Alan Yates

Alan Yates var en av karaktärerna i "filmen i filmen" i Ruggero Deodatos mästerliga Cannibal Holocaust från 1979. En film som jag har beundrat och förfasat mig över sedan den gången jag bevittnade den första gången i pojkrummet någongång för en 22 år sedan. En kompromisslös och brutal berättelse om hänsynslösa dokumentärfilmare som inte skyr några medel för att skapa en "bra" historia, och som inte drar sig för att skapa situationer som innebär att deras objekt sätts i direkt livsfara. Självklart slår det till slut tillbaka mot dem själva. En film som är kritisk mot hela den mondofilmsgenre som skapades i italien i början av 1960-talet.

Carl Gabriel Yorke som Alan Yates

Sylvester Stallones son, Sage Stallone håller på med lite filmprojekt, och intervjufilmen "Alan Yates" från 2005 är en intressant intervju med Carl Gabriel Yorke som spelade Yates. Det visar sig att förutom att han var en ung amitiös skådespelare så hade han förvånansvärt mycket att opponera sig emot under produktionen. Visserligen fick han rollen mycket för att han hade rätt skostorlek!? Den ursprungliga skådespelaren hade dragit sig ut, men då kläder redan var inköpta så var de tvugna att se till att ersättare hade samma storlek. Italienare... Sen fick han inte heller reda på VAD för sorts film han skulle vara med i, eller ens något manus.

Han skeppades till amazonas och när han började närma sig inspelningsplatsen via en kanot och ett ben flöt förbi i vattnet, började han fundera på vad han höll på med! Nu visade det sig dock att benet bara var ett låtsasben, men de olika våldutövningarna mot riktiga djur i filmen och den totala bristen på kontroll under inspelningen istort skapade stora inre konflikter i den unga skådespelaren. Och just det.. inte ens på plats i djugeln fick han något eget manus, utan fick låna av de andra.En film väl värd att kolla upp om man har kannibalfilmer som intresse!

Om du vill läsa mer om dessa sort filmer har jag en gammal sida som tar upp detta. Märk dock väl (speciellt Movielover) att det är en 15 års gräns på denna sida! http://www.mondomadness.2hell.com/

Kanske lite om film för en gångs skull?

Det är ju inte bara så att jag kan skriva nonsensinlägg här, även om jag är rätt bra på det. Fast jag har blivit en gammal gnällig gubbe (fyller 36 snart!) är jag medveten om att jag har producerat en del rätt ok grejer om film genom åren. Jag fattar noll av webbdesign, och var det inte för förinställda mallar här så skulle denna blogg inte finnas. Det var dock i ett försök att försöka sig på webbdesign som jag för ett tag sen tog tag i mina gamla texter om mondofilm. Inte fan blev det som jag ville, men tillslut fanns de där, igen, på nätet. Igen?, tänker du. Ja så här var det…

För många år sedan så ingick jag i ett serietidningskollektiv kallat Rare Zombie. Vi gjorde serietidningar, ett par skitdåliga filmer, brädspel, en ljudkassett och en tidning om skräckfilm, helt på engelska, kallad Violent Vision. Ja, dessa ambitioner. Tidningen släpptes i tre nummer och fick hyfsat mottagande, och Björn Schagerström fixade sedermera en webbsida. Den användes ett tag till han glömde betala webbavgiften och allt försvann. Suck.

Jag sparade alla texter i datorn och där har de legat i några år nu och tagit upp plats. Alla filmrecensioner jag gjorde och andra artiklar (bl. a om Lamberto Bava, om kvinnlig sexualitet i skräckfilm och intervju med Lloyd Kaufman) har jag låtit vara. De texter jag beslöt att publicera på nätet handlar om sensationsfilm, även kallad mondofilm. Dessa texter summerar lite av min tid av filmvetenskapliga studier och ungdomlig hybris. I mina filmvetenskapliga studier intresserade jag mig för dokumentärfilm i allmänhet och mondofilmer i synnerhet. Det bara blev så, kanske var det på grund av att mondofilmens fans och skräckfilmens fans ofta är de samma. Gå gärna in och läs på sidan, http://www.mondomadness.2hell.com/ och läs om dessa filmer som många talar om men få har sett. I dare you!

Fan! då är det kört!

Första inlägget i min alldeles egna blogg! Enda bloggen jag har läst är min kompis www.milbot.nu/blogg/ blogg. Ok, jag erkänner att jag var och tittade på Thomas Gabriel Warriors blogg när jag läste att Celtic Frost nya skiva var på g. Känner mig hur som helst som en blogg-oskuld. Trevligt att ha den känslan igen.

Inte för att jag håller med Jan Gillou (Gilloue, Gillåå, Gijjouuuu?) om att alla bloggar är skit, vilket han definitivt skulle anse om denna text. Många bloggar som finns är säkert av karaktären "when you read this, you´ve already read it!" och är lika intressant som att se färg (russin, tegelplattor, oljemålningar, spyfläckar) torka. Jag ska försöka krydda texterna med lite sex o omotiverad våld ibland, allt för dig läsare. Tro inte på allt du läser här ävem om det mesta kan vara sant.