Filmåret 2013

Då har ännu ett år passerat. Förutom att undertecknad har haft ett hektiskt år på många olika plan har det trots detta funnits lite tid över för att insupa lite film i alla fall.

Vad var bäst filmmässigt i Antichristers tycke då? (Viss reservation för att filmerna kan vara inspelade innan 2013, men jag ser det som att det året jag ser dem som de ska räknas med).

Årets Miike

13 assassins

Stentuff, blodig och vacker hyllning till den klassiska samurajfilmen. Dock saknas inte Miikes oväntade och överraskade vändningar i filmen.

Lesson of the Evil

Bästa filmen jag sett av Miike sedan The Audition. Välspelad, tragisk, rolig. Miike går som vanligt "all in" i den tredje akten.

Årets egnaste filmer

Berberian sound studio

En surrealistisk historia om den engelska ljudläggaren som åker till Italien för att jobba på en häxfilm. Snygg, annorlunda och en lysande Toby Jones i huvudrollen.

Holy Motors

Va tusan, se den bara. Antingen kommer du tycka om den, eller så kommer du inte göra det.

Bästa direct-to-video action

Enemies closer

Peter Hyams och Van Damme har flera samarbeten bakom sig, varav detta kanske inte är det bästa. Dock är jag lättflörtad när det gäller Van Damme och här får han fritt spelrum för en eccentrisk rolltolkning av en kanadensisk skurk. Underhållning för stunden.

Man of Tai Chi

Kenau Reeves regisserar sig själv som skurk i en klassisk kämpa-för-ditt-liv-i-en-turnering  film, som både är ett kompetent hantverk och som innehåller flera fin-fina kampsportsscener.

Lite för långa, men ändå…

The Lone Ranger

Jag hade små förhoppningar på denna film, dock var den betydligt mer underhållande än jag hade räknat med. Visserligen är filmen aningen (läs:mycket) för lång, men Gore Verbinski kan sitt hantverk och Johnny Depp är faktiskt rätt så kul som Tonto. Sådetså Kemosabe!

The Hobbit  - The Desolution of Smaug

Jag är kluven även inför denna film om Bilbo och hans resa till ensamma berget. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är, men den riktiga känslan av engagemang sätter sig aldrig riktigt. Med facit i hand skulle Jackson kanske hållit sig närmare grundmaterialet och gjort två filmer i stället. Med det sagt så har filmen ett flertal scener som är bländande vackra och spännande, som Gandalfs avstickare för att smyga på Orcher och Bilbos samtal med den aningen giriga draken Smaug.

Bästa drama

Jagten

Engagerande och hjärtskärande drama om vad som kan ske när en manlig förskolelärare blir anklagad för att ha förgripit sig på ett av barnen på sin arbetsplats. Mads Mikkelsen visar att han är en begåvad och mästerlig skådepelare.

BU!

Mama

Den Guilllermo Del Toro producerade skräckfilmen Mama är både skrämmande och finstämd på samma gång.

The conjuring

Förutom att det är ett skrämselelement ungefär var femte minut av filmen, så gjorde James Wan en av 2013 års mest spännande och läskigaste film.

Bästa found horror

Resolution

Den vanliga kompis-hjälper-kompis-att-tända-av-i-en-stuga-varpå-underliga-och-oförklarliga-saker-sker. Resolution är långsamt berättad, varpå vi som åskådare faktiskt hinner engagera oss i karaktärerna och därmed även berättelsen. Dock är det samspelet mellan huvudrollsinnehavarna som är filmens största behållning.  

Evidence

Här är det den vanliga kompisar-campar-i-skogen-och hör-ljud-som de-inte-kan-indentifiera. Men filmen tar en vnding halvvägs och sen blir det en riktigt adrenalinstinn film som tar vid. Väl värd att se.

Psykopater

Sightseers

Småputtrig engelsk komedi om ett seriemördande par. Ja, du läste rätt.

Seven psychopats

Småputtrig amerikansk komedi om sju psykopater. Ja, du läste rätt igen.

Nyårsafton

This is the end

Halvt hysterisk komedi med till stor del improviserad dialog. James Franco, Jonah Hill och Seth Rogen styr skutan, men det är birollerna med Emma Watson och en alldeles fantastisk Michael Cera som stjäl showen.

The World´s end

Simon Pegg, Nick Frost och Edgar Wright samarbetar igen med denna roliga och våldsamma sci-fi hyllning. Vass dialog, snyggt klippt och träffsäkra karaktärer avslutar Cornettotrilogin med flaggan i topp.

2013 år bästaste film

Gravity

Inte trodde jag att 2013 års bästa film skulle vara en Sandra Bullock/George Clooney film. Men det är ju det som är så spännande med film, helt plötsligt överraskar skådespelare och övervinner fördomar och förutfattade mening (se även Ben Affleck).I Alfonso Curasons Gravity spelar Bullock en kvinnlig astronaut vars uppdrag att utföra reparationer på Hubbleteleskopet får oanade och hemska konsekvenser. När rymdskrot passerar i hög hastighet på teleskopets omloppsbana kastas hon ut i rymden utan någon säkerhetslina. Gravity krånglar inte till saker och ting och filmen utspelas nästan i realtid. Även om det var länge sedan jag blev överrumplad av så många hur-i-helvete-har-de-gjort-det-där!  scener i filmen, är det till syvende och sist en historia om människor och överlevnad.

Jag, jag, jag... eller det kreativa jaget.

Genom åren har jag haft turen att fått lära känna många kreativa personer. Jag gillar kreativa personer, och i rätt sammanhang kan även en liten hårdrockare känna att det rycker i den kreativa tarmen. Då det är min blogg, tänker jag helt skamlöst lägga upp lite av de kreativa projekt jag tagit åt mig, men någon liten kommentar till dem. Tycker du inte om att läsa självgoda kommentarer, sluta läs nu!

Violent Vision # 1- 3

Violent Vision

Violent vision var det första riktigt stora kreativa projektet jag var inblandad i. Tillsammans med Björn Schagerström och Peter Danielsson skapade vi en engelskspråkig skräckfilmstidning i pappersform (detta var innan internet). Med bidrag från ett studieförbund lyckades vi ge ut inte mindre än tre stycken tidningar fulla med artiklar, recensioner och intervjuer med bl. a. Dario Argento, Lamberto Bava, Bruce Campbell och Luigi Cozzi. En produkt som jag än i dag är stolt över att ha gjort.

Luna Macabre

När jag fick chansen att vara trummis i punk/metallbandet Luna Macabre var det som en kreativ flod rann genom min hjärna. Jag gjorde en logotyp till bandet, samt fick en idé om att alla låtar borde ha en egen "affisch", en slags mood-card till låten och dess innehåll. Här kommer de som jag gjorde under mitt inhopp i bandet.

Luna Macabres logga

Tonight var den första låtaffischen som jag gjorde. Enkel och tydlig.

Hymns of blood. Lite rött, lite grönt, lite guld!

Speed of passion. Ted Bundy är lite arg.

                                           

Affisch till Metalgeddon. Fick hjälp av Anders Karlsson
att förverkliga den brinnande näven. Bra jobbat Anders! 

Heroin. En av bilderna i den "vita" serien.

All the boys. Nöjd med denna pastich av Exorcisten.

Tröjtrycksidé

Hammerfist. Kattungen blev för magstark tyckte bandet...

Så version två hade en kvinna istället, och vips var det ok. Märkligt...

Showerboy. No comments.

What hides inside. Oanvänd. Rätt bra tycker jag själv.

Blood of my blood. Josef Fritzl goes Andy Warhol. Denna är jag sjukt nöjd med.

Sarah. Oanvänd. För poppig tyckte vissa. Jag tycker den är lite söt. Skräckfilmen
The House of the Devils inledning inspirerade mig.

Jack the Ripper. Låt som aldrig blev av.

This moment. Denna blev inte speciellt bra. Inte alls faktiskt...

Tror att låtidén var Fornication Highway. 

Cum in heaven. Lite för uppenbar blev domen. Jag kan väl hålla med.

Lite annat grejjs.

Logga till det eminenta bandet!

Fiktivt skivomslag till eventuellt musikaliskt projekt!

Baksidan

Nya headern till Dawn of the Blogg

Facebookbild. Jag har ibland en hemlig önskan att vara lite större
och få slåss sida med sida med Godzilla

 

Film ABC

Listdags! En lista som är optimerad för dig som vill se någon hyfsad film, men har svårt att komma på vad du egentligen vill se. Listan är alfabetiskt ordnad och då det är blandade genres i listan så tror jag nog att en eller två filmer kommer att kunna falla dig i smaken kära läsare. Listan innehåller förhållandevis nya filmer och det kan hända att jag tipsat om en och annan film förut. Men du vet, quality never goes out of style!  Det blir dagen till ära ett anglosaxiskt alfabet då svenska filmer/titlar lyser med sin frånvaro.

A står för - Argo

Ben Affleck visar att han är en regissör att räkna med. Argo är den fantastiska, och sanna, historien om hur en faux-filminspelning initieras för att rädda amerikansk gisslan i revolutionens Teheran 1980. Låter det otroligt? Se filmen!

Berberian sound studio

B står för - Berberian sound studio

En kärleksförklaring till italiensk skräckfilm, och inte minst det ljudarbete som lades ner på dessa filmer. En suggestiv och fantasifull film om den engelska ljudteknikern Gilderoy (Tobey Jones) som hamnar i ett konfliktfyllt ljudläggningsarbete av en italiensk skräckfilm. Verklighet och fantasi blandas och Gilderoy får inte bara problem med att få ut sin lön…

C står för - Collection, The

Uppgöljaren till The Collector tar delar av Saw filmerna för att skapa en både blodig och bitvis ganska spännande film. Personligen fick jag ut mer av The Collection än vilken som helst av uppföljarna till Saw. Så det så! Dessutom är The Collection ganska blodig. Yay!

Dark skies

D står för - Dark skies

Paranormal Activity möter E.T. Skickligt berättad “found horror” film.

E står för - Evidence

Ännu en “found horror” film. Denna gång är det ett gäng ungdomar som ska göra en filminspelning i en skog. Evidence börjar i ganska makligt tempo, men blir riktigt adrenalinstinn ju längre filmer går. Bra skådespeleri och skickligt berättad.

F står för - Fast and furious 6

Bilar, explotioner och sanslös action. Ja, inte är någon av filmerna  i Fast and furiou- franchisen speciellt minnesvärd för välbyggda karaktärsskildringar eller finurligt skriven dialog, men filmerna kompenserar med tung action och snabba klipp. Dwayne ”the rock” Johnson är lika bra som alltid.  

G står för - Grave encounters/Grave encounters 2

Sjukt underhållande “found horror” filmer om ett Ghost hunters liknande filmteam som slentrianaktigt ska spela in ett avsnitt på ett hemsökt sjukhus. Från att de med tama repliker försöker konstruera övernaturliga händelser för att göra ”bra” teve, visar det sig rätt snart att sjukhuset i själva verket är hemsökt på riktigt. Grave encouters 2 är en metafilm som dels kommenterar ”found horror” genren, dels fortsätter den berättelsen från film ett. Flera snäpp bättre och intressantare filmer än vad jag trodde från början.

Holy Motors!

H står för - Holy Motors!

Fantastisk fransk dramafilm. Surrealistisk, utmanande och fragmentarisk  Denis Lavant är fantastisk och hans karaktär guidar oss genom ett flertal olika scenarion. Ett måste om du gillar europeisk film som utmanar åskådaren lite! Dessutom är ju Herr Merde med i en klassisk sekvens!

I står för - Insensibles

En aningen ojämn spansk skräck/drama film som ändå är en film värd att se. Mycket vackert fotad och scenografin är tipptopp. Insensibles handlar en grupp barn som inte har någon som helst känsel i sina kroppar, vars berättelse löper i två tidsplan, dels under ett inbördeskrigsdrabbat Spanien, dels på 1960-talet. Forskare försöker lösa barnens problem, men när spanska inbördeskriget sliter landet i bitar, ändras synen på dessa barn och vad gör man med företeelser man inte förstår? Jo, man antingen förstör eller låser in.

Jagten

J står för - Jagten

Thomas Vinterbergs senaste film med en briljant skådespelarensemble, med Mads Mikkelsen i huvudrollen. Mikkelsen spelar en förskolelärare som blir anklagad för att ha förgripigt sig på sin bästa väns dotter, varpå hans privata liv slås i spillror. Men Vinterberg har gjort en smart film, i stället för att huvudrollskaraktären blir helt utelåst från allt socialt liv, finns det även vänner i hans närhet som ställer upp för honom. Mikkelsen brillierar med små medel, och ger ett trovärdigt porträtt av en man som helt plötsligt befinner sig i en situation utanför hans kontroll.

K står för - Kon-Tiki

Från Danmark tar vi båten till Norge, eller rättare sagt stråbåten till polynesien! Joakim Rönning och Espen Sandberg har gjort en fängslande film om den Thor Heyerdahl och hans första resa över stilla havet i ett försök att bevisa att det kan vara möjligt att Polynesien befolkades av sydamerikaner för länge sedan. En underhållande bio-pic med bland annat Gustav Skarsgård i en biroll. Välspelad och oväntat snyggt gjord film.

 Lords of Salem

L står för - Lords of Salem

Rob Zombies senaste alster. Jag vill tycka om filmen mer än vad den egentligen är bra. Det är synd för Lords of Salem har mycket som talar till dess fördel; ett mycket bra soundtrack, vackert foto och en sjuttiotals luktande berättelse om häxor och annat satans oknytt. Tyvärr drar Sheri Moon Zombie ner filmen med sitt rätt dåliga skådespeleri. Synd på så rara ärtor. Dock är den värd att se, dels för ovan nämnda foto och musik, men även för ett fint galleri av birollsskådespelare. Filmen påminner inte så lite om den klassiska The sentinel.

M står för – Mama

Guillermo deToro producerar Andrés Muschettis sköna spökfilm Mama, med Jessica Chastain i huvudrollen. En stämningsfull och ganska finstämd spökfilm som handlar om förlust, kärlek och en mystisk skuggvarelse som tycks vara i barnens garderob. Gillar du spökfilmer? Ja, då är denna ett måste. Vad väntar du på… se den!

N står för - Not dead yet! – The Jason Becker story

En fantastisk hjärtevärmande dokumentär om gitarristen Jason Becker som efter han fått sitt stora genombrott som Steve Vais ersättare i David Lee Roths soloband 1989, märker att det inte står helt rätt till i hans kropp. Diagnosen är ALS och filmen berättar kärleksfullt om Jason och hans önskan att få spela gitarr, vidare hans önskan att trots en helkroppsförlamning fortsätta att komponera musik och leva ett fullt liv. En mycket gripande, rörande och på samma gång livsbejakande filmupplevelse.

O står för - Oblivion

Tom Cruise fortsätter att medverka i kanonfilmer och Oblivion är inget undantag. Mänskligheten på jorden har blivit tvungna att söka sig vidare i universum då jorden har blivit obeboelig efter naturkatastrofer och utomjordingar har farit fram. Kvar finns Tom Cruise och  Olga Kurylenko som agerar övervakare över de gigantiska maskiner som samlar upp vatten till de utomjordiska kolonierna. Men kvar på jordytan finns det liv som saboterar deras arbete och i jakten på en övervakningsdron som försvunnit startar i stället jakten på sanningen vad som egentligen har hänt. Bra tempo, vackert foto och fantastiska special effekter gör Joseph Kosinkis Oblivion till ett måste!

P står för - Pacific Rim

Visserligen blev Pacific Rim inte riktigt den fantastiska film som jag såg framför mig i fantasin. Även fast filmen är fylld till bredden med gigantiska monster och  lika gigantiska robotar är det något som saknas (och jag är verkligen inte kräsen när det kommer till den här sortens genrefilm). Det går inte att klaga på vare sig special effekterna eller Ron Pearlman, men det är historien i sig som är Pacific Rims akilleshäl. Hade filmen utspelats under den period som filmcollaget i början komprimerar till 10 minuter, om hur stora monster plötsligt bokstavligt dyker upp från en dimensionsspricka i stilla havet och börjar spöa skiten ur alla huvudstäder de kan simma till, hade filmen varit betydligt bättre. Nu kastas vi åskådare in i en post-monster värld där det blir svårt att identifiera sig med någon karaktär (förutom Pearlman då…).  Nu är DeToro ingen dålig filmskapare och likväl som jag tycker att Jackson sköt bredvid målet med The Hobbit, är Pacific Rim trots sina narrativa problem väl spenderade två timmar.  

Q står för – Q- The Winged Serpent

Larry Cohen klassiker med en lysande Michael Moriarty I jakt efter en atzetisk flygande demon I New York. Det är sant, filmen finns och den ÄR bra!

R står för - Room 237

Tycker du att undertecknad ser för mycket film och grottar ner sig? Se då denna film där ett par filmälskare har grottat ner sig I Stanley Kubricks The Shining och försöker avslöja dolda budskap, konspirationer och hotellets till synes ständiga förändring i sin planlösning. Underhållande och bitvis skrattretande.

Sightseers

S står för – Sightseers

En drama/komedi/seriemördarfilm som tusan bara skulle kunna göras i England! Ben Wheatly som tidigare gjort Kill List regisserar ledigt de två manusförfattarna Alice Lowe och Steve Oram som varmt portätterar det nyförälskade paret som ger sig ut på husvagnssemester i England. De till synes blyga och lätt socialt oanpassade tur-tur duvorna råkar dock snart i trångmål när de konfronteras med notoriska nedskräpare, hipsters och parkpoliser. Sightseers är en lågmäld film, som trots en del våldsamma scener är en mycket trevlig och rolig filmupplevelse.  

T står för –Trance

Danny Boyle återvänder till thrillerskapandet efter utflykter med Slumdog millionaire, 127 timmar och den underskattade Sunshine. Trance är inget mästerverk, men är ett stabilt hantverk i ”heist” genren, i vilken en hypnotisör försöker hjälpa ett gäng konstrånare att hitta ett konstverk som mystiskt försvunnit under senaste stöten. Som vanligt i denna genre är det många falska ledtrådar och oväntade turer som väntar åskådaren (plus en mycket trevlig nakenchock). Bra skådespelare som Vincent Cassel, Rosario Dawnsom och James McAvoy driver filmen framåt. Ett stort extra plus för den suggestiva och skickligt lagda musiken till filmen!

V-H-S  - Amateur night

V står för - V-H-S och V-H-S 2

Kompilationsfilmer brukar ha en tendens att vara ojämna, och V-H-S och V-H-S 2 är inga undantag från denna regel. Dock så är de segment som är bra, mycket bra och rätt otäcka. Nyskapande regissörer som Ti West, Glenn Maquade, Timo Tjahjanto och Eduardo Sánchez visar på att det finns hopp för skräckgenren. Vissa av segmenten stannar kvar i minnet, speciellt Amateur night, där Fredrik Lindströms klassiska Hassan replik ”man får passa sig för vad man tar hem” stämmer in perfekt och sektfilmen Safe Heaven.

X-men – first class

Nja, vill ju ha ett komplett anglosaxiskt alfabet. Dock är X-men –first class inte alls en dum superhjältefilm. Men handen på hjärtat är Pumaman är mer underhållande.

Zero dark thirty

Katheryn Bigelow imponerar fortfarande som regissör. Denna gång har hon tagit till sig den inte helt enkla uppgiften att försöka beskriva hur jakten på Usama Bin-Ladin gick till. Det intressanta är inte bara att hon gör den politisk, utan även att amerikanernas medel för att få fram information om Ladin är allt annat är rumsrena. Spännande, intressant och bra skådespelare med Jessica Chastain i huvudrollen.

Så, jag hoppas att du fick upp ögonen och intresset för någon film i alla fall! Tills nästa gång, ha det bäst!

The films of 2012

Filmåret 2012

Då är ännu ett år till ände… ända… enda… rumpa… eh… slut. Mayaindianerna skrämde slag på alla garnnystande  new agare med att förutspå jordens undergång, Obama blev omvald till president i USA, Dawn of the Blog låg nere från internet ett tag och icke att förglömma så har Sverige varit lamslaget när snön faller. Med dessa petitesser avklarade så kan viktigare saker ta vid. Det är dags för den årliga filmlistan för året 2012. Ladda med julmust eller kaffe (en macka kanske behövs också)… för det är en diger lista som Antichrister tänker presentera för dig kära läsare!

Action

Avengers, The – Alla marvelhjältar slåss. Sen pratar de lite. Sen slåss de igen. Kul och välskrivet. Bäst är, föga förvånande, Robert Downey jr.

The Dark knight rises – Sista delen i Chrisopher Nolans Batman serie. Lite för lång men är likaväl engagerande och spännande. Extra plus för Tom Hardys porträtt av Bane.

Dredd – Äntligen fick Judge Dredd en trogen filmatisering. Karl Urban är bra i rollen, men det är Lena Heday som skurken MaMa som stjäl filmen. Utravåld och ultrakul!

The Expendables 2 – Precis så korkad och actionfylld som den utger sig för att vara. Lövtunnnt manus med mycket pangpang. Jean Claude Van Damme spelar skjortan av alla och bevisar att han fortfarande är en actionskådis att räkna med.

Get the gringo – Årets underligaste actionfilm i samma anda som El Gringo med Scott Adkins. Det är i alla fall trevligt att se Mel Gibson i en actionfilm igen.

Undisputed 3 – Scott Adkins som den ryska fången Boyka som slåss för sin frihet och sitt liv. Sjukt bra slagsmålscener och Adkins är en stjärna att hålla ögonen på. En film som lätt hade kunnat varit gjord på 1980-talet med sina stereotyper av olika nationaliteter. Tänk Adkins Boyka i en ”buddymovie” med Lundgrens Rachenko från Red Scorpion!

Universal soldier 3 – Day of rekconing – Adkins igen. Och Van Damme och Lundgren. Stenhård uppföljare som inte tar mycket hänsyn till de tidigare delarna. Förvånansvärt genomtänkt, intressant regi och blodiga, blodiga slagsmål. Van Damme bevisar IGEN att han inte är uträknad som actionskådis och Lundgren tuggar i sig dekoren med sitt överspeleri! 

The Raid redemtion – Indonesisk action av kanadensisk regissör. Kan det fungera? Det visar sig att det fungerar alldeles utmärkt. En actionfilm med brillianta slagsmål och våldsamma skottlossningar. Dredd tycks ha tagit viss inspiration från denna film.

Klipp från The Raid redemtion. Känsliga tittare varnas!

Skräck 

Chronicle – John Landis son Max Landis skrev manus till Chronicle och gav emo-barnen en chans att visa vad de skulle om de blev begåvade med superkrafter. Behöver jag ens skriva att det går år helvete?

Detention – Kul att se filmskapare som lyckas hålla tempo en hel film! Detention börjar i 120 km/tim och fortsätter i den stilen. Skräck/tidsresor/samhällskritik blandas hejvilt och Antichrister gjorde tummen upp!

The Devide – Världen gårunder och en brokig samling människor blir tvugna att samsas I ett skyddsrum. The Devide stavas kammerspiel och en rada birollsskådespelare får chansen att visa att de är bra skådespelare. Michael Biehn och Rosanna Arquette får dessutom visa att de fortfarande har glöd kvar i sig!

Excision – En slags systerfilm till Detention. Dock lite mörkare och sjukare. Antichrister tog  upp sin andra tumme för denna film!

Grabbers – Irändsk blandning av rymdinvasion, Hotet från underjorden och drycksfilm. Inte helt klockrent, men underhållande.

Saddako 3D – En film som inte lever upp till förväntningarna. Dock gör ett par riktigt bizarra scener i slutet Saddako 3D att det inte är helt borttappad film. Men det är nog dags att lägga på brunnslockat för gott nu. Ok?

V-H-S – Kompilationsfilm. I jakten på en videokassett som finns gömd i ett hus hittar ett gäng inbrottstjuvar andra filmer som vi åskådare får vara med och se. Ojämn kvalité på de olika bidragen men det finns en och annan scen som är värt en titt.

The Cabin in the woods – Årets bästa skräckfilm. En kärleksfull hyllning, samtidigt som den är en barmhärtighetslös uppgörelse med den moderna skräckfilmen. Cabin in the wood är fylld av rolig dialog, utmärkta skådespelare och en rätt så oväntad tredje akt! Merman!

Trailer för The Cabin in the woods. Lite spoilervarning!

Drama

Holy Motors – En film som bara kan göras i Europa. En man reser kring i Paris och av okända skäl byter han skepnad och spelar olika karaktärer dygnet runt. Roligt, upprörande och gripande på samma gång. Denis Lavant i huvudrollen är otroligt bra.

Killer Joe – Mattthew McConaughey visas i William Friedkins senaste film att han inte bara ser bra ut, utan att han är en ypperlig skådespelare när han får en chans till det. Killer Joe är en resa in i white trashvärlden där alkohol, fula kläder, fula skägg och dödliga konspirationer är lika vanliga som kyckling från KFC. Angående kycklingklubba så kommer du aldrig se på en sådan på samma sett efter du sett på Killer Joe!

Martha Macy May Marlene – Lillasyster Olsen imponerar i denna sektfilm som handlar om människans önskan om att tillhöra ett sammanhang och hur karismatiska människor kan lura dessa ensamma och vilsna själar att utföra handlingar i i vanliga fall inte ens skulle överväga. Välspelat och välskrivet.

Sound of my voice – Sektfilm nummer två. Ett par wallraffar sig in i en sekt för att avslöja en kvinnlig sektledare som utger sig komma från framtiden. Ju längre de dras in, desto mer suddas gränserna mellan journalistiskt utforskande mellan personligt engagemang ut. Långsam film som bygger på skådespeleri och stämning snarare än dataeffekter.

Take Shelter – Michael Shannon! De flesta känner igen honom som den lätt neurotiska FBI-mannen Nelson Van Alden i Boardwalk Empire, en roll som han äger ut i fingerspetsarna. Take Shelter handlar om en familjeman som i realistiska och ångestframkallande drömmar får visioner om att något ”otäckt” kommer att hända. Från att ha ett stabilt arbete och familj, börjar hans verklighet att förskjutas boort från all normalitet. Han lägger alla pengar på att bygga ett stormskydd på gården och han börjar ifrågasätta om hans mammas schizofreni även drabbat honom. Take Shelter är en mycket bra film och ett bevis på att det fortfarande görs bra film i USA.

Komedi

The Aristocrats– Jag som personligen har stora svårigheter att komma ihåg EN enda rolig historia fann denna dokumentär om skämtet “ The Aristocrats” mycket underhållande. Ett skämt som har samma början och slut, men som komiker kan fylla med vilka vidrigheter och skändligheter som helst däremellan. Ju mer smaklöst och vidrigt, desto bättre! Allt från klassiska två minuters versioner ända till mytomspunna två timmars varianter! En film som ger både ett och två goda skratt.

Louis C.K “Hillarious”- Louis C.K humor faller mig i smaken, han klarar av balansgången mellan tankvärda observationer och plumpa sexskämt på genialiskt vis.

Ett klipp som inte är från Hillarious med Louis C.K.

Dokumentärer om film

Hershell Gordon Lewis – the godfather of gore – En rolig exposé i Hershell Gordon Lewis resa från ultrabilliga nakenfilmer till att skapa genren gorefilm ger både en förståelse för hur lätt det var att görafilm förr i tiden samt hur svårt det var att göra film förr i tiden. Hershell Gordon Lewis är en fantastisk berättare och sina åttiofyra år till trots har han minne som en elefant och han återberättar insiktfullt och engangerande om hans liv som filmskapare.

Screaming in high heels – Brinkie Stevens, Linnea Quigley och Michelle Bauer berättar om hur de var med och skapade den nya tidens scream queens på 1980-talet. Rörande och roligt att höra dessa damer att med sina egna ord beskriva hur det var att vara kuttersmycke i skräckfilmer och den respekt som de till sist gav kvinnoroller i skräckfilm. Sen att de såg bra ut och gärna visade sig nakna var inte heller något minus för tusentals hormonstinna tonårspojkar.

Trams

Iron sky – Inte var den bra på något vis, men det finns något sympatiskt med denna finska produktion om rymdnazister som vill ta över jorden. Sen är ju faktiskt Udo Kier med också!

Piraya 3DD – Stora bröst och en glimten-i-ögat cameo från David Hasselhoff  till trots kommer inte Piraya 3DD upp i samma klass som Piraya 3D. Dock är filmen bra mycket mer underhållande än Downton Abbey!

Sci-Fi

John Carter -  Jag som läste serietidningen om John Carter såg fram mot att få se filmatiseringen. På grund av klantig marknadsföring floppade denna film och filmbolaget tappade hutlösa summor med pengar. John Carter som film är dock bra mycket bättre än det öde som de fick och förtjänar verkligen att ses. Inget mästerverk, men ett bra matinéäventyr som kittlar pojken i Antichrister!  

Lockout – Ett Luc Besson producerat sci-fi nonsens som tagit inspiration av John Carpenters Flykten från New York, med den skillnaden att Lockout utspelas på ett fängelse i omloppsbana kring jorden. Guy Pearce har pumpat upp sig i rollen och spelar sin antihjälpte galant med en stor glimt i ögat.  Dock är det brittiska skådespelaren Joseph Gilgun vars överspel av den sjukt sliskiga fången Hydell som stjäl mycket av showen. Har du inga större krav annat än fåniga oneliners och ultravåld är detta filmen för dig!

Looper – Joseph Gordon-Levitt spelar Bruce Willis. Eller är det Bruce Willis som spelar Joseph Gordon-Levitt? Originell tidsresefilm vars MacGuffin är att ”loopers” är yrkesmördare vilka avrättar personer som skickas tillbaka i tiden. Vad händer om en looper blir tvungen att döda ett framtidajag? Spännade, tankeväckande och ganska smart film.

Prometeus – Årets mest efterlängtade film av Antichrister. Inte en Alienfilm av Ridley Scott, utan en Ridley Scott film som utspelas i samma universa som Alien. Visst har filmen sina problem och den är inte i paritet med Alien från 1979, men detta till trots är Prometeus en fantastisk sci-fi film som inte bara ser fantastisk ut på stora duken i 3D utan som även öppnar upp nya möjligheter för en ny filmserie i detta fascinerande universa.

För er som sett Prometeus... kollla in denna underbara Red Letter Media "recension" av filmen!

Så.. det var allt. Eller det är det inte alls. Jag har ju inte ens kommit in på teveserier, böcker, världshändelser som Kadaffis död! Men jag förstår om du har annat att göra attt läsa min lilla blogg. Har du i och för sig läst så här långt kan du väl skriva en kommentar också? 

God fortsättning och ett Gott nytt år!