tisdag 3 mars 2009

skynda. men skynda... MEN SKYNDA DÅ!!!!!!!

Var i huvudstaden idag. Tillsammans med Lager och hans morbror Jan satt vi in i bilen klockan sex i morse så att de skulle kunna infinna sig på möten. Jag följde också med, dels i min roll som praktikant (som går alldeles galant vill jag tillstå) och dels i rollen som skribent för Swegore. Så nu har jag efter åtskilliga rader på MSN fått träffa personen David som driver sajten. Det var ett trevligt och opretantiöst möte. Kaffe i Gamla stan följt av en LÅNG promenad på Stockholmsgator. Tänk vad trevliga vi skräckfilmfans är, eller hur David?

De tu sprinklerherrarna hade, som förväntat, skött sina jobb väl och kunde utan vare sig utskällningar eller spott och spe få åka hemåt i trafiken. Just det, trafiken... med risk för att låta som en riktig bonnjävul... jag är så glad att jag inte behöver bo i denna stressiga stad. Folk sitter i timslånga köer för att komma till jobb, affärer, möten med bil, tåg och båt (nästan som låttiteln till en eminent Fläskkvartetten låt!). Att de står ut, och då är det säkert bara en promille i jämnförelse med megastäder som New York, Shanghai, Tokyo, Laxå eller Rio de Janeiro.

Stress kan få dig att se ut sådär!

När jag letade mig tillbaka till sprinklermännen efter mötet med skräckmannen så gick jag i min vanliga promenadtakt, som har rätt bra driv. Men icke i Stockholm. Krumryggade pensionärsdamer med väskdraperade rullatorer drog förbi med fart, folkmassor rusade förbi och man kan tro att många människor i stora städer har en störning på perspektivseendet. Hurså tänker du? Jo, när de väntat i evinnerliga sekunder på grön gubbe (Herr/Fru/Transexuella Gårman) så springer de likt en jagad hjord av bisonoxar över trottoarstrecken, i hopp om att hinna över innan lampan på Herr/Fru/Transexuella Gårman blir röd. Sanningen är att det är fortfarande grönt när de rundat hörnet på nästa kvarter när den slår om, för de är så snabba. Kan fan inte vara nyttigt med all denna stress och jäkt. Hade jag varit Stefan (skön snubbe) Sundström hade jag tagit på mig gummistövlarna och skrivit en putslustig/sanningsenlig låt om detta. Fram till dess jag kan ta mer än två ackord i följd får detta inlägg räcka.


Stefan Sundström. En god förebild.

Insåg även att jag promenerade på gator dör jag räddat åtskilliga människor i favvospelet The Last Guy. Synd att jag glömde min röda slängkappa hemma. Nynnade på themesången lite för mig själv istället... Nu måste jag återgå till soffan... Medium väntar.


och alla ni stressade människor... TAGGA NER FÖR HELVETE!... ni andra... puss & kram!


P.s För lite uppmuntran så skickar med en bild på mittt egna dansband Christer!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar