Dawn of the blogg stänger ner!

Det är aldrig lätt med avslut eller avsked. Ibland är det mellan människor, ibland är det svårt att inse att en film är slut eller att en bok inte har fler sidor att läsa. Jag har kommit till insikten att jag inte har fler bokstäver att skriva på Dawn of the Blogg, och det sista jag vill göra är en forcerad och krystad blogg. Tiden bortom tangentbordet upptar all tid och energi. När det sker zombierelaterade saker runt om i världen på riktigt (ja... nästan i alla fall) och jag inte tar mig tid att skriva ett blogginlägg om händelserna är det illa. För er med dåligt närminne så menar jag: http://www.miamiherald.com/2012/05/28/2821404/naked-man-who-tried-to-rip-the.html 
och http://www.dailymail.co.uk/news/article-1282647/US-cage-fighter-Jarrod-Wyatt-rips-training-partner-Taylor-Powells-heart.html . Jisses...


Bloggen har varit en lustfull ventil för mig att få skriva om zombies, film, musik, stora bröst och allsköns skit som min hjärna tänkt på för tillfället. Ibland har visat sig att ingen har läst inläggen, någon gång har jättemånga läst inläggen. Antal läsare eller besökare har varit trevligt att kunna utläsa via bloggers hemsida, men att ha många läsare i sig har aldrig varit någon drivkraft för mig. Även om ingen hade varit intresserad av att läsa det jag skrivit, hade jag fortsatt att skriva fram tills nu. Dock så känner jag att om det inte finns vare sig lust eller ork, spelar det ju ingen roll hur många som läser. De inlägg som fick mest respons var ju de om stora bröst, de om punkorkestern Luna Macabre, ansiktsfrisyrer (!) och de som handlade om zombies. 


Dawn of the Blogg i sig kommer få ligga kvar på nätet, som ett litterärt roadkill.  Måhända kommer Dawn of the blogg att en dag (kväll eller natt) resa sig upp ur graven och likt en illaluktande zombie attackera dig när du minst anar det! Den som lever (eller som är odöd, blir återuppväckt från den andra sidan, är odödlig...) får se! 


Jag vill passa på att tacka alla läsare för ert tålamod med felstavningar, syftningsfel, krystade formuleringar och dåliga skämt. Jag menade inget illa. 


Ta hand om er i livet vänner! 

Antichrister

Demoinspelning och massa monster!

Då har Luna Macabre varit i studion igen. Denna gång så gjorde vi alla rätt.

1.  Vi var alla fyra närvarande

2. Vi spelade in allting under helgen

3. Allt var lagt och klart när vi lämnade studion i söndags.

Trots några smärre uppförbackar (läs: nervös trummis) så förflöt det kreativa arbetet ganska felfritt. Tanken var att de tre nya låtarna vi har; All the boys, Cum in Heaven och In the shadows comes the pain, skulle spelas in under helgen. Mission accompiced! Även om undertecknad är partisk måste jag säga att det är tre mycket starka låtar som står på egna ben och som är lite annorlunda mot tidigare material. Ja, visst låter det Luna Macabre, men ett tajtare och ösigare Luna.

Det var intressant att spela in ”live” i studion.  Första demoinspelningen hade jag som trummis  bara ”slaskgitarr och bas” i lurarna, medan nu i helgen körde vi på som i replokalen. Fast med lite bättre ljud. Ljudteknikern Andreas hade plockat ihop ett riktigt bra trumset till mig som kändes grymt bekvämt att spela på.  Så för en gång skull behövde jag inte bära en massa tung skit. Trodde jag. Då alla inte kunde vara närvarande på torsdagen då det riggades, lyfte jag och Mangler upp alla stärkare och stränginstrument. Jag såg snyggt till att smita undan att bära ner de sakerna efter inspelningen. That´s the kind of guy I am. Mixning av demon är enligt rykten på gång redan…

Som bonus vill jag visa denna lilla underbara film av Greg Nicotero. Nicotero som jobbat som special effects skapare i många år nu (han började 1985 jobba med Tom Savini på George A. Romero´s Day of the Dead)och som en av grundarna av KNB F/X group har de gjort sjukt mycket bra effekter. Nyfiken på vad? Kolla in honom på www.imdb.com. Annars kommer jag skriva ett sånt därna låååångt inlägg igen. Anywho…  innan han startade med att göra effekterna på sjukt efterlängtade (av mig) The Walking Dead, gjorde han denna lilla förtjusande kortfilmen. En mockymentary om Hollywood och om saker och ting kanske inte var påhittade… Åtta minuters nördhumor!

http://www.amctv.com/videos/fearfest/?bcpid=626881183001&bclid=640512348001&bctid=640640146001

Luna Macabre klarade det!

Då har vi fått känna oss som rockstjärnor för en kväll då, och det finns väl bara en sak att säga, hell yeah! När vi gick av scenen svettiga och... nej men vänta.. jag kanske ska ta det från början iaf?

Trummisen och de nattsvarta figurerna

Nervositeten greppade tag i mannen. Fanns det någon konspiration därute? Var det så att något konkurrerande band hade hällt något underligt i hans vatten då de senaste dagarnas repetitioner gått åt pipsvängen? Nervöst stirrade han mellan persiennerna efter skumma personer som verkade lura bakom träden i parken... nej fan, vänta så var det ju inte...

Fredag förmiddag

Så här var det på riktigt. Det var länge sedan jag var så nervös. Sant är att repetitionerna dagarna innan hade gått extremt dåligt, men det berodde mest på nerver och en förmåga att överanalysera allting. Jag spelar ju knappast som Neil Peart, utan snarare som en halvdan Filthy Phil, vilket gör analyser onödiga. Mitt vikigaste jobb är att hålla takten, inte att göra tekniska krumelurer, något som kan vara svårt nog bara det. Hur som haver, då min nervositet satt ungefär 3 centimeter utanför kroppen var jag mindre enkel att vara i närheten av (förlåt Ebbas mamma...) och jag förbannade väntan på att få lasta in grejjerna på Virus Bar och göra soundcheck. Jag hade en aning om att det skulle hjälpa till med att släppa en hel del av nojjorna. 

Fredag eftermiddag

Hurra! Klockan 16.00 började vi lasta in all vår utrustning på Virus (note to self: roddare... vi måste ha roddare). Ljudkille var på plats (vars namn jag glömt, sorry) och det gick förvånansvärt snabbt att få upp allting på scen och starta soundchecken. Vi körde genom några låtar och ungefär som jag hade inbillat mig, så försvan 80% av all min nervositet, dessutom verkade det som att min högerfot ville vara med och spela i bandet igen. Tack fot! Janne, mannen bakom Virus och arrangemang som Metallsvenskan, kom o snackade lite och visade sig vara en riktigt trevlig kille. 

Sedan var det snabbt hem för lite käk och en dusch. Vankade av och an en stund, packade klädombyte till scen och drog hem till Sonny där vi i bandet möttes upp innan spelningen. Lite dödsmetall, punk och metall senare åkte vi till Virus.. snart skulle vi spela!

Fredag kväll

På Virus var det ganska mycket folk och nervositeten var utbytt på en "jävlar anamma" känsla som gjorde att jag ville upp och spela på en gång. Men det gick inte se.. vi hade lovat att låna ut vår utrustning till bandet The Boatsmen innan som spelade för det bröllopspar som hade abbonerat Virus fram till 23. Så jag vankade fram och tillbaka mellan våran backstageyta och den fin-fina rökbalkongen som Virus har. Inte blev det bättre när Janne ville att vi skulle skjuta upp spelningen 30 minuter... det blev en kvart senare till slut, och 00.15 presenterades vi av Thron som drog ett par "Hey Jhonny!" (ja, han stavar det så) skämt och med Suspiria soundtracket i bakgrunden kunde vi till slut äntra scenen!  

Spelningen

Med Speed of passion som öppningslåt körde vi igång med alla korten på bordet... hårt, snabbt, intensivt och varenda svettpor på kroppen var vidöppen. The Boatsmen klantade till det lite med att flytta om lite för mycket på scen när de spelade, så mitt trumset var lite off balance så att säga och deras ena gitarrist glömde koppla in Jons gitarrtop till förstärkaren. Illa, illa..men efter jag fått tagit nytt sikte på ena cymbalen som var för lång bort och Jon fick sin gitarr inkopplad under andra låten var det ingen hejd på oss. Visserligen var det många bekanta ansikten i publiken, men jag är övertygad om att även de som inte hört oss innan tyckte att vi hade bra ös och utstrålning på scen. Att sitta bakom ett trumset så där och spela live är helt underbart. Visst, jag spelade lite fel och tappade trumpinnen, men det är ju rock n roll! Det ska inte vara perfekt. Det ska kännas i varenda cell i kroppen och energin som släpps loss är ett rus som jag bara älskar. Efter 40 minuter var vi klara med setet och rev av en halvdan variant av Blood of my blood som extranummer. Överlycklig och genomblöt av svett tog jag mig av scenen. Fan, ville spela mer, mer.. MER! Med en adrenalinnivå som var på topp inmundigade jag några öl och vips var det dags att gå hem. 

Dagen efter

Det var lite tungt att komma upp.. det ska jag inte hymla om. Fick vänta massa timmar för att komma och hämta utrustningen och lämna den i lokalen (tack Terje för lån av bil) och sedan fick jag en mycket trevlig lördagskväll tillsammans med dottern komplett med godis och rolig film att titta på. Kontrasterna kunde inte vara större. Men det är kontraster som gör livet så intressant.. för inte fan skulle jag vilja byta bort någonting jag har. Det enda jag hoppas på är att vi får mer spelningar, nu först på Live@heart festivalen i September och att Janne på Virus vill ha oss där fler gånger! För David Hess sa ju faktiskt detta om våran demo: Interestingly Fresh!"!

foto: Fredrik Borneskog

foto: Fredrik Borneskog

foto: Nicolas Torres-Vargas

Luna Macabre Live 13/8 på Virus i Örebro

Hör upp alla Lunatics och Lunackicks! 


Fredag den 13:e kommer Luna Macabre att spela på Virus i Örebro! Det är bara att sätta på sig bästa gå-bort kläderna, köpa ett par öl och suppporta oss! 


Det kommer att bli sjukt kul och vi lovar att vi kommer att ge järnet från början till slut!

Smakprov från Luna Macabres demo

Så.. nu är den snart här. Lägger upp smakprov på Showerboy, då det är den låten som på något sätt blivit en följetong här på Dawn of the Blog. Jag lade upp ett ljudklipp från första repet på den, och tänkte att det kan vara fint att sluta cirkeln med att lägga upp hur demoversionen tagit sig! Vi i Luna Macabre är sugna som få på att få komma ut och spela en massa nu, och med hjälp av demon kanske det kan bli verklighet! Hur trevligt det än är att repa och spela in, så är det ju livespelningar som är målet och drivet! 


Så.. nu får det vara nog med tjuvlysningar ;) Snart kommer demon!

Lite Luna News

Efter nästan en hel månads uppehåll, har Luna Macabre nu repat hela två helger på raken. Kreativiteten har det fanimig inte varit några problem med. Två nya alster har skapats ur det hårda kollektiva universat, och de är grymt starka, hårda och catchiga som tusan på samma gång. Inte illa, dessutom luktar de Luna Macabre på lång väg!

Nu ligger det inte mindre än två låtar från Metallgeddon på YouTube. Visserligen ganska kass kvalité, men rock ´n roll ska vara skitigt!

Hammerfist / Tonight. Två rökare på raken!

This moment! Rock ´n roll

Demon, som ni alla förväntansfullt väntar på (hoppas jag) är på gång. Kanske snart i en spelare nära dig? Det kommer bli en Luna Macabre demo som låter bra och som kommer att blåsa skägget av lyssnaren! Macabra texter och stenhårda låtar vars sångslingor sätter sig på hjärnan likt kontaktlim! Farligt för hälsan, men ack så skönt!

Keep on rocking in the free world!

FY HELVETE!

 Bang that head that doesn´t bang!

Vilket drag det var alltså! Igår kväll mellan 18.00 till 24.00 slog Metalguden ner sin  knytnäve i Laxå och släppte loss inte mindre än fyra band som alla försökte sitt yttersta för att öppna helvetes portar i Laxå! Askmolnet uteblev i Laxå på grund av de brutala ljudvågorna som släppes ut från bowlinghallen... ja jisses.. som sagt... hårdare än så här har det inte varit sedan stångjärnshammaren gick i pension!

För er troga läsare vill jag poängtera att gårdagen även markerade Luna Macabres första livespelning! En spelning som inte bara gick brutalt bra, utan som även visade att vi som band är tajta och att det är grymt roligt att spela tillsammans. Tack killar för en fantastisk kväll!

Det är den i dagarna omdiskuterade Laxåpolitikern Marko Pekkanen som jag hjälpt fixa detta evenemang i Laxå. Marko spelade för 25 år sedan i ett lokalt band som hette Thunder, men vars karriär blev  alldeles för kortlivad... ett par demos finns men i övrigt blev det inte mycket mer. Synd på så rara ärtor. På grund av att medlemmarna varit spridda för vinden (allt från Askersund till Los Angeles) verkade det som att Thunders låtar skulle vara ospelade i framtiden. Dock fick Marko den smått genialist korkade idén att sätta ihop bandet en gång nu för en reunionspelning? Sagt och gjort, och efter lite övertalning på vissa (läs: Anders och Dannä) så har Thunder repat ett antal gånger och insett att det var minsann inte så tråkigt att spela alls! Förra söndagen infann sig Ronny här, efter 20 år i L.A. Två rep med hela bandet med Ronny på sång, och igår ville publiken inte att spelningen skulle ta slut! Succé? Det är nog det enda ordet som passar in! Mer om det snart.

Metalgeddon

De 100 biljetterna som fanns till försäljning försvann snabbare än en colaburk i dotterns rum och var en trevlig och förväntansfull skara gamla vänner, bekanta, släktingar till banden och speciellt då till Thunder.

Första bandet ut på kvällen var Laxå bandet Steel Viper, ett gäng unga killar som inte ens var födda närThunder la av, haha. Men de körde ett set med fina gamla klassiker som bl.a Seek and Destroy, Dr. Stein och två egna låtar. De var riktigt bra och dessutom charmant artiga på scen (mer än man kan säga om Jon och Sonny som uppmuntrar till homoerotiska möten så fort de får chansen ;) ) 

 Steel Viper!

Vi i Luna Macabre har haft vissa svårigheter senaste tiden att få ihop hela bandet och trots att jag var fruktat nervös innan spelningen igår så tycker jag att det kunde inte gått bättre, trots småmissar här och var (mestadels jag som klantade mig), men vi höll tempot, körde till 100% och då  jag fick in ett perfekt tempo på sista låten Tonight (min favvolåt med Luna) tycker jag vi gick av scen med flaggan i topp! Jon och Sonny höll vår publik road mellan låtarna och Magnus  var tyngre än Mount Everest! Dessutom tror jag att vi höll våran 45 minuters gräns! Första spelningen i en lång rad av spelningar hoppas jag. Så fort demon är klar ska vi jaga gig! The world.. BEWARE!

Luna Macabre!

 Rongedal... ehhh. Pigs in Space sångaren Robban och min klon Ebba njuter förhoppningsvis av Luna!

När Thunder klev upp på scen. Anders på gitarr, Marko på bas, Dannä på gitarr, Thomas på trummor och Ronny på sång blev det hejdundrande ös på publiken så att golvet svajade. Jag skojjar inte! Med deras största hits som Let´s get crazy, Never get enough och några gamla covers de körde på den gamla goda tiden, som Breaking the law och Guilty of love väckte de många nostalgiska minnen till liv. Inte fan kändes det som det var 25 år sedan de spelade ihop, det var full ös konserten igenom och ingen i publiken kunde få nog! Det var lysande och fantastiskt kul att få vara med denna återföreningskväll! Tack killar, jag står på första parkett 2035!

Ronny tar i för kung o fosterland!

Dannä i komplett hårdrocksmundering!

Askersundsbandet Made of Iron spelade en lång radda klassiska Iron Maiden låtar och publiken var inte svårtflörtad. Mycket kompetent band, som dessutom hade en grymt trevlig trummis! I och för sig tror jag alla trummisar är hyvens killar!

Så.. sammanfattningsvis... Metalgeddon var en fantastisk kväll och jag tror att både banden och publiken håller med om att det skulle inte vara så illa om detta fick bli en årligen förekommande händelse!

Antichrister visar sina rätta sidor i Laxånatten! Storasyster märker inte vad som håller på att ske!