tänker dig Aliens på jorden, med zombies istället för xenomorpher och att Enskedes lågstadieskola skulle gjort filmen som hobbyprojekt under tre veckor, ja då skulle nog resultatet se ungefär likadant ut som denna soppa till film. Mattei (låt han vila i frid dock och hoppas att han inte återuppstår) har till och med försökt (i den vidaste betydelsen av ordet, Mattei kunde helt enkelt inte göra film) kopiera scen för scen ut Aliens! Totalt ogenerat. Filmen luktar lika illa som det gör på bårhuset när kylrummet går sönder, så håll dig borta från denna fekalie till film.
Planet Terror av Robert Rodriguez valde att i sin del av Grindhouseprojektet med Quentin Tarantino göra en slaga zombiefilm. Lagom korny, kitchig och med ett slut som inte direkt spar på krutet gör att varje zombiefan får sitt lystmäte tillfredställt.
Sen kom det fler zombies, och fler och fler! Zombie diaries, sci-fi channel producerade Dead and Deader, Necroville, Night of the Living Dead 3d, Dead Noon, Ny zeeländska underhållande Undead, Undead and Alive, Last rites of the Dead, Dead Heist, The Quick and the dead, Dead Meat, mockumentaryn American Zombie, Days of darkness, Dead men walking, Flight of the Living Dead, Raiders of the Damned, den animerade City of Rot, The Vanguard, Bone sickness, den franska They come back!, spanska kortfilmen I´ll see you in my dreams, återigen med hästsvans dödar Steven Segal zombies i Against the dark och sist men inte minst den spännande och blodiga engelska miniserien Dead Set. The horror never ends!



Det fortsatta livet efter döden!
Framtiden ser dyster ut för mänskligheten!
Det verkar inte bättre än att filmer som tar upp temat med de vandrande döda har fått en renässans igen! Kanske är det så att rädslan för det okända och det döda är något som inte går ur tiden. Det finns några filmer som är på gång, bl.a. Romeros nya som ännu inte har något huvudord framför …of the Dead, Dead Air, Escape of the Living Dead (av Romeros gamla NOTLD kollega John Russo), och sen ska svensken Jan Ajvide Lindqvists Hanteringen av odöda komma upp på de svenska biodukarna inom ett par år. Är den hälften så bra som boken kan den bli en lika stor kioskvältare som Låt den rätte komma in. Den norska Dead Snow ser jag fram emot. Självfallet kommer även en drös av direct-to-dvd zombiefilmer att leta sig fram genom myllan. Personligen kommer jag att likt en likmask på ett kadaver att kalasa på alla de filmer som kommer och har förhoppningar på att kanske en tredjedel av de filmerna som släpps är intressanta. Kanske kommer en och annan till och med ha samma klass som de klassiska verken. You just can´t bring a good zombie down!
Epilog: Tips om hur man dödar zombies var det ju jag skulle ge. Du sitter där på kyrkogården och har frenetisk letat i texten efter förslag och du börjar nu få panik då de odöda närmar sig med hasande steg. Du måste förstöra hjärnan på dem! Så enkelt är det! Med ett skott i pannan, en kofot in i huvudet, krossa huvudet med en gravsten, häll syra på det, kapa det med en spade, kör över det med en bil, en pinne rakt in i ögat… endast fantasin sätter gränsen… men hjärnan måste förstöras! Eller gör som jag vet att jag skulle göra i din situation… SPRING!



Filmtips och filmvarningar Av Christer Persson!
Missa inte dessa (för den som verkligen vill veta hur ta hand om probemet med zombies!)
  • Day of the Dead
  • Dawn of the dead
  • Braindead
  • Zombie Flesh Eaters

Långsammaste zombierna (som en pensionär lätt kan komma undan)
  • Zombie Flesh Eaters
  • The living dead at Manchester Morgue
  • Burial Ground
  • The Beyond
  • The Blind Dead

Snabbaste zombierna (inte ens Forrest Gump skulle komma undan)
  • 28 dagar senare
  • Dawn of the Dead remaken
  • Dance of the Dead
  • 28 veckor senare
  • Resident Evil 3

Papier mache make up (eller: ni behöver bara sminka från halsen och uppåt, det är ingen som ser det!)
  • Zombie Holocaust
  • Zombie – the beginning
  • Porno Holocaust
  • Zombie Lake
  • Dawn of the Mummy

Snyggaste make-upen
  • Day of the Dead
  • Braindead
  • The Beyond
  • Dawn of the Dead (remaken)
  • Zombie Flesh Eaters

Blodigaste (på med regnkapppan)
  • Braindead
  • Day of the Dead
  • The Beyond
  • Re-Animator
  • Versus

Varför?(eller Let sleeping corpses lie)
  • Remaken på Day of the Dead
  • Zombie Lake
  • Return of the Living Dead 2
  • Zombie – The Beginning
  • Burial Ground

Zombiescenarier jag skulle kunna tänka mig leva i!
  • Night of the Giving Head
  • Dawn of the Dead
  • Fido
  • Erotic night of the Living Dead
  • Shaun of the Dead

Bästa sättet att eliminera en zombie
  • Hagelgevärskottet i Dawn of the Dead
  • Spade som i Day of the Dead
  • yra som i Diary of the Dead
  • Gräsklipparen I Braindead
  • Helikopter som i 28 veckor senare och Planet Terror

Bästa zombierepliker!
  • -Hello Aunt Alicia – Bub i Day of the Dead
  • - Brains! – Tar-man i Return of the living dead
  • -Send more paramedics – lurig zombie i Return of the living dead
  • -UUunnnnnhhhgggggg – Valfri zombie ur de Italienska filmerna på 1980-talet
  • - you…. Baaastarrrrd – Dr. Hill i Re-Animator


    • Filmer som nämns i artikeln: 
      28 days later
      28 weeks later
      Against the dark
      American Zombie
      Attack Girls’ Swim Team Versus the Undead
      Bio-Zombie
      Bone sickness
      Braindead
      Burial Ground
      City of Rot
      City of the Living Dead
      Creepshow
      Dance of the Dead
      Dawn of the Dead
      Dawn of the Mummy
      Day of the Dead
      Days of darkness
      Dead Air
      Dead and buried
      Dead and Deader
      Dead Heat
      Dead Heist
      Dead Meat
      Dead men walking
      Dead Noon
      Dead Set
      Dead Snow
      Demonia
      Demons
      Diary of the dead
      Erotic Nights of the Living Dead
      Fido
      Flight of the Living Dead
      Grapes of Death
      Graveyard disturbence
      Hanteringen av odöda
      Hard rock Zombies
      Hell of the Living Dead
      Horror of the Zombies
      House by the Cemetery
      House of the Dead
      House on Haunted Hill
      I´ll see you in my dreams
      Junk
      Land of the Dead
      Last rites of the Dead
      Necroville
      Neon Maniacs
      Night of Giving Head
      Night of the Living Dead
      Night of the Living Dead 3d
      Night of the Seagulls
      Nightmare City
      Oasis of the Zombies
      Oneechanbara
      Petsemetery
      Planet Terror
      Porn of the Dead
      Porno Holocaust
      Quarantine
      Re-Animator
      Raiders of the Damned
      [rec]
      Redneck zombies
      Resident Evil
      Resident Evil 2
      Resident Evil 3
      Return of the Evil Dead
      Return of the Living Dead
      Return of the Living Dead 2
      Return of the Living Dead 3
      Return of the Living Dead 4
      Return of the Living Dead 5
      Return of the Living Dead 6
      Return of the Living Dead 7
      Return of the Living Dead 8
      Revenge of the Living Dead
      Scooby Doo on Zombie Island
      Shaun of the Dead
      Shock Waves
      Stacy
      Stacy 2
      Supernaturals
      The Beyond
      The Dead next door
      The Dead Pit
      The fog
      The Killing Box
      The living dead at the Manchester Morgue
      The Living Dead Girl
      The Living Dead in Tokyo Bay
      The Quick and the dead
      The Signal
      The Vanguard
      The Video Dead
      They come back!
      Tombs of the Blind Dead
      Toxic Zombies
      Two Evil Eyes
      Undead
      Undead and Alive
      Versus
      What to do in a zombie attack!
      Wild Zero
      Virgin among the Living Dead
      Zeder
      Zombie – The Beginning
      Zombie diaries
      Zombie flesh Eaters
      Zombie Flesh Eaters 2
      Zombie Gangbangers
      Zombie Holocaust
      Zombie Lake
      Zombie Selfdefence Force
      Zombie strippers
      Zombies! Zombies! Zombies!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar