måndag 5 januari 2009

Nytt år nya tag!

Nu är det femte dagen på det nya året. Redan. Fan, snart jul igen! Dagarna sen den sista bloggen har gått i alvedonens tecken. Min %&%¤# axel har protesterat mot det traditionella boulespelandet, och jag har varit lika handikappad som en sköldpadda på rygg i en skogsbrand i högerarmen sedan dess. Ja, det ÄR synd om mig! Men det kommer att bli bättre. Hoppas jag.

Igår såg jag på den underbara koreanska filmen The good, the bad and the wierd. En slags ny variant av Den gode, den onde och den fule. Som vanligt måste jag säga att jag blev lite förtrollad. Sydkoreansk film är fantastiskt välgjord och vacker att se. Fotot och musiken är i absolut toppklass, actionsekvenserna fantasifulla och täta och skådespeleriet är klockrent. Sen att filmen var lång och rätt så rolig ligger på plussidan. Rekommenderas. Tack Fredrik!

Klicka för stor och inte så pixlig bild!
Annars är det nedräkning till mars. Typ. Det nya Resident evil spelet kommer att släppas då om allt går som det ska (vid alla gudar och demoner, låt det ske!) kommer vi sittta ihopkurade i soffan och skrika som småflickor i kör under zombieattackerna. Sen tänker ni kära läsare, vad är det med Antichrister och zombies. Det är ett %4%&/a tjat om zombies! Ja, kanske är det det. Det har sin förklaring. När jag var en liten palt så läste jag tidningen Film & video, och 1982 hade de en genomgång av de läskigaste filmerna som gick att hyra på den tiden hos de lokala videouthyrarna. Det var en tolvsidig (har jag för mig) bilaga som jag läste genom, upp och ner och fram och tillbaka, om och om igen. Bilderna jag målade upp i mitt förpubertala huvud var rätt läbbiga. Och recensenternas formuleringar! Att zombies låter som man försöker andas genom en fuktig frottéhandduk. Jisses! Det lät läskigt. Mina kamrater under denna tid utmanade varandra genom att SE på filmerna. Då jag alltid varit dålig på grupptryck och göra som andra säger så tog jag helt sonika min cykel och åkte hem istället. Varför utsätta för något jag visste jag skulle må dåligt av? Sen fyllde jag 14. Lockelsen var så stark och jag kände mig redo. Nu ska jag börja se de filmer som jag läst om i flera år. Jag började lite lätt med Exorcisten. Kanske var det inte det bästa valet för en liten hårdrockare, men sedan dess har skräckfilmer varit en slags förälskelse för mig. Att bli skrämd, utmanad, se fantastiska saker som inte kan ske, och se saker som kanske skulle kunna ske... det var som en en ny värld öppnades för mig.

Jag är glad att jag fortfarande har ett öppet sinne för film, och skräckfilm. Jag hade ynnesten att i slutet på 80-talet lära känna en hel drös underbara människor med samma intresse som jag, hittade ett sammanhang att få diskutera special effekter, kameraåkningar, litteratur, musik och att få känna att det finns många människor på vår platta jord som älskar detsamma som jag. Så, nu 24 år senare är jag lika barnsligt förtjust i monster och hemskheter. Mitt intresse har aldrig slocknat och det är mycket tacka vare att jag läste Film & video och att jag väntade med att se filmerna till dess att jag kände att jag var mogen att utsätta mig för dessa visuella monstrositeter. Tilläggas ska att effekterna i flera av de filmer som jag hade målat upp som jättehemska, var inte mer än enkla papier-machie masker och rätt taffligt gjorda. Men det gjorde inget, för filmskaparna visade ingen nåd och ville ge oss fans en chans att bli skrämda i en timma och en halv. Just det zombisarna.... det finns något med demoner, seriemördare och monster som känns att det finns en chans att värja sig, eller finna en lösning på. Men zombies... det är ju vi! Alla. De döda som reser sig igen och vars enda mål i (o)livet är att konsumera de stackars själar som finns kvar (ungeför som i ett moderat samhället, som vi lever i nu). Det går inte att kommunicera med dem, eller be om nåd. Jag är evigt tacksam att de att på låtsas, men ännu mer tacksam för de filmskapare som skrämt denna lilla bloggare halv från vettet med maskätna odöda. Dessutom låter det ju faktiskt som de försöker andas genom en fuktig frottéhandduk! En kort genregenomgång av zombie filmer kan vara på sin plats. Kommer snart på en blogg nära dig!

Sköt om er goa människor!

5 kommentarer:

  1. Anonym13:14:00

    Kul att du gillade Koreafilmen
    /Fredrik

    SvaraRadera
  2. Den avr riktigt trevlig! Tack för fika igår. Ber om ursäkt att jag var lite spak.

    SvaraRadera
  3. Haha. Jag blev asskraj en gång när ni skrek. Ni lät som mina klasskamrater. De där fjortisarna. Haha;P

    SvaraRadera
  4. Ja, om det här hade varit ett forum där man tackar för saker som händer i ens liv så hade jag sagt såhär. Tack för att jag får leva med dig, tack för all trevlig, äcklig, skräckfylld, rolig, spännande, gömma sig bakom kudde alt. chrille-film. Jag vet ju inte om vi skriker av skräck direkt men nog har man lättat både en och två cm i soffan. Spel har ju varit en annan sak, som tex. Projekt zero...hehe....skitläksigt! Btw..jag kan säga det jag just sa, även om det inte är en tacksida. =) Puss!

    SvaraRadera
  5. Tack själv Mian, så jag skipper att se alla underliga, hemska, konstiga, blodiga, mörka, underbara filmer mol allena! Puss!

    SvaraRadera