måndag 3 maj 2010

Hav förtröstan!

Kära, kära läsare!
Jag vet att jag har varit mycket dålig på att uppdatera bloggen. Det är inte meningen att utelämna er från onödig kunskap om underlig film, knäppa klipp, småfragment ur mitt privatliv eller helt enkelt mystiska funderingar.Det har bara varit fullt upp här i livet, och jag har försökt att sitta mindre vid datorn, för att maximera livet! Det är inte meningen att minimera er törst på kunskap. Jag ger er härmed en förkortad variant av Dawn of the Blogg idag. Blandad kompott som sig bör då mao!

Tidsfördriv (som tar alldeles för lång tid egentligen)
Grymt fula tatueringar Ugly tattos visar på de värsta och fulaste kroppsmålningarna denna sedan Neptunus! Jisses vad TÄNKER en del människor på när de väljer att smycka sina kroppar för livet? Vad tänkte tatueraren? Kan det vara så att de gör de för att vi ska kunna skratta ihjäl oss? Varning utfärdas,långt från alla tatueringar är rumsrena!Det finns även några rätt söta som denna.

Film
The Cove - Om delfinslakt i Japan. Mycket intressant. 
Not quite Hollywood - Om australiensk b-films industri från 60-talet och framåt. Mycket våld, mycket stora bröst och,hör och häpna, full frontal nudity!

 ja, det är Nicole Kidman!

The Imaginarium of Dr. Parnussus - Terry Gilliam ÄR tillbaka! Fröjd och gamman! Heath Ledger är en fröjd att skåda och Lily Cole är ett fynd!

 

Livet
Idag är första dagen på resten av mitt liv. Eller vänta.. det var ju inte floskler som skulle stå här. Jag har nu gått med i den mindre trevliga Jobb och utvecklingsgarantin. Får ut lika mycket i månaden som hyran på lägenheten. Det är dock bara tillfälligt över sommaren och jag vill att ni alla kollektivt håller tummarna för att jag kommer in på det program jag sökt till på universitetet till hösten! Tack på förhand!

Underliga funderingar
Var på en konfirmation går. Den var jättefin och deras redovisning av de värderingar de lärt sig var mycket väl framfört. Dock undrar jag om alla kristna är som hardcore submissive slavar? Det är ett evigt krypande, ursäktande, fjäskande och skräckblandad kärlek de kristna texterna, speciellt i Psalmboken, gentemot Gud. Vad tusan ska han inte vara allsmäktig, god och förlåtande? Varför denna skräck och underkastelse? Nu är jag ju ateist (även om jag kan hålla med om att kärleksbudskapet inom kristendomen är helt klockren) och kan känna att dessa byggnader och alla dessa personer som i århundranden har samlats kring att be om ursäkt för sina existenser och överlämna sina liv i Guds händer, mycket är slöseri med tid, kraft och pengar. Tänk om mindre tid gick åt att skämmas, krypa och lägga pengar på kyrkorum och löner och att alla istället tog till sig kärleksbudskapet och de facto levde efter det? Mycket skulle kunna lösas i världen och människor skulle definitivt leva med mindre skuldkänslor på sina redan sönderpiskade och dominerade axlar.
Så.. en förkortad mindre variant av Dawn of the Blog, men inte gjord med mindre kärlek för det! Sköt om er människor!

1 kommentar:

  1. Mycket bra inlägg, som vanlig! :)

    Men jag måste ju tycka om det du skriver om kristna och kristendomen. Om att kristna skulle be om ursäkt för sin existens måste jag rakt förvånat undra hur du tänker då? ;) Är det inte snarare så att kristna oftare slår sig för bröstet med hur viktiga de är för världen, och hur fantastiskt det är att just han/hon finns till?! Å rädlsa för gud...va vi på samma konfirmation i går? Konfirmandernas redovisning fulltändigt dröp ju av kärleksbudskap, och hur god och mild gud är. ;) Psalmerna upphöjer gud och jesus så det är larvigt. Så de du säger om fjäsk och krypandet håller jag fullständigt med om, så också att gemene man borde ta till sig mycket av det som sägs i kyrkan. :)

    Puss darling <3

    :)

    SvaraRadera