söndag 29 augusti 2010

Back in business




Eller, jag har ju ingen affärsverksamhet, så det kan jag ju rent principiellt inte vara. Men jag har nämligen inte spelat trummor sen spelningen och har istället sett lite film! En del läsare efterfrågar ju mindre musik o mer film. Och jag är inte sämre än att jag kan ställa upp på det. Yessirebob!

Det var alldeles för länge sedan jag frossade i Hong Kongfilm, men nu har jag tagit tag i det igen. Min filmkost under 1990-talet var så mycket asiatisk pang-pang och kung fu att jag till slut blev ganska mätt på det. Rapade John Woo och pruttade Jackie Chan så att säga. Det är till min stora glädje så att jag upptäcker att jag fortfarande har stort utbyte av de filmer som produceras nu, och jag har massor att ta i kapp. Nu är det så att olikt den tiden så har jag inte tid eller energi att proppa i mig lika mycket som jag en gång har gjort. Ha en tonåring hemma, en särbo både "här" och "där", snart studier tar sin egna lilla tid och film blir som grädde på livsmoset. Så film ser jag, men kan inte riktigt ha filmorgier på samma sätt längre.



Ip Man  (2008) och Ip Man 2 (2010).(ngt skit med radbrytningarna i detta stycket. Får ingen ordning på det. Damn blogger... och varför heter det inte "blogga in" för när man ska logga in och skriva inlägg?)

Ip Man (Yip Man) var mästaren som introducerade Wing Chung till världen. Visserligen tror jag inte att verkligheten var lika flashig som filmen och att ockupationen av japanerna var betydligt grymmare i verkligheten än i filmen. Dessa saker undanstökade, så är filmerna, speciellt del ett, två  mycket underhållande och seriösa kung fu draman med en briljerande Donnie Yen i huvudrollen. Det är även lysande birollsskådespelare som Simon Yam, den mycket charmiga Siu Wong Fang (som spelade huvudrollen i splatterfilmen Story of Rikki för 1000 år sedan) och japanen Hiroyuki Ikeuchi. Japanska ockupationen av Kina är något som vi i Sverige vet mycket lite om. Tack grundskolan (läs: ironi).  Som vanligt förekommande i dessa filmer är fotot svävande och klippningen rytmisk och energisk. Del 2 blir lite mer actionbetonad och farsartad med den sedvanliga karikatyren av västlänningar. Ip Man 2 utspellas då Ip Man med familj flyttat till Hong Kong (underligt att sonen inte vuxit en cm under de 8 åren.... ) och tar upp hur han försöker starta upp sin egen Kung Fu skola och de problem som de lokala regelverker bär med sig. Jag blir alltid på gott humör när jag få se en film med Sammo Hung i en av rollerna. Visserligen börjar han bli gammal, men snabbheten och hans innovativa keografi i de båda filmerna är i toppklass! Ip Man fick på 1960-talet en kille vid namn av Bruce Lee som student förresten...




Bodyguards and Asassins
Sen såg jag Bodyguards and Asassins. Jag hade förväntat mig ännu en Donnie Yen kung fu fest med massa slagsmål, men ack vad jag bedrog mig. Inte så att det saknades kung fu i filmen, men Bodyguards and Asassins är en seriös drama film om de första demokratiska revolutionerna i Kina under de första åren av 1900-talet. Detta är något som även gått mig förbi i historialektionerna i skolan, men nu vet jag iaf lite mer. Yen har toppbilling om man ser till affischerna, men i själva verket har han en biroll i det hela. Bodyguards and Asassins är otroligt snyggt filmad, fantastisk set design och maken till gråtande män var det länge sedan jag såg! Rekommenderas för alla som gillar historisk kung fu!



The Expendables
Dum, dummare, dummast. Typexemplet på den sortens film som du utan tvekan kan lägga hjärnan i en liten burk i tryggtförvar under tiden du ser filmen. Sterotyper, machobullshit och flosklerna haglar i dyga en o en halv timma. Är The Expendables bra då? frågar du dig. Den är bra precis på det sättet den ska vara bra på. En hyllning till 1980-talets explosiva actionfilmer och det är en imponerande rolllista den gode Stallone har fått tag i. Dolph, Jet Li, Jason Statham, Eric Roberts, Gary Daniels, Steve Austins och Micke Rourke. Icke att förglömma cameos från Mr. Willis och Mr. Schwarzenegger! Så det skjuts, det slåss, det exploderar och det skvätter blod från alla hörn och kanter på filmrutorna som spelas upp fram dina ögon.Har du krav på en film att den ska: vara realistisk, att den ska ha trovärdiga karaktärer, att handllingen ska hänga ihop, att personer utvecklasunder filmens gång, ja då ska du INTE se The Expendables. Vi andra som faktiskt tycker det är helt ok med upppumpade machotyper som hugger huvudet av skurkar utan att blinka, vi har rätt så kul hela filmen genom!



La Horde
”och fransk film...” som Bim Clinell brukade säga när hon var med i Filmkrönikan för länge sedan. Hon totalbaschade alltid Nils-Petters Sundgrens försök att marknadsföra amerikansk film med sina recensioner på fransk film. Men så här med facit i hand hade hon lite rätt. De senaste åren med filmer som Martyrs och Frontiers t.ex har fransk skräck imponerat mig. La Horde känns lie som fortsättningen på 28 veckor senare, då den har samma sorts blindgalna zombies som jag tycker är ganska läbbiga faktiskt. Enkel grundplot. Poliser och skurkar blir fast i ett höghus där de tillsammans måste kämpa för att överleva de odöda som alamerande nog verkar tagit över hela Paris. Välfilmat, välklippt, välspelat och blodigt så det räcker. Fyra skott i pannan från mig!

Imorgon...
... börjar jag skolan. Håll tummarna för mig!

Ett par sista ord på vägen


Sköt om er medborgare till nästa gång! 

p.s. Ni har väl inte glömt att det går att kommentera inläggen och även nu att sätta små taggar på dem? 

1 kommentar:

  1. Anonym04:25:00

    Jag håller tummarna!Som ett tillägg till ironin om grundskolan;Japanerna invaderade nästan hela Asien... ;-)
    /MustaPekka
    PS.Lycka till med studierna Chrillo!
    DS.

    SvaraRadera