fredag 23 januari 2009

Otäcka lakan och ruskiga barn


Som den folkbildare jag vill vara tänkte jag attackera ännu en filmgenre som ligger mig varmt om hjärtat; spökfilmer.

Det som skrämmer oss människor är ju mycket rädslan för det okända. Finns det något mer okänt än livet efter detta? Förståsigpåare får säga vad de vill, men det finns inga som helst bevis för vad som händer efter vi dör. Kommer vi till himlen? Helvetet? Stannar vi kvar som spöken? Föds vi på nytt? Eller är det så trist att det bara tar tvärt slut? Så, föga förvånade handlar mycket av litteratur , konst och film om det okända. Där finns inga faktiska svar, utan bara gissningar och tolkningar. En del betydligt mer skrämmande än andra. Nedan följer några exempel på gissningar av det mer skrämmande slaget!

Viktigt i denna sorts film är att hitta karaktärer som du kan identifiera dig med. Funkar inte det, investerar du inte tid eller empati med dem och de skrämmande momenten faller platt. Bra grundstomme i spökfilmer är drama med andra ord. Sen behövs det en skrämmande och stark makt från den andra sidan som verkar hotfull, och som gärna få se lite läskigt ut också. Inte alltid ett måste med skrämmande utseende, ett vackert kan även det vara skrämmande... eller varför inte i skepnad av ett barn? Något som jag personligen är väldigt svag för är när filmerna har någon sorts myt eller uppbyggd i ett universa som inte alltid är fullt ut förklarat. The more mysteries, the merrier!

I ingen inbördes ordning av något slag:

- Det sjätte sinnet. Kanske inte håller för upprepade tittningar, men ett ypperligt exempel på film som är skrämmande och otäck utan vare sig våld eller blod.

- The Changeling. Klassisk spökfilm med George C. Scott. Långsam film, även den i total avsaknad av våld och blod, men otäck som bara den i de scener då det räknas.

- Poltergeist. All are welcome.... Lysande skräckis som utspelas i amerikansk förort. Bra karaktärer, skådespelare, story och effekter.

- The Ring. Här gäller det berättelsen i sig. Rädd för asiater? Se den japanska originalet (biovarianten då, teveserien är inte bra). Stämningsfull och långsam och världens läbbigaste asianchick i Saddako. Är du mer för BU! effekter... se den amerikanska. Jag personligen är svag för den amerikanska varianten som inte är lika introvert som den asiatiska. Men som sagt, beroende på humör kan man välja där. Mer asiatiska spökfilmer: Ju-On, Shutter, Dark Waters, Tale of two sisters och The Eye.

- The Abandoned. Spansk regissör, amerikanska skådespelare och inspelad i Ryssland. Låter som en soppa, men Nacho Cerdas The Abandoned är en riktigt ruskig historia. Underbar scenografi och karaktärer som faktiskt förstår snabbt vad det är för scenario de hamnat i.

-Ghost Story. Spökhistoria och drama som utspelas i ett vinterkallt USA. Gamla rävar som Fred Astaire och Douglas Fairbanks jr spelar medlemmar i Musselsoppans vänner som inte bara träffas för att berätta spökhistorier för varandra, de har även en mörk hemlighet tillsammans som på ålders höst börjar komma ifatt dem. Bygger på boken av Peter Straub.

-The Entity. Vuxen variant av Poltergeist. Obehaglig och rå i tonen. Barbara Hershey är bra i huvudrollen som kvinnan som får en ande efter sig. En ande som inte bara är arg, bitter och våldsam, utan som även förgriper sig på sitt offer. Bygger på en sann händelse enligt filmen, men antagligen är händelserna i filmen förstorade en sisådär 1000 ggr. Hur som helst en bra spökfilm.

-Wind chill. Två ungdomar fastnar med bilen på en vinterväg när de är på väg hem på jullov. Något har hänt på den vägsträckan de sitter fast på och det försöker få kontakt med dem. Välspelad liten pärla.

Det finns mer bra spökfilmer, men det är dessa jag kommer på i skrivande stund. Intresserad av spöken i det stora hela? Sci-Fi channel visar en serie som heter Ghost Hunters som gått i 4 säsonger nu. Handlar om spökjägare som jobbar lite annorlunda. De försöker bevisa att det INTE finns spöken eller andar på de ställen de besöker. Med hjälp av videokameror, bandspelare, kameror och olika mätare gör de allt de kan för att motbevisa närvaron av skepnader från andra sidan. Vilket innebär att mycket som människor anmält går att förklara på enkla sätt, men de procent som det inte finns någon förklaring på, som t.ex. inspelade röster som inte hördes när de var på plats, saker som rör sig mystiskt eller gestalter som syns bör vara något. Vissa avsnitt händer det inte något i, eller rätt många faktiskt, men de avsnitt som det de facto händer saker, ja då är det riktigt spännande och intressant. Kanske ska nämna att det är en reality serie. Spinoff serien Ghost Hunters

Sen rekommenderar jag att lyssna på min husguds King Diamonds underbara musikaliska spökberättelser Abigail, Abigail 2 och Them. Rysligt (hehe) bra skivor som man ska passa på och läsa texterna till samtidigt.

Blir allt för läskigt för dig får du ta och rabbla Alfons Åbergs mantra ”Försvinn fula spöke för du finns inte”


1 kommentar:

  1. Mycket bra inlägg som jag kan hålla med om i allt. Detta är en genre som skrämmer mig lite extra mycket. Jag behöver ju, som du vet, vara i en speciel sinnesstämmning för att jag ska kunna kolla på spökfilm. Listan du skrivit med filmer stämmer överens bra med min! =)

    Puss

    SvaraRadera