Listdags! En
lista som är optimerad för dig som vill se någon hyfsad film, men har svårt att
komma på vad du egentligen vill se. Listan är alfabetiskt ordnad och då det är
blandade genres i listan så tror jag nog att en eller två filmer kommer att
kunna falla dig i smaken kära läsare. Listan innehåller förhållandevis nya
filmer och det kan hända att jag tipsat om en och annan film förut. Men du vet,
quality never goes out of style! Det blir dagen till ära ett anglosaxiskt alfabet då svenska filmer/titlar lyser med sin frånvaro.
A står för -
Argo
Ben Affleck
visar att han är en regissör att räkna med. Argo är den fantastiska, och sanna,
historien om hur en faux-filminspelning initieras för att rädda amerikansk
gisslan i revolutionens Teheran 1980. Låter det otroligt? Se filmen!
Berberian sound studio |
B står för -
Berberian sound studio
En
kärleksförklaring till italiensk skräckfilm, och inte minst det ljudarbete som
lades ner på dessa filmer. En suggestiv och fantasifull film om den engelska
ljudteknikern Gilderoy (Tobey Jones) som hamnar i ett konfliktfyllt
ljudläggningsarbete av en italiensk skräckfilm. Verklighet och fantasi blandas och Gilderoy
får inte bara problem med att få ut sin lön…
C står för - Collection, The
Uppgöljaren
till The Collector tar delar av Saw filmerna för att skapa en både
blodig och bitvis ganska spännande film. Personligen fick jag ut mer av The
Collection än vilken som helst av uppföljarna till Saw. Så det så! Dessutom är The Collection ganska blodig. Yay!
Dark skies |
D står för -
Dark skies
Paranormal
Activity möter E.T. Skickligt berättad “found horror” film.
E står för - Evidence
Ännu en “found
horror” film. Denna gång är det ett gäng ungdomar som ska göra en filminspelning
i en skog. Evidence börjar i ganska makligt tempo, men blir riktigt adrenalinstinn ju längre filmer går. Bra skådespeleri och skickligt berättad.
F står för -
Fast and furious 6
Bilar,
explotioner och sanslös action. Ja, inte är någon av filmerna i Fast and furiou- franchisen speciellt minnesvärd för välbyggda karaktärsskildringar eller
finurligt skriven dialog, men filmerna kompenserar med tung action och snabba klipp.
Dwayne ”the rock” Johnson är lika bra som alltid.
G står för - Grave encounters/Grave
encounters 2
Sjukt
underhållande “found horror” filmer om ett Ghost hunters liknande filmteam som
slentrianaktigt ska spela in ett avsnitt på ett hemsökt sjukhus. Från att de med
tama repliker försöker konstruera övernaturliga händelser för att göra ”bra”
teve, visar det sig rätt snart att sjukhuset i själva verket är hemsökt på
riktigt. Grave encouters 2 är en
metafilm som dels kommenterar ”found horror” genren, dels fortsätter den berättelsen från film ett. Flera snäpp bättre och intressantare filmer än vad
jag trodde från början.
Holy Motors! |
H står
för - Holy Motors!
Fantastisk
fransk dramafilm. Surrealistisk, utmanande och fragmentarisk Denis Lavant är
fantastisk och hans karaktär guidar oss genom ett flertal olika scenarion. Ett
måste om du gillar europeisk film som utmanar åskådaren lite! Dessutom är ju
Herr Merde med i en klassisk sekvens!
I står för -
Insensibles
En aningen
ojämn spansk skräck/drama film som ändå är en film värd att se. Mycket vackert
fotad och scenografin är tipptopp. Insensibles handlar en grupp barn som inte
har någon som helst känsel i sina kroppar, vars berättelse löper i två
tidsplan, dels under ett inbördeskrigsdrabbat Spanien, dels på 1960-talet. Forskare
försöker lösa barnens problem, men när spanska inbördeskriget sliter landet i bitar, ändras synen på
dessa barn och vad gör man med företeelser man inte förstår? Jo, man antingen
förstör eller låser in.
Jagten |
J står för -
Jagten
Thomas
Vinterbergs senaste film med en briljant skådespelarensemble, med Mads
Mikkelsen i huvudrollen. Mikkelsen spelar en förskolelärare som blir anklagad
för att ha förgripigt sig på sin bästa väns dotter, varpå hans privata liv slås
i spillror. Men Vinterberg har gjort en smart film, i stället för att
huvudrollskaraktären blir helt utelåst från allt socialt liv, finns det även
vänner i hans närhet som ställer upp för honom. Mikkelsen brillierar med små
medel, och ger ett trovärdigt porträtt av en man som helt plötsligt befinner
sig i en situation utanför hans kontroll.
K står för -
Kon-Tiki
Från Danmark
tar vi båten till Norge, eller rättare sagt stråbåten till polynesien! Joakim
Rönning och Espen Sandberg har gjort en fängslande film om den Thor Heyerdahl
och hans första resa över stilla havet i ett försök att bevisa att det kan
vara möjligt att Polynesien befolkades av sydamerikaner för länge sedan. En underhållande bio-pic med bland annat Gustav Skarsgård i en biroll. Välspelad
och oväntat snyggt gjord film.
Lords of Salem |
L står för -
Lords of Salem
Rob Zombies
senaste alster. Jag vill tycka om filmen mer än vad den egentligen är bra. Det
är synd för Lords of Salem har mycket som talar till dess fördel; ett mycket
bra soundtrack, vackert foto och en sjuttiotals luktande berättelse om häxor
och annat satans oknytt. Tyvärr drar Sheri Moon Zombie ner filmen med sitt rätt dåliga skådespeleri. Synd på så rara ärtor. Dock är den värd att se, dels för ovan
nämnda foto och musik, men även för ett fint galleri av birollsskådespelare.
Filmen påminner inte så lite om den klassiska The sentinel.
M står för –
Mama
Guillermo
deToro producerar Andrés Muschettis sköna spökfilm Mama, med Jessica Chastain i
huvudrollen. En stämningsfull och ganska finstämd spökfilm som handlar om
förlust, kärlek och en mystisk skuggvarelse som tycks vara i barnens garderob.
Gillar du spökfilmer? Ja, då är denna ett måste. Vad väntar du på… se den!
N står för - Not dead yet! – The
Jason Becker story
En
fantastisk hjärtevärmande dokumentär om gitarristen Jason Becker som efter han
fått sitt stora genombrott som Steve Vais ersättare i David Lee Roths soloband
1989, märker att det inte står helt rätt till i hans kropp. Diagnosen är ALS
och filmen berättar kärleksfullt om Jason och hans önskan att få spela gitarr,
vidare hans önskan att trots en helkroppsförlamning fortsätta att komponera
musik och leva ett fullt liv. En mycket gripande, rörande och på samma gång
livsbejakande filmupplevelse.
O står för - Oblivion
Tom Cruise
fortsätter att medverka i kanonfilmer och Oblivion är inget undantag.
Mänskligheten på jorden har blivit tvungna att söka sig vidare i universum då
jorden har blivit obeboelig efter naturkatastrofer och utomjordingar har farit
fram. Kvar finns Tom Cruise och Olga Kurylenko
som agerar övervakare över de gigantiska maskiner som samlar upp vatten till de
utomjordiska kolonierna. Men kvar på jordytan finns det liv som saboterar deras
arbete och i jakten på en övervakningsdron som försvunnit startar i stället
jakten på sanningen vad som egentligen har hänt. Bra tempo, vackert foto och
fantastiska special effekter gör Joseph Kosinkis Oblivion till ett måste!
P står för - Pacific Rim
Visserligen
blev Pacific Rim inte riktigt den fantastiska film som jag såg framför mig i
fantasin. Även fast filmen är fylld till bredden med gigantiska monster och lika gigantiska robotar är det något som
saknas (och jag är verkligen inte kräsen när det kommer till den här sortens
genrefilm). Det går inte att klaga på vare sig special effekterna eller Ron
Pearlman, men det är historien i sig som är Pacific Rims akilleshäl. Hade filmen
utspelats under den period som filmcollaget i början komprimerar till 10
minuter, om hur stora monster plötsligt bokstavligt dyker upp från en
dimensionsspricka i stilla havet och börjar spöa skiten ur alla huvudstäder de
kan simma till, hade filmen varit betydligt bättre. Nu kastas vi åskådare in i en
post-monster värld där det blir svårt att identifiera sig med någon karaktär
(förutom Pearlman då…). Nu är DeToro
ingen dålig filmskapare och likväl som jag tycker att Jackson sköt bredvid målet
med The Hobbit, är Pacific Rim trots sina narrativa problem väl spenderade två
timmar.
Q står för – Q- The Winged Serpent
Larry Cohen
klassiker med en lysande Michael Moriarty I jakt efter en atzetisk flygande
demon I New York. Det är sant, filmen finns och den ÄR bra!
R står för -
Room 237
Tycker du
att undertecknad ser för mycket film och grottar ner sig? Se då denna film där
ett par filmälskare har grottat ner sig I Stanley Kubricks The Shining och
försöker avslöja dolda budskap, konspirationer och hotellets till synes
ständiga förändring i sin planlösning. Underhållande och bitvis skrattretande.
Sightseers |
S står för – Sightseers
En drama/komedi/seriemördarfilm
som tusan bara skulle kunna göras i England! Ben Wheatly som tidigare gjort
Kill List regisserar ledigt de två manusförfattarna Alice Lowe och Steve Oram som varmt portätterar det nyförälskade paret som ger sig ut på husvagnssemester i England. De till
synes blyga och lätt socialt oanpassade tur-tur duvorna råkar dock snart i
trångmål när de konfronteras med notoriska nedskräpare, hipsters och
parkpoliser. Sightseers är en lågmäld film, som trots en del våldsamma scener
är en mycket trevlig och rolig filmupplevelse.
T står för –Trance
Danny Boyle
återvänder till thrillerskapandet efter utflykter med Slumdog millionaire, 127
timmar och den underskattade Sunshine. Trance är inget mästerverk, men är ett
stabilt hantverk i ”heist” genren, i vilken en hypnotisör försöker hjälpa ett
gäng konstrånare att hitta ett konstverk som mystiskt försvunnit under senaste
stöten. Som vanligt i denna genre är det många falska ledtrådar och oväntade
turer som väntar åskådaren (plus en mycket trevlig nakenchock). Bra skådespelare som Vincent
Cassel, Rosario Dawnsom och James McAvoy driver filmen framåt. Ett stort extra
plus för den suggestiva och skickligt lagda musiken till filmen!
V-H-S - Amateur night |
V står för -
V-H-S och V-H-S 2
Kompilationsfilmer
brukar ha en tendens att vara ojämna, och V-H-S och V-H-S 2 är inga undantag
från denna regel. Dock så är de segment som är bra, mycket bra och rätt otäcka.
Nyskapande regissörer som Ti West, Glenn Maquade, Timo Tjahjanto och Eduardo
Sánchez visar på att det finns hopp för skräckgenren. Vissa av segmenten
stannar kvar i minnet, speciellt Amateur night, där Fredrik Lindströms klassiska Hassan replik ”man får passa sig för vad man tar hem” stämmer in perfekt och sektfilmen Safe
Heaven.
X-men – first class
Nja, vill ju
ha ett komplett anglosaxiskt alfabet. Dock är X-men –first class inte alls en dum
superhjältefilm. Men handen på hjärtat är Pumaman är mer underhållande.
Zero dark thirty
Katheryn Bigelow
imponerar fortfarande som regissör. Denna gång har hon tagit till sig den inte
helt enkla uppgiften att försöka beskriva hur jakten på Usama Bin-Ladin gick
till. Det intressanta är inte bara att hon gör den politisk, utan även att
amerikanernas medel för att få fram information om Ladin är allt annat är
rumsrena. Spännande, intressant och bra skådespelare med Jessica Chastain i huvudrollen.
Så, jag hoppas att du fick upp ögonen och intresset för någon film i alla fall! Tills nästa gång, ha det bäst!
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
SvaraRadera