onsdag 20 januari 2010

Jag blir så j&%¤#a arg ibland!



Ja, det är sant. Jag kan bli så där riktigt oxtokig. Få tuppjuck på små saker, stora saker och saker som inte har vare sig form eller storlek. Precis som ilskan.Min lilla späda lekamen kan uppvisa ilska som är betydligt större och starkare än jag själv tror är möjligt. Tänk om man kunde ta tillvara den energi som ilska genererar?

Jag vet att jag har blivit mycket bättre på att hantera den. Kanske beror det på att jag har barn? kanske beror det på att jag mognat? Kanske beror det på att ilskan trots allt inte är lika stor och intensiv nu för tiden? Jag vet inte... 

Förr kunde jag gå i taket, ungefär som Kalle Anka eller Linus på linjen. Skrika, spotta och fräsa. Slå näven i väggen (med mindre lyckade resultat vissa gånger), skrika könsord eller bara koka av ilska, ungefär som när John Cleese stirrar på sin knutna näve när han blir arg! Jag kan idag tycka att mycket ilska var missriktad och att en del saker blåstes upp till fel proportioner. Men att jag kunde, och KAN visa ilska tror jag enbart är positivt. Sen kunde jag kanske uttryckt mig eller betett mig smidigare ibland.

Att det kan vara positivt att vara arg fick jag belägg för när jag såg den underbara dokumentären Tuppjuck av Jesper Andersson. Jesper hade funderat över vad tuppjuck egentligen betydde och fick kontakt med en stor klick olika personer som gladeligen berättade om sina tuppjuck. Trots det allvarliga ämnet om spontan ilska, är det grymt rolig och underhållande. Och se där, det var inte bara JAG som kunde få spel på saker i tillvaron. Om du får tag i den filmen. Se den!

Ilska kan jag även känna för min, till synes hopplösa, situation med avsaknaden av jobb och pengar. Men ilskan kan jag idag omvandla till att göra något kreativt som att söka jobb, istället för att gå ner i en negativ depressiv spiral (även om jag tillåter mig att vara lite deppig ibland,det tycker jag att jag får och ska göra).

Dock, trots ilska på morgonen, av hunger, på fyllan, av dålig ekonomi, av obstinata tonåringar, av frustration  eller av orättvisor har jag aldrig blivit så arg som denna deltagare i Robinson! Jag personligen brukar bli fruktansvärt trött när jag är arg, det är som att hjärnan går i högvarv ett tag, och sen behöver sova ett tag. Men att bli skitnödig? Det var något helt nytt! Tack dagspressen för att ni skriver om dessa saker som ärså viktiga så att jag fick något att skriva om idag, och om jag mot all förmodan blir irriterad, på gränsen till arg idag, ja, då ska jag tänka på denna rubrik!



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar