Dokumentärfilm

Tidsmaskinen finns ju faktiskt, och är över 100 år gammal. Visserligen kan man inte resa fram och tillbaka med den rent fysiskt, men det är möjligt att se saker i den som skett tidigare i tidslinjen. Filmkameran är fantastisk på det viset och en betydelsefull uppfinning som inte är bara till för att underhålla.

De första filmerna som spelades in av bröderna Lumiere var enkla vardagshändelser: Arbetarna lämnar fabriken, Barnet äter och rysaren Tåg anländer till stationen. Idag kan dessa filmer kännas smått banala, men att människor och framför allt "dekoren" rörde på sig var fantastiskt för dåtidens filmåskådare. Det som jag tycker kan vara lite smått rörande när man ser dessa filmer är att de människor som passerar framför kameran är sedan länge döda. Likväl rör de på sig! Jag hade ett par jättefina morföräldrar som tyvärr togs från oss för tidigt, men för ett par år sedan kunde jag se dem röra på sig då de var statister i den klassiska svenska serien Hedebyborna. Det är lite svindlande, och ibland tar man kameran alldeles för givet i dag, då till och med billiga mobiltelefoner är utrustade med en filmkamera.

Hur som haver... spelfilmen slog sig snabbt in på marknaden och när gemene man tänker på film idag är genren dokumentärfilm inte den som har störst prioritet. Det är lite synd. Hur mycket än filmskapare och manusförfattare försöker sig på fantastiska historier om människor och platser, så är det fortfarande så att verkligheten ofta överträffar dikten.

Om dokumentärfilmens olika estetiker skulle jag kunna skriva hur mycket som helst om, men ska försöka förklara med ett par meningar. Det finns olika sätt att se på skapandet av dokumentärfilm, eller rättare sagt på vilket sätt de är skapade. Lite hårddraget kan det se ut så här:
1.Filmskaparen ställer upp kameran och filmar det som sker framför kameran. Visserligen kan man ge sig den på att alla som är medvetna om kameran att kameran är där kommer att göra sig till (s.k sociala skådespelare, vinkningar till kameran och ogenerat hoppande bakom nyhetsjournalister är ju en klassiker) men ett försök till att avbilda det som sker är grunden för dokumentärfilm. I filmens barndom var t.ex. reseskildringar väldigt populära då många människor aldrig reste från den ort de var födda på, och kunde med filmens hjälp få uppleva Egyptens pyramider, vildar på Borneo och liknande.

2. Filmskaparen provocerar fram skeenden och har direkt kommunikation med de objekt som är framför kameran, s.k cinema verité. Självklart var det rödtjuts pimplande fransmän som kom på denna form av dokumentärfilmen på 50-60-talet. En intressant form av dokumentärfilm hur som helst.

3. Filmskaparen har ett färdigt mål med filmen. Allt som filmas vinklas därefter. Propagandafilmer kan hamna i detta fack, men även filmer där filmaren redan tänkt ut vad filmen ska handla om. Naturfilmer och reseskildringar kan hamna i detta fackmed.

4. Filmskaparen hamnar i en situation där något händer som utlöser hur filmen blir till. The accidential view kallas det också. Varianten Americas funniest homevideos kan passa in här. Tyvärr alla hemska olyckor som blir filmade, en av de mest kända detta århundrade bör vara flygplanet som flyger in i World Trade Center 11 september 2001.

Så, utan att använda alldeles för mycket fikonspråk kan man säga att detta är några olika sätt att närma sig hur en dokumentärfilm kan skapas. Det finns självklart fler estetiker, men det är en snårig djungel inom filmvetenskapen och jag har inte lust att beväpna mig med macheten och slå mig fram. Dessutom orkar jag inte leta fram filmböckerna heller. Så det så. Jag skjuter från höften som vanligt i bloggen!

Det är många som nästan gäspar under första stavelsen av dokumentärfilm, men många av de mest engagerande och (upp)rörande filmer jag sett har varit dokumentärer. Så var inte en sån surpelle(pella) och ge genren en chans även om du är tveksam. Nedan följer några tips på dokumentärer/dokumentärfilmare/genres som jag uppskattar och beundrar. Självklart har jag säker missat en massa.. så går det när man orka göra efterforskningar!


1. Michael Moore. Visst är han opportunist och passar på att vända och vrida på statistik till sitt ämnes fördel, men med det sagt. Michael Moore är den moderna dokumentärfilmens Steven Spielberg! Det är inte många som fått så många människor att vallfärda till biografer och att sedan prata om hans filmer hemma/på jobbet/på krogen som Moore. Från hans debutfilm Roger and me till hans senaste alster Uprising har han försökt lyfta fram de enskilda medborgarna i dagens amerika; från hopplös arbetslöshet, våld och sjukförsäkringar. Dessutom gjorde han ett par fantastiska tv-shower med Tv-Nation och The Awful truth. Alltid rolig, alltid engagerad och alltid med brännande kommentarer är Michael Moore en ikon för modern dokumentärfilm.



2. Werner Herzog. Från framgångsrik spelfilmsregissör till hypnotisk dokumentärfilmare. På senare år har Herzogs dokumentärfilmer fått större genomslagskraft, inte minst hans Grizzlyman, om en amerikansk knaspelle som trodde att han kunde vara kompis med grizzlybjörnar, bara för att sluta som lunch för en grizzlyhanne. Tragisk händelse, fast Herzog målar upp bilden av Timothy Treadwell med både respekt och förundran. Ungefär som hans porträtt och skröna om samarbetet med Klaus Kinski i Min bäste ovän. Lysande film och riktigt rolig mitt i allt vansinne. Nu senast kom filmen At the end of the world som försöker förklara livet för de människor som arbetar i Antarktis. En fullständigt förtrollande film och fotot är i toppklass. Missa inte hans ”dokumentär” om religositet i Ryssland i Bells from the deep. Ett extra plus för Herzogs dokumentärer för hans underbara berättarröst.

3. Man on wire. Har redan skrivit om denna film, jag vet. Vill bara påminna om att den finns!



4. Louis Theroux. Denna långa och gängliga engelsmannen som kan har ett ganska barnsligt sätt att föra sig på är helt underbar. Men låt inte hans naiva sätt lura dig. Under ytan finns en skarp journalist och en bestämd tanke med vad han vill få fram. Med serien Weird Weekends tog han sig genom massa olika företeelser i USA som: swingers, UFO-fanatiker, överlevnadsmänniskor, nazister, porrbranchen, teveevangelister osv. Alltid underhållande, alltid med respekt för sina objekt och alltid med humor roar och oroar han åskådaren.

5. Sensationsfilm/Mondofilm. Det barnförbjudna alternativet. Från början sensationalistisk exotism som sakta övergick till mer och mer våldsamma filmer har lockat åskådare sedan Edison filmade Execution of an elefant. Jacopetti/Prosperi förnyade genren med den banbrytande Mondo Cane i början av 1960-talet och den utvecklades till filmer som Faces of Death och vidare med hjälp av videons frammarsch. Idag går inte dessa filmer på bio längre, utan klipp från all världens hörn hittar istället olika nätsajter. 98% av dessa av extremt våldsam natur. Vill du ha en fin bild av världen kvar, låt bli att börja se på denna genre. För er som vill veta mer, gå in på min gamla sida http://web.comhem.se/~u19315086/Ny%20mapp/mondomovies.htm och förkovra er. Alla andra... BEWARE!

6. David Attenborough. Behöver jag säga mer? Hans BBC producerade naturfilmer har förtrollat åskådare i många år nu. Förhoppningsvis kommer de att fortsätta göra det många år framöver också. Jag säger bara termitbo! Just det, inflikar Michael Palin med sina lysande reseskildningar som Jorden runt på 80 dagar och Pol till pol som exempel.

7. Mannen med filmkameran av Dziga Vertov. Jag vet att den är kanoniserad och det skrivs en massa om den, men det tar inte från den att den är en extremt skickligt utförs film. Fantastiskt filmad och lysande klippning gör denna film från 1929 fortfarande aktuell. Se till att fixa den versionen där originalmusiken är med i, de sista 20 minuterna är ren magi.

8. Stefan Jarls Mods-trilogi. Även om mycket av skeendena och replikskiften och tom miljöer är fabricerade, så är dessa filmer om Kenta o Stoffe välgjorda och engaerande filmer om människan i samhällets utkant, och den svåra vägen tillbaka. Ett anständigt liv visades dessutom i Svenska skolor på slutet av 70, början på 80 talet. Trots att kläder och frisyrer har passerat bäst-före-datum för länge sedan är ämnet fortfarande rykande aktuellt.

9. Filmen Children underground handlar om gatubarn i Bukarest. Hemsk, tragisk, berörande och fruktansvärd. Barn i åldrar mellan 5-17 år lever helt utan styrsel i denna stad och dagarna går åt till att försöka få mat och pengar till att köpa lim som de kan sniffa. En film att visas i högstadier i landet, och visa vilket bra land vi lever i trots allt. Även om orättvisor sker dagligen i Sverige också, har vi inte fallit så här långt ner på den sociala skalan än. En viktig film.

10. Dina föräldrars super 8 filmer, videofilmer och dina egna filmer om din familj och släkt! Vårda dessa rörliga minnen med ömhet och se för tusan till att spara dem på ett format som består. För vill du återse kära människor och kära minnen som försvunnit kan du med hjälp av film få uppleva dem på ett sorts sätt i alla fall.

Så, utan att tveka försök att se en dokumentärfilm då och då... du kanske till och med lär dig något nytt!