 |
| Fantastiskt omslag på fantastisk film! Vem blir INTE sugen på att se den? |
Jag har precis sett dokumentären Corman´s world, som handlar om den nu
85-år unga filmproducenten/regissören/rebellen Roger Corman (som påstår att han
aldrig förlorat en krona på någon av sina hundratals produktioner). Cormans
koncept på film sedan 1950-talet har varit att den ska vara billig att
producera, snabb att göra, ha mycket action och ännu mera naket. Redan här
märker den vältränade läsaren att vi har med en smart man att göra det är ju
precis så bra film ska vara!
Nu kommer detta inlägg inte alls handla om Roger Corman.
Inlägget kommer handla om att den sortens lågbudgetfilm, som Corman snart gjort
i 60 år, vilken var den sortens film som släpptes tretton på dussinet när
videotekniken slog genom på stort i början av 1980-talet. Detta betydde i
förlängningen att de filmer som vi som tonåringar tittade på var ett
smörgåsbord av exploitationrullar blandat med en och annan film från de fina
salongerna. High five!
Ole, dole... dole?
Det är svårt att i dagens multiteknologiska samhälle försöka förklara på
vilken grundläggande nivå videospelaren ändrade spelreglerna för hur vi kunde
se på film. Innan videospelaren fanns det egentligen bara två sätt att se
film på:
1) Bio. Självklart var jag utrustad med indian popcorn, ett paket
gammaldags Nickel och en päronfestis i trekantigt tetrapack. Den
lokala biografen i Laxå, Bergfästet, visade varje söndag cineastiska mästerverk
som Tarzan och tjuvjägarna, Robin Hood - nävar och karate och Tintin och de blå apelsinerna. Det var tider det!
2) Teve. Om någon av SVTs två kanaler visade en film så satt familjen
klistrad och kikade tillsammans.
Visst fanns det ett tredje sätt till... super 8 filmer. Seriöst. Hackiga
filmer som kunde brinna upp och som var tokredigerade i absurdum och UTAN ljud... detta inlägg kommer inte
behandla dem i alla fall.
Att ha fått sett på film på ett nytt sätt förändrade saker!
På den kulturellt torra sandstrand som Sverige var vällde helt plötsligt
en flodvåg av film in som gav oss filmiska kallsupar och som lät oss surfa ut
på en ofantlig okänd ocean av celluloid. Jag simmade ut så långt jag bara
kunde och har egentligen inte simmat tillbaka till stranden än, trots att
mer än 30 år passerat sen dess.
 |
| En klassiker |
Plötsligt kunde vi se filmer som Dobbermanpatrullen,
Trinity - djävulens högra hand och Fem till helvetet när vi ville. Vi kunde dessutom spola fram
och tillbaka i filmerna, se dem flera gånger, pausa i filmerna när vi
ville och hade man en riktigt bra video kunde man till och med se scener i slow
motion. Det du! Plötsligt fanns filmerna där, och hade du tur kunde du få
"äga" dem ett dygn när du hyrde dem. Inte längre var vi utlämnade
till inköpsavdelningen på SVT eller på den lokala biorepotoaren, nu valde vi
vad vi ville se! Och såg gjorde vi verkligen!
Än idag kan jag komma på mig själv med att bläddra i de kataloger som
videohandlarna så generöst delade ut, och fortfarande kan jag minnas vilken
känsla det var att hyra en film och stå vid de olika snurrställen och välja ut
vilken film man skulle se. Här kommer den Cormankoppplingen om det nu är
någon läsare som inte gett upp om den... Walters Video gav ut massor av Roger
Cormans 60- och 70-tals produktioner som De vilda änglarna,
Dödspendeln, Mannen med den röda masken och Boxcar Bertha.
Om det inte vore för den oberoende filmindustri som bland annat Roger Corman
byggde upp funnits, skulle de tidiga videodistributörerna kunnat köpt upp och
gett ut så mycket film som de gjorde under de tidiga gyllene åren. Videon
såldes med sex, våld och komedier. I bästa fall med filmer som innehöll alla
tre komponenterna.
 |
Videofodralen på denna tid var helt underbara i de flesta fall och när jag
pratar om äldre filmer, ser jag ofta de gamla VHS-omslagen med mitt inre
öga. Förutom oförglömliga lärdomar av film såsom: att kraften är med mig,
att E.T vill ringa hem, att kung-fu mästare kan upphäva gravitationen närhelst
de vill, att Effieltornet är synligt från valfri byggnad i Paris, att skurkar
ofta skjuter riktigt illa och att alal kvinnor faller för hjältekaraktären i
filmer, har jag samtidigt lärt mig ett och annat om olika kulturer och länder. Film
är ibland ett fantastiskt media, och för det mesta ett alldeles underbart media!
|
Vilka var då favoritfilmerna på den tiden? (Jag vill göra klart att detta
är innan jag började grotta ner mig i skräckfilm. Skräckfilm har jag bara
hållit på med i 27 år.) I kompisgänget såg vi Bud och Trinityfilmerna (som alla
filmern med Bud Spencer och Terence Hill kallades), Flykten från New York, The Norseman, Virus, The Octagon, A force of one, Race for the Yankee
Zephyr, Deltagänget, Vampyrernas Natt, Apokalypse Now, Cannonball, Den siste
fightern, Mad Max, The Road Warrior, De vilda gässen, Hajen, Gudfadern,
Örnnästet, Slagskott, Nu blåser vi snuten, Nu blåser vi snuten igen, Den vilda fighten, The Warriors, Hämnd ur det förflutna, Nu fightas vi igen, Supernollan och icke att glömma Rymdens Eldfågel. Filmer som jag tror än
i dag skulle klara av en tittning eller två! Någonstans bland mina arkiv har
jag kvar gamla filmlistor på filmer jag sett OCH betygsatt. Ska se om jag någon
dag kan uppdatera detta inlägg med en 10 i topp (och botten) lista? Har jag
förresten nämnt att jag gillar en teveserie som heter Hoarders?
.jpg) |
| Influensatider |
Det visade sig ganska snart att det fanns personer som visste hur man
dubbade (kopierade, duplicerade, mångfaldigade, klonade) videofilmer,
och hade man tur kände man någon som visste någon som hade en kompis vars farsa
hade klassiker som Djungelmassakern eller Hell night. Visserligen fick vi även våra små skakiga händer på klassiker som Taxi Driver, Gudfadern, Apokalypse now och Hajen (filmer
som jag i alla fall skulle fundera på om jag skulle låna ut till ett
gäng 11-åringar). Med tiden lärde jag mig ett och annat om att kopiera film och
de senaste två åren har jag rensat ut ett tusental kassetter. Inte helt utan
sorg i hjärtat eller tår i ögonvrån… filmer med titlar som Emanuelle and the last cannibals, Bloodsucking Freaks, Nightmares
in a damaged brain och Cannibal Ferox
har alla fått ge vika för mer moderna, och platssparande, media.
Frankley my dear.. I DO give a damn!
Filmerna, och framför allt själva situationen att titta på dem, betydde
något. Idag när allt är så slentrian med alla filmer; blu-ray, dvd, mkv och
avi, när du i stort sätt kan se vilken film du vill, varstans du önskar, när du
vill har mycket av känslan försvunnit. Precis som man ska använda underlägg
till glas och koppar på teak-bord (don´t you respect wood?) borde filmerna få
lysa av sin egen kraft, utan hjälp av lap-top skärmar, mobiltelefoner, PSP
eller liknande.
En bra film kan få dig att glömma verkligheten och vart du befinner dig
under ett par timmar. En RIKTIGT bra film bär du dessutom med dig inom dig
resten av livet, som Evil Dead 2 eller filmen nedan!
Ett förtydligande:
Ja, det var faktiskt så. Filmerna var inte "kopierade", utan folk
sa att de hade "dubbats". Varför folk sa så, eller om det var ett
lokalt uttryck i Laxå vet jag inte. Jag sa alltid kopierade och flyttade från
Laxå så snart jag var myndig.
