tisdag 17 mars 2009

and Major Johnson...

Ja, jag vet att jag är en tuffing. Skriver vitt och brett om alla otäcka filmer som jag sett vilken den ena verkar värre än den andra. Men som tidigare sagt, jag är ett får i ulvakläder. Ingen gillar ett gott skratt mer än jag. Jo, kanske…

Mycket av min uppväxt innan jag började titta på skräckfilm vid 14-årsåldern, bestod till största delen av komedier. Så, detta inlägg kommer jag att dedicera de humorister som gav mig all den dåliga humor som jag än in dag bär med mig. Lite text denna gångm, men många klipp! Det är BRA att skratta.

Humor är svårt. Personligen känner jag nog inte någon som har exakt samma humor som någon annan. Visserligen faller de flesta till föga för enkla "kiss och bajs"-skämt, även om få vill erkänna det. Och vem har inte skrattat så att ögonen tårats till klipp där människor i alla åldrar, storlekar och former druttar på ändan. Mången är skratten till klantiga personer. Sen blir det svårare. Min personliga referens till komedi är ganska bred, men jag är extremt svag för ord ekvillibirister, mörk och sjuk humor och framför allt humor som bryter gränserna.


En del saker som man skrattar åt, har man ingen aning om varför. Bemötandet med att garva när någon ramlar omkull verkar vara en extremt primär känsla som är svårt att värja sig från. Andra saker är bara hysteriskt kul. Utan någon speciell anledning.

Oldies but goldies
På den tiden då svt1 och svt2 var de enda kanalerna hade de den goda smaken att visa en massa kul matineér på helgerna. Jag minns med ett nostalgiskt skimmer hur många gamla fina svartvita klassiker med Chaplin, Danny Kaye, Bröderna Marx med flera. Då det fanns vare sig internet, kabelteve eller video, var det bara att ta till sig det som sändes. Vilken tur! Kanske grundades min respekt för vår kära public service (ja, jag betalar tv-lincens) redan då. Vi inleder med några klassiska klipp från några av de stora komikerna från filmmediats ungdom.


Buster Keaton. Mannen med stenansiktet. Lysande komiker, brilliant stuntman och skicklig filmskapare. Många håller Chaplin som den stora komikerna från stumfilmsåldern, men jag håller på Keaton.



Lite klipp från gamla stunts som Keaton gjorde. Gissa vilken stor kinesisk komiker/kung fu artist som älskar Keaton?



Charlie Chaplin nämnde jag nyss, och en del känsliga läsare därute kanske uppfattade det som att jag förringande hans filmiska insatser. Men så är inte fallet, poängterade bara att jag föredrog Keaton före, vilket inte innebär att Chaplin var dålig på något sätt. Chaplin som startade med enkel drutta-på-ändan humor, blev med åren en mer seriös och politisk humorist. Diktatorn är ett mycket bra exempel på det och klippet jag valt att visa här kommer från just den.



Medan Keaton och Chaplin höll på med fysisk humor, höll Bröderna Marx på med ordvitsar. Det är få som än idag kan mäta sig med den svada och snabbhet som Groucho kastar ut sig one-liners. Klassiskt klipp från En kväll på Operan och en liten hytt med många personer.



Måste även ta med min ett klipp från den underbara Singing in the rain!



Familjekvällar i gillestugan
Länge sedan är den tiden förbi då Bosse Larsson presenterade Bröderna Djup och gammaeltjoa Nygammalt som var ett program på teve som faktiskt lockade stora delar av den svenska befolkningen att sitta framför teven och mumsa chips och äta Never stop. I nästan alla program dracks det grogg och människor rökte helt ogenerat. Det gjordes en del svensk humor på teve på den tiden med, men det kom två program som än i dag inspirerar, influerar och lockar fram skratt: Monty Pythons Flying Circus och Pang i Bygget. För att undvika en text lika långa som Paulus brev till korintierna, och då dessa serier borde tillhöra allmänbildningen tillsammans med alfabetet och multiplikationstablellen så tycker jag vi titta på dem istället.






Mrs Alice Richards, alla hotellägares mardröm.

Svensk humor var till mångt och mycket på denna tid Povel Ramel och Hasse & Tage. Tage Danielsson tillhör en av mina favortiförfattare och Hasse Alfredsson har, förutom allt fantastisk humor, gjort en av sveriges bästa filmer genom tiderna med Den enfaldiga mördaren. Men som team var Hasse o tage oslagbara i svensk nöjesindustri. De skrev texter, böcker, gjorde filmer, revyer.. . allt som de kunde komma på och de gjorde allt med bravur. Dessutom var de politiska och vassa som få. Deras paradnummer med Lindemans alla olika skepnader som improviserades fram på scen är klassisk. Tar dock ett klipp från deras lysande Picassos Äventyr här.



Gösta Ekman fick sitt genombrott med ovan nämnda gentlemens och arbetade länge och väl med dem. Tillsammans har de berikat vårt land med sina verk och dessutom fått befolkningen att bli äldre (om nu ett gott skratt förlänger livet). Ekman var bra på replikföring, men en rackare på fysisk humor. Låt oss se ett klipp när Papphammar ska prova att åka rollskridskor. Inomhus. Hemma.



Några år senare dock temakvällar upp på SVT. Razzel, nöjesmassakern, nöjesmaskinen etc.. . Mycket under bältet humor, alkoholskämt och allt var jätteroligt (typ). Alla minns vi väl trollet Rulle, anal magnetism och framför allt…



Tonåren
Pubertet och tonår är något som många människor minns med rysningar, hat och som den jobbigaste perioden i deras liv. Inte jag. Tillsammans med min vapendragare Patsy (eller Lager som han även kallas) uppsökte vi musik, litteratur och humor tillsammans. Svt var på som bara den och köpte in de då nyproducerade serierna The Young Ones och Black Adder. Min generations Python på ett sätt. The young ones var unga och arga och struntade i många konventioner och kritiserade Thachers England. Sen att de var roliga var ju ett plus.



Black Adder var å andra sidan mer sofistikerad. Rowan Aktinson, som hade varit med i Not the nine o´clock news som SVT också hade köpt in, visade att brittisk humor var långt från död. Många tycker Mr. Bean är Aktinson som bäst, men jag föredrar en snål, gniden, elak, småsint, rå, feg Edmund vilken dag som helst!




Videon hade nu gjort sitt intåg i de svenska hemmen (till Hem o skolas förfasan!) och nu kunde man plötsligt VÄLJA vad man ville se för film. Och se den när man ville! Som youtube, fast krångligare (du var tvungen att ta dig till en butik och betala pengar för att få med dig filmen hem och måste sedan lämna tillbaka den dagen efter!). Men det var det som gällde. Vårt hem fick video lite senare än vissa (och dessutom skaffade pappa en Video 2000!)så det var hos Henrik som vi tittade på mycket film. Eller mycket på samma filmer. Bud & Trinity kassetterna spelades nästan sönder. Mycket på grund av att det faktiskt var roliga och trevliga filmer. Dottern, som går under det fina namnet Movielover, har redan sett en del av dessa tu herrars filmer och tycker även hon att det är helt ok filmer. Följade klipp är på tyska, men vad tusan…



Sen upptäcktes Rosa Pantern filmerna. Peter Sellers underbara rollprestation av Closau är brilliant i många delar. Finns många scener, som slagsmålen med Cato, som är klassiker, men denna är en av de mest underbara scenerna som gjordes i denna filmserie.



John Belushi som tillsammans med den tidens komedielit( Dan Aykroyd, Bill Murray, Gilda Radner mfl.) i USA gjorde Saturday Night Live, gav oss t.ex. Blues Brothers, samurai delicatessen och många underbara sketcher.



Internet and beyond!

Sen tycker jag att det gått utför för humorn, ialla fall tevemässigt. Visst Seinfelt i all ära, men det kommer mindre och mindre nyskapande serier. Eller jag kanske har missat en hel del?. Eller så är jag gammal och konservativ i det avseendet. Visserligen kom Jim Carrey, som jag först hade svårt för, men efter denna scenen i Dum och Dummare rann glädjetårarna längs mina kinder.



Carrey har fortsatt att imponera som komiker och dessutom visat att han kan göra drama riktigt bra. Ungefär som Robin Williams, komiker, skådespelare, dumhuvud…



Sen efter videons fall, Internets uppgång så finns mycket humor vid dina fingerspetsar. Som detta klipp!



Visst är det kul med folk som blir rädda? Ett land som inte räds att både skrämma och skämma ut sina invånare är japan. Deras teveshower är av det mest bizzara som kan ses, och ja, bland de roligaste. Speciellt deras grymma varianter av dolda kameran klipp. Nedan min favorit.



Som sagt ingen gillar ett skratt mer än jag… fast jag hoppas att du med fick några skratt till livs av denna snabbt ihopskrivna lilla exposé av humor som påverkat mig till att bli den person jag är idag!

Avslutar med ett klipp som jag fnissat åt hur mycket som helst. Egentligen är det rätt hemskt... men vad TÄNKTE de på... helt underbart kul iallafall!





3 kommentarer:

  1. Som du sa, ett gott skratt förlänger livet, om inte annat mungiporna! =) Bra inlägg igen. Du formligen spottar ur dig filmegenskaper här. Kom inte å säg att det är onödig kunskap, med tanke på all respons du får! Du är jätteduktig, I am proud!
    *puss*

    SvaraRadera
  2. Herrejävlar vilken seriös bloggsida! Dags att få prestationsångesten man lyckades kväsa när man skummade zombieartikeln (det är så jobbigt att läsa långa stycken på en skärm). Men onekligen trevligt, nu ska jag avancera till skräckens guldkorn...

    SvaraRadera
  3. Tack båda två!

    Eldkvinna: Det måste uuuuut!

    Tove: Hehe, det senaste inlägget fick kompensera för att det inte blev bilder eller filmer på förra inlägget då dottern läser bloggen åxå. Seriös? Vettefan, ibland kommer det inspiration och det är bara att hänga med då!

    SvaraRadera