I samklang med vad stora filmare som David Lynch, Alejandro Jodorowsky, John Waters och Lars von Trier gjort med sina konstnärliga alster kommer dagens inlägg blanda det roliga och fina med det sjuka och äckliga. Så det så.
Vad som erbjuds på internet är verkligen inte strömlinjeformat och delar av det som kan läsas och bevittnas på våra dataskärmar inte är menat
för alla… om ens menat för någon i vissa fall. Det är ungefär som ett smörgåsbord…
där delar av maten har förorenats med
listeriabakterier. Alla blir inte påverkade av dem, men de som blir påverkade märker av det.
Personligen tycker jag att fördelarna med de upplysta delarna av internet
överväger de delar av nätet där belysningen slutat fungera. Handen på hjärtat,
visst har du skrattat och haft roligt största delen av din spenderade tid på
internet? Annars skulle det ju inte finnas någon större anledning att
återkomma? Förutsatt att du inte har starka masochistiska tendenser det vill
säga. Och ett överflöd av dyrbar tid. Hur som haver, vi börjar med det kuliga.
The Artist
Snart kommer filmen The
Artist att ta världens bioåskådare
med storm. Efter ett hett tips av Milbot så har jag lyckats få se två tidigare komedier med Jean Dujardin som spelar huvudrollen i The Artist. Det är två hyllningskomedier
till 1960- och 70- talets spionfilmer, OSS
117; Cairio, nest of spies och OSS
177; Lost in Rio. OSS filmerna kommer
definitivt inte vinna några Oscars, men vinner i stället åskådarnas hjärtan.
Det är kanske ett större pris? Vad vet jag? Filmerna är befriande lättsamma och
tramsiga och Jean Dujardin i huvudrollen charmar sig genom filmerna på ett
obehindrat sätt. Likt Leslie Nielsen i Nakna Pistolen filmerna klarar Dujardin
av att blåsa liv i en karaktär på ett vis som många andra skådespelare inte
skulle klara av. Haft en pissig dag på
jobbet/plugget/livet… kolla in någon av Dujarins filmer!
Food for Louis
Sen
var den där mumsbiten… eh, jag menar äckelbiten. Filmmediat är delvis till för
att utmana åskådarna och att flytta på gränser. All konst ska vara så. På den
fiktiva delen har många filmskapare försökt gjort det inte som till exempel; Luis Bunel och Dali i Den Andalusiska hunden, George A Romero med sina zombie filmer och
David Lynch med Lost Highway och så vidare. På senare år har det dock varit
inom den dokumentära genren som äckel har förtjust och förfärat åskådare. Jag
tänker på filer/teveserier som Jackass,
Dirty Sanchez, Wild boyz, Man vs wild, idol och Mike Rowes underhållande Dirty Jobs. Säga vad man vill… tittade
ingen skulle de inte bli de suceér som de idag är!
Senaste ”stjärnan” är Louis som har den talangen att han gärna äter mat. Gärna animalisk mat. Gärna levande mat…. Är du kräkmagad? Kika dig då in på denna fantastiska blogg om konditoribakverk! http://sockerrus.se/
Du
som vill ”kolla på det senaste i äckel”… klicka på länken nedan. Don´t say I
didn´t warn you!
sista chansen....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar