torsdag 5 mars 2009

VAMPYRER!

Det var ett tag sedan jag hade någon filmgenregenomgång. När ska jag få lära mig något nytt om film har du säkert tänkt på en och två gånger sen sist. Väntan är över go´vänner. Idag ska jag sätta tänderna i vampyrfilm tänkte jag. Ibland refererat som en ”tjej”genre då vampyrer verkar ha någon sorts afrodisiak-liknande påverkan på det täckta könet, och det klassiska bettet-i-nacken kan ju faktiskt vara en litterär omskrivning för något mer fysiskt. Nåväl, väl förankrad i min egen sexualitet tänkte jag lite enkelt och snabbt ta en genomgång av en genre som är en av de längst överlevande inom skräckfilm. Som vanligt.. inga anspråk på att vara komplett lista på något sätt. Skrivs rakt upp och ner ur min sjuka lilla hjärna.




~ Beware! ~

Med säkerhet den mest kända av de tidiga vampyrfilmerna är Nosferatu av F.W Murnau. Efter att Bram Stokers änka inte ville släppa till rättigheterna till sin avlida makes verk, Dracula, ändrades lite namn och så, men att Nosferatu bygger på Dracula kan ingen åskådare missta sig över. En klassisk film i många avseenden, inte minst för den excentriska herre som personifierade Nosferatu, Max Schreck. Smaka på namnet, Max Shreck, maximal skräck. Fantastiskt. Missa inte Werner Herzogs nyinspelning med Klaus Kinski och Isabelle Adjani. Dessutom den underbara skrönan Shadow of the Vampire, som handlar om hur det minsann gick till under inspelningen på riktigt. Eller kanske inte. Willem Defoe är hur som helst lysande som Max Shreck!För oss anala filmvetare kan ju inte Murnaues film vara den bästa, bara för att den är så kanoniserad, utan vi ska framhäva Vampyr av Carl TH Dreyer som en bättre film. Varför? För att akademiska decipliner måste hävda sig. Dreyers film är dessutom riktigt bra och visuellt snygg.



I sock yooor bloooood

Men det var med Universals satsningar på den gotiska skräckfilmen i början på 1930-talet som den moderna vampyren i slängkappa kastade sin odödliga skugga över biopubliken för första gången. Direkt från teaterscenen tog sig Bela Lugosi åt sig den roll och kläder som han sedermera skulle bli förknippad med resten av sitt liv (och som han dessutom begravdes i). Dracula från 1931 är ett stycke klassisk skräckfilm som har det mesta man kan begära. Snygg produktion, engagerad rollbesättning och ett riktigt bra manus i botten (även om en del hävdar att den spansktalade versionen som spelades in på kvällarna efter de amerikanska skådespelarna gått hem, ska vara en bättre film). Hur som haver, Dracula var nu galjonsfiguren för vampyrer och fortfarande är det utseendet från denna film som envist hänger kvar i maskeradkläder än i dag. Uppföljare på uppföljare spelades in och det var döttrar, söner till Dracula som var med, Dracula mötte både Abbot o Costello, varulven och Billy the Kid! Man kan ju lätt se att filmerna blev mer och mer blodfattiga. Amerikanarna hade än en gång lyckats mjölka ur en ikon dess kraft och gjort den mer eller mindre löjeväckande.



Huggtänder och vågade dekolletage!

Det var med den engelska filmstudion Hammer som Dracula fick en livsgivande blodtransfusion i slutet på 50-talet. Den stiliga gentlemannen Christopher Lee tog till sig rollen (han hade spelat Frankensteins monster något år tidigare) och såg till att Dracula inte bara fick en lång ståtlig skepnad, han blev faktiskt lite farlig igen. Lee spelade Dracula ända in på 70-talet, och i de flesta filmerna tillsammans med sin vän Peter Cushing som Van Helsing. Ju fler filmerna blev, blev dessa också lite trötta, men Hammer vägde upp trötta manus med massor med bröst och nakna flickor. Ett vinnande koncept hur man än ser det.

Angående inbjudande dekolletage så gjorde Roman Polanski Vampyrernas natt som en parodi på Hammers vampyrfilmer. En lyckad och mycket kärleksfull hyllning till genren. Och blodigt rolig. En av filmvärldens första öppet homosexuella vampyr dyker upp i den åxå. Vampyrernas natt blev sorgligt nog Sharon Tates sista film innan Mansons psykopatföljare mördade henne.



You cannot destroy me!


Samtidigt som Paul Morrsey (eller vad det egentligen Antonio Margeheriti) spelade in Flesh for Frankenstein, gjordes Blood for Dracula. Udo Kier är lätt en av mina favvo-Draculas för den rollen. Svag o eländig försöker han få lite färskt oskuldsblod, och i slottet dör Dracula och hans kupan har tagit sin tillflykt finns det flera unga flickor som är kandidater. Den pilska trädgårdsmästaren anar dock oråd och ser till att flickorna blir av med den snabbare är snabbt. Kier porträtterar Dracula som en patetisk och desperat vampyr som försöker skönprata tjejerna att ge sig till honom. Självklart ljuger de som borstbindare om att de faktisk ÄR oskulder, vilket får Dracula att kräkas upp blodet på en gång. Förnedrande och hysteriskt kul på samma gång. Att slutscenen får ”Svarta riddaren” i Monty Python and the Holy Grail att se ut som ett inslag i ett barnprogram. Nämnde jag att Udo Kier spelar över å det grövsta?




Sömningt 70-tal, återupplivande 80-tal!

Några trötta Draculas dök upp, Love at first bite till exempel och genren verkade ha krupit ner i någon kista för att invänta en ny filmisk gryning. Genren fick ett oväntat återupplivande i USA med Kateryn Bigelows fantastiska Near Dark. En ny modern vampyr var född. Den odödliga vagabonden som drar från stad till stad för att leta efter offer. En fantastisk rollbesättning i Lance Hendriksen, Adrian Pasdar och Bill (finger-licking good!) Paxton. En film som om du inte sett den, så finns det ingen anledning att inte se den!
Nu kom det rätt många vampyfilmer på löpande band, Lost Boys, To die for, Vamp och inte minst Fright Night. Filmer som tog den klassiska vampyren in i det glättiga åttiotalet.





Vems Dracula?

Francis Ford Coppola, som hade misslyckats med några filmer tog sin av original historien, så han kallade den Bram Stokers Dracula? Fast att det var en Coppola film gick inte att ta miste på. Nåväl, med hjälå av gamla hederliga ”i-kameran” effekter och en energisk Gary Oldman som Dracula (Kenau Reeves.. vi glömmer han och hans engelska accent här) och Tom Waits som Reinfeldt var perfekta kontraster till Anthony Hopskins Van Helsing. Att sedan Monica Belucci dyker upp som farlig vampyrbrud i Draculas slott är INGET jag klagar på. En riktigt snygg film som fick oförtjänt mycket skit.




Tonårstjejerna svimmade på löpande band och deras mödrar förbannade sina män när de fick se Brad Pitt som vampyr i Interview with a Vampire av Neil Jordan. Inte nog med att filmen var rackarns snygg, utan Brad med sitt långa hår var ännu snyggare och såg till att en ny generation vampyr-wannabies växte fram. Trots allt skitsnack om Tom Cruises tolkning av Le Stat tycker jag att han var perfekt i rollen som känslokall vampyr utan skrupler. Så det så. Lågbudget Dracula filmer började massproduceras och de görs än idag med originella titlar som Dracula 2000, Dracula 2, Dracula 3 osv.

Spöklika John Carpenter gjorde underliga Vampyrer (med sitt namn över titeln, skulle väl vara bättre än Coppola) och den hade väl några kul scener. Typ. Men det var när en annan av Draculas kämpar (via Marvel comics universa då visserligen) gjorde en blodskvättande entré som jag med många applåderade, Blade! Wesley Snipes var perfekt i rollen som halvvampyren Blade som med svärd utplånar vampyrer. Snyggt utförda strider, bra skådespeleri, häftig scenografi och Udo Kier! Snipes tillsammans med Kris Kristofferson var ett bra team som hade bra personkemi. Två uppföljare kom, varav jag gillar Blade II mest. Angående Blade, nämnde jag att Udo Kier spelade över?



Extra allt!

Van Helsing av Sommers (mannen bakom de två första mumienfilmerna) återupplivade Dracula,Van Helsing, Frankenstein och Varulven i Van Helsing med Wolverine… ehh.. Hugh Jackman som en uppumpad actionhjältevariant av Van Helsing som slåss sida vid sida med Kate Beckisale. Lång från en bra film, men jag har sett den ett par gånger och kommer nog att se den igen. Men det var Kate Backisales andra vampyr/varulvsfilm som slog bättre, Underworld. Underworld är nästan i klass med Bladefilmerna och lyckas bygga upp ett bra universa där vampyrer är i städigt krig mot varulvar. Dessutom slåss de olika klanerna inbördes om makt och ställning. Snygga filmer, bra koreograferade slagsmål och tajta, tajta kläder! Hurra!



Varför har ingen tänkt på det tidigare?

Alltså premissen för 30 days of night. Vampyrer isolerar småorter i Alaska lagom till solen går ner en hel månad. Partyparty! Trots att Josh (träbock) Hartnett spelade huvudrollen tar det inte bort det faktum att det är en av senare år bästa och våldsammaste vampyrfilmer. En liten pärla! Den svenska Frostbiten har faktisk samma grundpremiss när jag kommer att tänka efter lite.


En STOR pärla är dock Låt den rätte komma in. Detta lilla svenska mästerverk som fått positivt genomslag runt om denna fyrkantiga glob. Bokens mer komplex uppbyggnad och karaktärsgalleri har får givit lite på foten, men det gör inget. Thomas Alfredssons vackra regi och foto har skapat en klassiker på en gång som många anser vara den bästa vampyrfilmen på minst tio år! Det du! Jag är böjd att hålla med. Om Låt den rätte komma in är pärlan i musslan, är nog den svenska lågbudgetfilmen Vampyrer den geggiga sanden som rinner ur den. Men alla försök till genrefilm i Sverige ska berömmas.

Med den senaste tiden succéer inom vampyrgenren lär vi få dras med ”children of the night” ett tag till och Twillight som blivit en megasuccé ser nog till att mjölka ut åtminstone en eller två uppföljare. Teve serien True Blood lockar tittare till tv-skärmens blåa sken och i Supernatural dyker det upp vampyrer medjämna mellanrum. Än behövs kistlocket inte spikas fast.
Så passa på nu när det sista vintermörkret fortfarande håller vårt snoppformade land i sitt grepp och kolla på lite vampyrfilmer. Men passa dig om din käresta i soffan kryper upp lute för nära, det kanske inte bara är ett lite nafs den vill ha på din hals!

7 kommentarer:

  1. Som vanligt skriver du direkt ur hjärtat och det kan inte misslyckas. Du är så nära ett filmvetargeni man kan komma, om man frågar mig. Bra skrivet och som vanligt gillar jag ditt sätt att skriva.

    Kärlek!
    PUSS!

    SvaraRadera
  2. Anonym20:04:00

    Nog för att många vampyrfilmer är bra... läs böckerna, ännu mer njutning :)

    SvaraRadera
  3. Anonym14:35:00

    Ja, du skriver jättebra! Du borde få betalt.

    SvaraRadera
  4. Hej!
    ville bara informera om min blogg som jag driver! VAMPIIRENEWS! för alla som älskar t.e.x Vampire diaries, twilight saga och massa andra vampyr filmer/böcker och tv serier :) min blogg har blivit populär på väldigt lite tid. har haft den igång i två dagar och har redan över 200 unika besökare per dag :)

    SvaraRadera